Lite duktig idag!

Nu har jag gråtit mig till sömns flera kvällar i rad. Men sen sover jag ganska bra resten av natten. Men det kan ju också bero på att jag fått börja ta lite lugnande igen till natten, för att få lite ro. Men jag hoppas att det vänder snart igen för jag vill helst inte hålla på med de lugnande. Men klart hellre dom än insomningtabletterna och dom har jag inte tagit på ett bra tag nu. De lugnande är inte farliga att äta, de kan man tydligen hålla på med hur länge som helst. Men det vill ju inte jag göra!

Morgonen var ganska så lugn. Var uppe innan Alexander cyklade till skolan för att se att han fått allt med sig. De skulle cykla till simhallen idag och bada med klassen (tyvärr visade det sig att när de cyklade var det ju värsta spöregnet! Men de hade kul i simhallen i alla fall och det är ju guvudsaken!). Sen var det bara att ta tag i morgonrutinerna med Kristoffer för att sen lämna honom på dagis. Själv funderade jag på vilket av alternativen som stod på dagens att-göra-lista jag skulle ta itu med. Städa eller slappa... Var lite osäker hur mycket städning jag skulle klara av idag med min dumma muskelknut. Men i och med att jag är jag så blev det givetvis städning! Och jag tänkte som så att ju mer jag rör mig ju bättre för knuten! Så jag fick städat i princip allt som skulles denna gången. Numera blir det ju mest plock och dammsugning. Orkar inte riktigt gå in på djupet så mycket, blir lite i taget när det gäller den biten. Men jag kunde i alla fall känna mig duktig! När jag var färdig tog jag fram kartong, plast och glas som skulle slängas i återvinning och öppnade ytterdörren. Sen ställde jag sakerna utanför dörren och stängde igen! Det spöregnade! Hade inte märkt att det börjat regna alls och nu vräkte det verkligen ner! Inte tänker jag gå ut då, det fick göras senare när det slutat regna!

Sen fixade jag lite lunch, stekt kycklingstrimlor, flera olika grönsaker och bulgur ihop som en typ av pytt. Gott! Smaksatt med chili-vitlök kryddsås! Och till maten blev det en film på tv:n. Och sen vek jag ihop alla kläder som hängde torra på sträcket och la in i rätt garderober. När Kristoffer kom hem så blev det lite mellanmål till honom och sen låg både han och jag och somnade till en stund på soffan. Men Kristoffer ville inte vakna idag! Blev skitarg och ledsen för han ville sova mer men det fick han ju inte för det är ju ganska bra om han kan somna i kväll också! När Alexander kom hem så fick jag honom till att städa sitt rum. Men jag blir så jäkla trött och arg på att det ska behövas tjatas så förbannat för att det ska bli gjort! Och så blir han arg på mig för att jag tjatar! JA, men liksom, städa med en gång då så slipper jag tjata och så slipper vi bli arga på varandra! Men nu har jag blivit så trött på detta, så nu har han blivit av med hela sin månadspeng och den fås inte tillbaka förrän han visar att han klarar att ta ansvar för sitt eget rum! Jag frågade honom om han ville att jag skulle säga till när det behövdes städas men det ville han inte. Så vi får väl se hur det kommer sluta. Men han ska ju inte tro att han ska kunna få pengar till saker av mig nu! Det kan han glömma! Kan han inte ta ansvar för sitt rum tycker jag inte heller att han ska kunna ansvara för pengar! Tufft men sant! Så jävlig kan jag vara om jag vill. Sällan jag är det dock. Oftast blir det mest lite hot. Men nu har jag hotat honom om indragen peng tillräckligt länge, så nu får han skylla sig själv!

Middagen är äten och strax ska jag gå och städa undan efter den. Hade ingen riktig ork direkt efter maten och så hade heller inte diskmaskinen tömts och det är ju inte mitt jobb! Men nu är den tömd så nu finns det inga fler ursäkter så strax ska jag fixa det. Ska bara skriva klart först tänkte jag! Alexander skulle egentligen träna PK idag men han valde att skippa det på grund av det underbart vackra vädret vi har! Och vi är ju inte direkt ledsna för det. Dels slipper Lucas ut och köra, dels slipper vi få hem en dyngsur unge. Men framför allt så är ju skaderisken klart högre när allt är så blött! Och på tal om blött, när jag tittar ut på baksidan när det regnar som värst ser jag ju att locket på dynlådan har blåst upp! Så fort regnet avtog lite gick Lucas ut och la på en kantsten vi fått över så nu hoppas vi det inte regnar ner där igen! Det tar ju liksom bort lite av meningen med lådan om man säger så!

