Sovmorgon och många arga tankar

Idag fick jag sovmorgon! Jag vaknade när mannens klocka ringde vid sju och då gick jag upp ett par minuter. Pratade lite med Alexander, besökte toaletten och sen gick jag och la mig igen. Satte i ett par öronproppar och somnade om. Sov till klockan tio! Det var länge sedan jag sov så länge och det var helt underbart! Och antagligen precis vad jag behövde nu. Får väl se om jag kommer somna ikväll istället... Men efter att jag vaknat igen så gick jag upp och läste lite i tidningen. Blir lite lätt irriterad över en del artiklar dock. Redan nu skriver de om stackars Kalmar FF som måste lämna sin arena i en hel månad när dam-VM ska spelas. År 2013!! Det är ju över två år kvar! Och de var väldigt tydliga med att de inte skulle behöva spela på Fredrikskans då. Nä men vilken tur, det hade ju varit alldeles förfärligt för de stackars pojkarna att behöva utstå det! Den planen har ju bara varit deras hemmaplan under en jäkla massa år tidigare så de borde kanske klara av ett par matcher till på den??? Men icke! Nu har de blivit totalt bortskämda med den nya fula kycklinggrytan! Jisses... och detta fick ett helt uppslag i dagens tidning...

Resten av dagen har gått i slappandets tecken. Tittat lite på tv, läst lite, spelat lite... Laddade två timmar innan jag klarade av att kliva in i duschen. Vissa dagar går det ganska bra men vissa gånger tar det timmar. Och är det riktigt illa går det inte alls. Då är det bara att vänta en dag, två dagar, ja ända tills jag klarar av det. Så idag gick det bra med andra ord! Igår hade jag funderingar på att ta mig till lilla Jonathans grav idag, men det blev inte så. Jag hade ingen riktig ork till det idag. Varken fysisk ork, men framför allt ingen känslomässig ork. Kanske blir en tur i morgon för att sätta de gula fetknopparna jag ska köpa i morgon eller så väntar jag med det tills på fredag. Fredag ska jag ju dit hur eller hur. Tända det traditionella fredagsljuset. Är det fint väder då så blir det kanske en långpromenad med Mr K för Lucas jobbar. Om det inte blir av under dagen så får vi ta det på kvällen när mannen kommit hem från jobbet. Det är ju inte bara vädret som ska stämma, det är ju även mina känslor!

I helgen kommer vi att ha lite att stå i. Alexander spelar match både på lördag och söndag. Lördag är det hemmamatch så då tar det inte så lång tid. Men på söndag är det borta på Öland, Böda/Högby, vilket innebär att det tar halva dan! Eller hela eftermiddagen, hur man nu väljer att se på det hela! Alexander behöver även nya skor så det står nog också på helgens lista. Sen lär vi ha tusen miljoner andra saker att göra som jag inte kommit på än eller ens orkar tänka på! Tvätt, tvätt och åter tvätt...som vanligt! Min svärfar fyller år och min brorsdotter likaså. Men ingen av dom är hemma så inga kalas denna helgen! Men vi får väl se vad som händer och vad vi gör. Just nu känner jag mig helt orkeslös. Eller orkeslös är kanske inte rätt ord. Viljelös om det finns något som heter så passar nog bättre in. Jag känner inte för att göra ett skit! Viljan finns inte alls. Men samtidigt är det rätt jobbigt att bara gå och drälla! De som känner mig vet nog att det inte riktigt är min grej, särskilt inte när det egentligen finns massor av saker som egentligen behöver göras. Så då får jag lätt dåligt samvete över att jag inte vill göra något... Ond cirkel kan man kanske säga! Men i morgon ska jag i alla fall göra något. En snabbsväng in till stan, till frissan, för den putsning som ingår vid klippning. Efter det ska min kära mamma och jag åka till en blomsteraffär och se om vi hittar lite fina blommor att sätta. Jag tänkte att jag köper till framsidan i morgon men väntar med baksidan. Det är ju fortfarande risk för frost på nätterna och jag orkar verkligen inte med att flytta in massor av krukor! Men de på framsidan står lite mer skyddat annars så är det ju inte så många. Så om jag får tag på några så blir det ett par pelargoner och ett antal miljon bells inhandlade i morgon! Jag har ju vinröda penséer på framsidan så jag hoppas att jag får tag på något som matchar det, eller i alla fall inte skär sig mot det!

