Tröttare än tröttast var jag idag när det var dags att gå upp, men det var bara att svänga benen över sängkanten och kliva upp ändå! Kristoffer behövde ju göras i ordning och lämnas på dagis. Idag sparkade han sparkcykeln dit, men sen tar jag hem den igen för jag är rädd att den inte kommer att stå kvar utanför dagis när han slutar! Sen gick jag hem, läste tidningen och väntade på att N skulle komma på besök med lille E. Jag hade inte träffat den lille killen tidigare och N är också ganska länge sen jag träffade. I somras om man bortser från begravningen. Hennes lille E föddes ju bara nio dagar innan Jonathan dog. Vi som hade sett fram emot att kunna träffas lite mer nu när hon skulle vara mamma ledig! Men det sket sig ju kraftigt. Men jag har ju varit ganska orolig och nervös för hur det skulle kännas att träffa dom idag. Att det skulle bli jobbigt visste jag ju. Hennes lille E är ju den killen jag tidigare skrivit om som döptes i söndags och som fick Jonathans vackra namn som andra namn, som en hyllning till honom, som ett minne av honom. Och det är ju något som både Lucas och jag verkligen uppskattar, vi blev så glada när de frågade om det var ok för vår del om de gav honom Jonathans namn. Men i alla fall, nervös har jag varit inför träffen! Men det gick bra! Men det var riktigt jobbigt.
De kom strax efter halv tio har jag för mig och stannade till strax innan två då det var dags för oss båda att hämta barn på dagis. Jag fick en väldigt fin keramikform med stenar i, en fin liten kaktus, ett svart hjärta och ett doftljus. Jag brukar ju inte klara av doftljus, men detta var vanilj och gick riktigt bra. Tyckte till och med att det luktar gott! Annars avskyr jag doftljus, men det kan ju bero på att jag får lätt andnöd när jag passerar den avdelningen i de affärer som säljer såna! Men jag till och med tände det under kvällen och tyckte fortfarande att det luktade gott!
Jag lämnade över paketet med kläder jag köpte till killen igår och N verkade nöjd och tyckte de var fina! Vi satt i köket och fikade och pratade hela tiden de var här. Vi pratade om allt möjligt, både om Jonathan och annat. En del blev det om hennes flicka E och Kristoffer som är lika gamla. Det är så vi lärde känna varandra, i föräldragruppen. Fast det lite roliga i det hela är att hennes man och jag gick i samma klass under högstadiet! Världen är bra liten ibland! Jag satt och tittade på lille E mest hela tiden men det var inte förrän strax innan de skulle åka som jag kände att jag orkade med att hålla honom lite. Han blev inte så blöt i håret som lille V blev när jag höll honom första gången efter Jonathan lämnat mig, nu rann det "bara" ett par tårar längs mina kinder. Det var så mysigt och gosigt att hålla honom men samtidigt gjorde det ju så fruktansvärt ont i hjärtat! Fast det hade jag ju räknat med så det kom inte som någon överraskning precis. Men det gick nog ändå lite över förväntan när de var här, men många gånger går det bra just när man gör saker men så blir det värre efteråt. Just när man är mitt i det har man inte riktigt tid att tänka så mycket, det kommer efteråt. Men i detta fallet så blir nog efteråt i natt eller i morgon har jag en känsla av för jag har haft lite fullt upp under eftermiddagen och kvällen.
När jag hämtat Kristoffer från dagis så stannade han ute på lekplatsen med en annan kille från dagis. Jag sa till honom att han måste säga till mig om de går någon annanstans. Den andra killen är ungefär lika gammal, bara lite äldre och bor här på området han också. Men han brukar vara ute själv mycket oftare än vad Kristoffer hittills varit och han är väl lite mer van att gå lite hit och dit. Men jag kollade till dom med jämna mellanrum. Alexander kom hem en sväng efter skolan men sen tog han bussen in till stan för att träffa en kompis. När jag sedan skulle gå ut och kolla till Mr K igen så var de borta! Jag misstänkte dock att de gått hem till den andra killen så jag gick däråt och ropade samtidigt. Då kommer de ut på balkongen tillsammans med den andra killens mamma. Jag sa till Kristoffer att han skulle ju säga till mig om de gick iväg! Då säger den andra mamman att hon hade frågat honom när de kom om han hade sagt till mig och den lilla lögnapan sa ja!! Så nu gick de ut igen och lekte vidare. Men rätt var det var så kom han hem igen och sa att han blivit geggig. Nähä, det menar du inte! De hade tydligen gått ut i skogen och där har ALDRIG Kristoffer gått tidigare. Det är så äckligt där för många boende här rastar sina hundar fritt där och så slänger många massor av skräp där så jag vill verkligen inte att han är där! Men nu hade han trampat ner sig i nån stinkande äcklig gegga ända upp till knäna! Så det var bara att ta av skor, byxor och strumpor. Kläderna slängde jag i maskinen med en gång och sen plockade jag ihop mer tvätt och körde igång en maskin. Gympadojorna tvättades ur i vasken med diskmedel och står fortfarande i skotorken. Men förhoppningsvis fick jag bort den värsta doften för fy vad det stank! Sån när jag ändå satt igång tvättmaskinen idag så körde jag ytterligare två maskiner...