Kvällen kommer jag tillbringa i soffan framför dumburken. Det är ju tisdag, vilket innebär bra tv-schema! Först ut är sista avsnittet av Plastikturisterna, sen är det DH och sist men inte minst Cougar Town. Är jag inte tillräckligt trött efter det kan jag ju titta på House som jag spelar in då det krockar med DH! Så i kväll blir det en stooor kanna thé, lite som vanligt egentligen...

I morgon har Alexander studiedag så då ska han och jag ta en tur in till stan för att kolla om shortsen vi såg igår finns i rätt storlek. Självklart inkluderar en stadstur med älskade sonen även en fika! Och så ska jag försöka klara av att titta på bäbiskläder också. Jag har nämligen bestämt mig för att jag SKA klara av att träffa min älskade vän N och hennes lille kille E på torsdag. Han föddes ju bara nio dagar innan Jonathan dog och i helgen döptes han och som andra namn valde dom att ge honom vår älskade ängels vackra namn, till minne av honom. Och det blev vi så glada för, för då är vi ju ännu fler som kan hålla minnet av honom vid liv. Inte för att jag någonsin skulle kunna glömma bort honom, men det betydde ändå så mycket för mig. Jag kommer så väl ihåg när hon frågade om det var ok för oss, jag började storgråta! Men den gången var det tårar av glädje för att det betydde så mycket! Så nu har jag äntligen kommit fram till att det är dags. Jag har dock kommit fram till att jag vill träffas här hemma, tror att det kommer kännas lite mer "bekvämt" för min del så. Men det kommer att bli skitjobbigt, det vet jag. Men vissa saker känns lite som om det bara blir ännu värre med ju längre man väntar. Lite som med Jonathans garderob. På sätt och vis ångrar jag att jag inte tog itu med det tidigare, för nu har jag ingen aning om hur jag ska klara av det. Men samtidigt VET jag att jag absolut inte var redo för det tidigare. Och det kanske jag inte är nu heller, jag vet inte. Men i alla fall så får det vänta. Kommer det inte att kännas ok inom ett par månader så får jag kanske be min älskade mamma om hjälp med det. För det kommer ju att göra så fruktansvärt ont att lägga ner alla hans fina kläder i en kartong och ställa den i förrådet. Men samtidigt så måste det ju göras förr eller senare. Men i detta fallet blir det senare. Likadant med hans lilla säng. Den har jag inte heller klarat av att ta itu med än. Jag går in ibland och bäddar till den efter att katten stökat till. Men det ger sig väl med tiden det också. Måste komma ihåg att köpa nya blommor i morgon när jag är i stan också, för de på köksbordet börjar sloka. Och jag vill ju alltid ha fina blommor vid kortet av Jonathan. Ser så tomt ut annars... Fast de blommorna jag fick förra måndagen av finaste J står fortfarande fint. Men på något löjligt sätt vill jag alltid ha "egna" blommor där också. Precis som på kyrkogården. Det spelar ingen roll om det står flera fina buketter från andra vid Jonathans grav, jag vill ändå ha egna i vår vas också. Och på tal om det så är det nog dags att köpa nya och sätta dit på fredag.

Älskade finaste lilla gosingen!
Nu har mamma kommit in i en period där allt känns jobbigare igen. Blir väldigt lätt ledsen och även arg. Men att bli arg är ju också ett sätt att bearbeta sorgen. För jag är så arg! Arg på allt och inget! Men framför allt så är jag arg för att jag inte fick behålla min underbart vackra lilla pojke! Och det kommer jag alltid att vara arg för! Även kvällarna när jag ska sova har blivit tuffare igen. Tänker på dig och gråter mig till sömns varje kväll igen. Och så gråter jag ofta flera gånger om dagen när jag tänker på min ängel. Ibland blir det bara lite blött i ögonen, men ibland så rinner tårarna nerför mina kinder... Jag vill ha dig tillbaka!!! Jag vill så fruktansvärt gärna få tillbaka min älskade fina kille! Men jag vet att jag inte kommer att få det. Jag vet att det kommer ta lång tid innan vi får se varandra igen, uppe i himlen... Jag älskar dig min fina son och jag saknar dig.