Anna kom hit på ett besök ikväll, som vanligt en onsdag. Hon och Kristoffer hoppade lite på studsmattan och så spelade vi Ballongjakten. Och busade en massa gjorde jag och min älskade mellanfis! Men ikväll var han trött så klockan åtta var det inga större problem att få honom i säng! Och som omväxling hade Alexander rätt bra koll på sin tid för läggdags också! Händer inte ofta men ibland så! Han har även tagit lite ansvar när det gäller pluggandet till prov de ska ha, kollat lite med lärarna själv om han kan göra ett av dom nästa vecka istället. Och det gick bra, för de har ju full förståelse för att han inte orkar med samma tempo just nu. Och det gör ju inte vi heller, så ibland är det lite svårt att kunna hjälpa honom med läxorna. Men vi gör så gott vi kan och det går i alla fall åt rätt håll måste jag säga. Och så hjälper det ju verkligen att han har lärare som har väldigt bra förståelse för hur situationen ser ut! Även Alexander gör så gott han kan, men han måste även få tid att vara med kompisar eller att bara vara också. Annars blir det allt för tungt för honom. Han är ju skapt på samma sätt som sin pappa, de pratar sällan om sina känslor. Men ibland så säger Alexander lite i alla fall och jag vet att han periodvis tycker att allt suger (som han själv skulle uttrycka sig...) och det är ju inte så lustigt! För ibland SUGER verkligen precis allt! Utom mina två underbara killar då!

Nähä, nu börjar det dra ihop sig för läggdags. Inatt finns dock stor risk att jag behöver gå upp på toaletten med tanke på de mängder thé jag bäljat i mig! Har dock mina aningar om att sömnen inte kommer att komma så snabbt ikväll. Två anledningar finns till det. Anledning nummer ett: jag sov väldigt länge idag! Anledning nummer två: många tankar snurrar i min skalle. Jag önskar att det kan komma en dag när jag kan drömma om Jonathan utan att det alltid måste vara otäcka tankar. Panikångest-tankar är det mest nu. Dels panik för min egen del, att jag inte har honom kvar hos mig. Men även den panik han måste känt när han drunknade. Den paniken känner jag åtskilliga gånger varje dag. I princip varenda gång jag tänker på honom och det gör jag ju mest hela dagen! Jag har fortfarande så svårt att fatta att ett liv kan gå förlorat så fort, och att våra liv blev helt omkullkastade lika fort. Det är inte rättvist! Han hade ju inte förtjänat det på något sätt! Han var ju en helt underbar liten kille som precis hade startat sitt lilla liv! Men det tog slut allt för fort...allt för snabbt...och nu rinner mina tårar igen...och hjärtat gör ondare än ondast. Ikväll får det bli en lugnande tablett känner jag, det var ett bra tag sen sist.

Hej mammas alldeles egna lilla ängel!
Ja givetvis är du ju hela familjens lilla ängel, men just här är du bara min! I dag har tankarna varit hos dig mest hela dagen. Så i morgon tror jag nog att jag "måste" gå till din grav. Under ett par dagar nu har jag inte riktigt klarat av att se bilder på dig, så den digitala fotoramen har fått vara av. Men ljuset i bokhyllan tänder jag varje kväll. Idag är mamma väldigt arg. Arg på de makter som tog dig ifrån mig. Du hade ju inte gjort något ont i ditt lilla korta liv! Jag är så fruktansvärt arg för att du inte fick vara kvar hos mig! Det är ju här du hör hemma, hos din mamma och din familj! Inte uppe i himlen! Jag vill att du kommer tillbaka till mig nu, jag vill ha dig i min famn NU!!!! Jag vill krama på dig. Jag vill gosa med dig. Jag vill se dig gå. Jag vill höra dig säga pappa. Jag vill se dig leka och gosa med dina bröder. Jag vill göra ALLT med dig som det var meningen att jag skulle få göra. Men som jag aldrig kommer att få göra... Ikväll rinner mammas tårar återigen och mitt hjärta värker så mycket. Jag vet inte hur jag ska överleva denna smärta, men det verkar ju som om jag gör det på något sätt. Annars hade jag redan fått träffa dig i himlen för länge sedan... Men för dina bröders skull så får vi vänta, min älskade lilla ängel. Men hade det bara varit för min skull hade jag kommit till dig nu. Jag älskar dig så mycket det går, ända till månen och tillbaka igen. Och saknaden är allt för stor att förklara... Du är för evigt min son. Jag är för alltid din mamma. Båda i detta livet och i nästa. Min älskade lilla ängel...