Efter att vi gått upp och gjort oss i ordning (Kristoffer och jag) begav vi oss hem till F och hennes barn. Först blev det lite fika och sen gick vi ut i det underbara vädret! Kristoffer och I lekte som tokar hela tiden. Kristoffer har alltid varit rädd för att studsa på studsmattor men idag vågade han, efter mycket velande, hoppa både själv och tillsammans med I och de hade så kul! Själv gullade jag en del med lilla V men det känns fortfarande väldigt jobbigt, men samtidigt nödvändigt. Det är ju ingen som tvingar mig att hålla honom eller leka med honom men jag kan inte låta bli, självplågare som jag är... F:s föräldrar kom också på ett litet besök och dom har jag ju inte träffat på bra länge så det var kul att prata lite med dom också! Efter ett par timmar i solen gick vi in och åt lite och sen var det dags för oss att gå hem och då var klockan halv tre.
Väl hemma så tar det knappt 45 minuter så kom även Alexander hem. Och ungefär här så går Mr K i däck på soffan! Sa ju att dagen varit full av lek och då blir man också trött! Strax därefter så kom farfar/svärfar på besök så det var ju lite tråkigt att Kristoffer somnat, men Alexander, farfar/svärfar och jag fikade lite och sen satt han och jag och pratade en stund. Kristoffer hann i alla fall vakna innan han skulle åka hem igen så då gick vi ut och fixade lite!
Lucas kom hem strax därefter och Alexander cyklade till fotbollsträningen ytterligare lite senare. Vi åt lite mat och sen gick jag och Kristoffer ut igen och fortsatte rycka ogräs. Maskrosor i massor och syrener. Jo, syrener är visst ogräs! I alla fall när den växer i gräsmattan! Vi klippte ner hela syrenhäcken på baksidan förra våren och nu skjuter de markskott för glatta livet! Och de är ju ett rent h-vete att få bort, de sitter som berget! Men nu är de i alla fall borta och tur är väl det för gräset behöver klippas. Men det lär ju komma fler snart i alla fall... Efter att syrenerna åkt upp så gick jag loss på maskrosorna och något annat skit som växer ungefär likadant. Men de minsta får vara kvar, annars skulle jag aldrig bli klar. Så nu har jag "bara" gaveln kvar och där är det värst av allt! Mer maskrosor än gräs om man säger så! Men jag orkade inte ta allt ikväll, ryggen protesterar nu högljutt! Och så var det dags att gå in och få i ordning Kristoffer också för klockan var drygt halv åtta. Men i och med att han sov en timme i eftermiddags så är det ju ingen jättestress att få honom i säng ikväll, men jag vill ändå lägga honom strax efter åtta som senast. Han ska ju orka upp till dagis i morgon.
Själv hade jag hoppats på lite besök ikväll i form av fina M men hennes lilla prinsessa var inte helt kry så hon ville vara hemma med henne och det är ju fullt förståeligt! Men hon undrade om vi kunde träffas med barnen på fredag i stället. Men jag vet inte om det går för vi kanske får besök då. Men det vet jag inte riktigt heller. Inte om det blir i helgen och om det blir det så vet jag inte vilken/vilka dagar! Det enda jag vet när det gäller denna veckan är att på onsdag ska vi på utvecklingssamtal angående Alexander och det är vid halv elva. Sen kommer min mamma och hämtar mig för då ska vi åka till Jonathans grav. Hon har ju inte sett varken stenen eller rabatten. Och på onsdag är det den 11 igen. Det har då gått tre månader sedan Jonathan dog. Så jag ska in till stan i morgon eller på onsdag och köpa en stenkatt till, en sån som står längst ner i mitten av gravstenen. När jag köpte den första valde jag en svart med vitt mönster för jag var rädd att den helsvarta, som jag egentligen tycker bäst om, skulle försvinna mot den svarta gravstenen. Men när jag ställt dit den så såg jag att den hamnade med de gråa händerna i bakgrunden, så då går det ju bra med den helsvarta också! Så då köper jag den nu till tremånadersdagen. Kanske blir en bukett blommor också, vi får se. Det står en del där redan, men vår egen håller på att vissna så jag kanske byter ut den för jag vill gärna ha en egen bukett där hela tiden.
Nu har jag varit och lagt Kristoffer och sitter och funderar på vad jag ska göra av kvällen. Lucas ska glo på ishockey så tv:n i vardagsrummet är upptagen. Det är så sällan han sitter och tittar på tv så när han väl gör det så tycker både han och jag att han får ta soffan! Själv får det bli sängen och tv:n där i stället. (Nu kom Alexander hem från träningen!) Funderar på vad det är på tv i kväll? Csi, men annars inte ett skit. Så jag funderar på en film...får se hur det blir... Vet inte om jag kommer kunna koncentrera mig, har lite mycket jobbiga tankar i skallen ikväll. Många tankar på min fina Jonathan. Saknar honom så mycket! Fattar inte att det redan gått tre hela månader (om två dagar). På ett sätt känns det som om det var igår som jag höll hans knubbiga lilla kropp i min famn och gosade med honom. Men på ett sätt så känns det väldigt avlägset, och det skrämmer mig något otroligt!!! Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan, eller kalendern i detta fallet, och få göra om den kvällen. Tänk om vi hade fått fira hans första födelsedag! Det enda som kan anses bra med att han dog dagen innan sin ettårsdag är ju att de två hemskaste dagarna på hela året kommer att sammanfalla samtidigt så är det "över" sen. Ja, ni fattar vad jag menar. Över kommer det aldrig någonsin att bli... Skulle tro att det finns två anledningar till att det känns lite, eller rättare sagt mycket, jobbigare ikväll. Dels brukar det kännas så när jag har träffat lilla V. Han är ju bara två månader yngre än vad Jonathan skulle varit. Och dels för att det om två månader är den 11: igen. Så antagligen kommer jag må ganska så piss i flera dagar nu.
Finaste lilla fisen!
Idag har visst alla änglarna varit på strålande humör, för ni har strålat så mycket att det varit riktigt varmt och skönt här nere på jorden hos oss du lämnade kvar. Idag har Kristoffer insett att det inte är farligt, utan kul, att hoppa på en studsmatta! Och så har han kommit på vad han önskar sig när han fyller år. En egen katt! Vi har ju funderat på att han ska få en så jag tror nog det blir så. Om vi hittar några fina kattungar i rätt tid vill säga! Kristoffer har pratat ganska mycket om dig ett par dagar nu. Han sitter och pillar på mitt halsband och så tar han 2:an och säger att det är han och 1:an är Alexander och 3:an med ängeln är Jonthan. Jonthan är liten, säger han och tittar lite extra på den. Då börjar mamma gråta lite och då klappar han mig och säger att han också saknar dig! Åh, vad jag önskar att jag fortfarande fick ha dig hos mig! Älskade lilla fisen, mamma älskar dig och mamma saknar dig något helt sanslöst mycket. För alltid. För evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar