Pissjobbig dag (och helg)

Jag vet inte varför det känns så extra jobbigt just idag och den här helgen. Men det har det. Hjärtat har gjort så otroligt ont och mina känslor har inte alls velat stanna kvar i min kropp. Men jag kan inte alltid ha känslorna utanför kroppen, då orkar jag inte med. Men ibland rymmer dom, och idag har de gjort så många, många gånger.

Idag har jag annars inte gjort så särskilt mycket. Jag hade svårt att somna i går och sov oroligt hela natten så jag fick lite sovmorgon idag. Lucas gick upp med Kristoffer och jag gick upp klockan halv tio. Och det var behövligt att få sova ut lite. Sen satte jag igång och plocka upp lite leksaker och sen dammsög jag av golven. Tanken var att Alexander skulle spelat match idag och att vi skulle titta på och blåsa bort. Nere på Berga IP blåser det alltid. Och jag menar verkligen alltid! Är det vindstilla i övrigt så blåser det där i alla fall och blåser det i övrigt så är det full storm där. Men Alexander fick väldigt ont i huvudet mitt på dagen så han kunde inte vara med. Jag hoppas verkligen inte att han får min migrän, stackarn! Men idag tror jag nog det berodde mest på en väldigt aktiv helg med lite (eller mycket) för lite sömn. Och så har han varit så arg på mig hela dagen.Så fort jag sagt något har han blivit arg. Och så som jag har mått hela helgen så har det ju inte heller blivit bättre av att min älskade stora son är så arg hela tiden! Då blir jag ännu mer ledsen. Dels för att han är arg på mig men även att han är så arg! Jag känner att jag inte kan hjälpa honom. Han vill inte ha min hjälp. Och det gör mig ännu mera ledsen!

Vi tog dock en tur till CityGross idag för farfar/svärfar med särbo skulle komma och hälsa på så vi behövde inhandla lite fika. Sagt och gjort, goda wienerbröd blev det och lite ballerina. De kom vid tretiden, fikade, lekte lite med Kristoffer, tog med sig vår gamla grill och en massa bräder och åkte hem igen. Vi har inte träffat han särbo på ca tre månader så det kändes lite nervöst och oroligt hur det skulle avlöpa, men det gick bra. Men jag var inte särskilt sällskaplig idag, för jag mår ju som sagt skit. Men jag gjorde mitt bästa i alla fall och mer kan man ju knappast begära.

Under kvällen har jag kört två maskiner tvätt och hängt upp det på tork. Så lite duktig har jag faktiskt varit idag även om det inte känns så. Jag har nog suttit större delen av dagen vid datorn och läst massor av dikter och sångtexter som bland annat handlar om sorgen att förlora ett barn. Det har antagligen också gjort sitt till att allt känts så svårt just nu, men samtidigt är det så skönt att se sina egna tankar i skrift. Skrivna av helt främmande människor som delar mina tankar och känslor. Skönt och känna att jag inte är ensam i detta universum med mina känslor och tankar. Jag har ju ingen i min närhet som också drabbats av en så stor sorg. Jag har människor i min närhet som jag ändå kan dela min sorg med, men ibland är det så svårt att sätta ord på mina tankar och känslor så att andra kan förstå. Och det är just dessa tankar jag ser i skrift hos andra. Jag är inte ensam om dessa känslor och det är en tröst för mig. Men det har nog som sagt hjälp till att göra mig så låg just nu, men samtidigt tror jag att jag behöver det. Jag behöver få må dåligt utan att det är något särskilt med just denna dagen. Bara må allmänt dåligt för att jag saknar min älskade lilla Jonathan så otroligt mycket. Mina tårar har runnit många gånger idag och än lär det inte vara slut. Jag sitter konstant med en klump i halsen och en ännu större klump i bröstet. Mitt hjärta är ju trasigt. En del är borta. Den fick Jonathan med sig. Och en del är ny. Det är en del av Jonathans lilla hjärta. Nu ska de bitarna få läka ihop. Men det kommer nog ta en väldigt lång tid innan våra bitar läker ihop till ett hjärta. Och det kommer för alltid lämna ett stort ärr i hjärtat. Tiden läker alla sår, var det visst någon som sa. Skitsnack, säger jag då! Tiden läker inga sår, men med tiden lär man sig leva med ärren...

Jag skulle ha duschat idag men har inte klarat av det. Har inte ens klarat av att gå in i badrummet mer än för att ta ut tvätten och då kan jag stå i dörrhålet. Jag har inte klarat av att titta på duschen, än mindre kunnat ställa mig under den. Men jag får ta nya tag i morgon. Annars får jag väl hoppas att jag i alla fall klarar av att tvätta igenom håret och så får jag tvätta av mig i handfatet eller använda tvättlappar. Jag luktar i alla fall inte illa, och just nu får jag nog nöja mig med det. Men det känns så jobbigt att inte kunna sköta sin hygien som jag är van vid! Tro nu inte för allt i världen att jag är en lortgris nu för tiden, så långt har det inte gått och så länge sedan är det inte som jag senast duschade. Jag skulle till och med klara av ett par dagar till utan att vara äcklig! Men i alla fall, jag är ju van att gå och duscha lite då och då, ibland bara för att jag tycker att det är skönt. Men det går inte längre, nu duschar jag inte om jag inte måste. Och ibland knappt då heller... Kristoffer skulle också har duschat idag, men inte han heller lider av att vänta en dag till. Känner jag inte att jag klarar det i morgon så får Lucas fixa det.

I morgon jobbar Lucas igen och jag är åter hemma själv med Kristoffer. Skolan börjar ju igen för Alexanders del så han är inte heller hemma. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag fortfarande mår så här dåligt i morgon också, men det får jag väl lösa då. Är det lika illa även i morgon så tror jag nog att jag vill gå till Jonathans grav och sitta en stund med mina tankar och tårar.

Vår ängel

Vi saknar dig vår ängel
och sorgen är så stor

Vi ville lära känna dig mer,
både far och mor

Du bor i våra hjärtan
men i oss finns ett sår

Ett barn för lite
finns det alltid i familjen vår

(Okänd författare)

Denna lilla dikt säger nog allt jag klarar av att säga till dig ikväll min älskade son.

Jag saknar dig så otroligt mycket.

Jag älskar dig så otroligt mycket.

För alltid.

För evigt. 

Din mamma.