Sen kom den andra killen hit och de lekte och studsade lite om vartannat och hade kul. Kristoffer började dock bli trött och då krävs det inte så mycket innan han grinar ihop, men till största delen gick det riktigt bra! Särskilt med tanke på att det är första gången de leker tillsammans! Men jag är inte så himla glad att de är hemma hos den andra killen för de röker inomhus och det sätter sig ju i kläderna direkt! Fast ännu värre så sätter det sig ju även på insidan av min älskade unge! Fast det är ju ingen direkt fara när det inte är så ofta eller så länge, men i alla fall. Jag tycker inte riktigt om det! Strax innan klockan sex gick jag hem med honom till sitt för då skulle vi äta. Jag fick fixa med middagen idag för gubben jobbade och Alexander behövde mat innan sin PK-träning. Precis när jag ska gå och lämna kompisen så plingar det på dörren och då tror jag först att det är hans föräldrar som kommer för att hämta honom. Men det är svärfar/farfar som kommer. Han ringde i går kväll och sa att han skulle komma förbi en sväng under kvällen idag men det hade jag helt glömt bort! Men det gjorde ju inget för han hade redan ätit så mat behövde han inte! Lucas kom hem lagom när vi ätit färdigt och halv sju hämtades Alexander upp av kompisen med föräldrar för transport till träningen. Farfar/svärfar hade med sig lite muffins så vi drack lite kaffe och åt muffins. Sen rastade Kristoffer farfar både inne och ute en stund tills farfar var helt slut! Men idag lyckades jag "lura" Kristoffer att ha kalsonger på sig en liten stund istället för blöja. Han är ju så satans envis, min älskade unge! Har han bestämt en sak så ändrar han sig inte! Men nu sa jag till honom att han kunde ta av blöjan och ta på kallingarna en liten stund för att visa farfar sina tuffa kallingar innan han skulle gå och duscha. Så det gjorde han! Superstolt gick han ut i köket till farfar och visade upp dom! Efter en liten stund så fixade Lucas en ganska så snabb dusch för Kristoffer för vi sa att han inte kunde duscha länge idag eller bada när farfar var där. Så då gick det undan! Så nu har jag bestämt att jag ska utöka vårt belöningssystem med klistermärken till att ha en omgång på toan också. Jag köpte coola Bakugan-klistermärken för ett tag sedan så nu har vi sagt att varje gång han har på sig kallingar istället för blöja så får han ett klistermärke. Men då måste han ha på sig kallingarna en stund innan. Kanske börjar med en kvart eller så och sen ökar successivt. Dessas klistermärken kommer att sättas upp (på ett papper) på insidan av toadörren. De andra belöningsklistermärkerna har han ju inne på sitt rum på garderoben, även här på papper! Men det har funkat bra med andra saker så vi hoppas och håller tummar och tår att det kommer hjälpa till med blöjanvändandet också. För han bara tvärvägrar att vara utan blöja. Försökte igår men han började tokskrika! Men härom kvällen sa han själv att han snart ska sluta med blöja och använda kallingar istället så då kände jag att jag skulle testa för det var första gången han själv säger något om det! Men tji fick jag, han skulle ha sin blöja... Men men, det kommer när det kommer. Jag har fått lära mig att det finns framför allt två saker man inte kan stressa barn med om de inte känner sig redo, och de två sakerna är maten och blöjan!
Kristoffer gick i däck ganska snabbt när vi la honom runt åtta. I vanliga fall när han inte sovit på dagen, vilket han inte gjort idag, lägger vi honom tidigare men idag fanns det inte tid för det och så var ju farfar hos oss. Så man kan lätt säga att fisungen var rejält trött! Alexander kom hem kvart i nio och försvann in på rummet för att ringa en kompis som ringde när han var och tränade. De gör upp planer för helgen då kompisen ska sova över här och då vill de till Leo´s så det får nog bli så. Först så sa de att de ville till simhallen men dels vill inte jag att de är där själva än och dels vill inte jag sitta där. Men jag hade tur! Kollade på hemsidan för att se om det står något om hur gamla de ska vara för att vara själva där. Glömde dock att kolla det för det första jag såg på hemsidan var att bassängerna var stängda i helgen på grund av simtävling! Tur kan man ha ibland! Visst, Alexander hade förstått varför jag inte hade velat sitta där men i alla fall.
Ikväll fick jag för mig att jag skulle kolla på premiäravsnittet av klassåterträffen eller vad det nu hette. Gick på femman vid åtta och handlade om en klass som gått ut nian 96 och som nu träffades på ett lyxhotell på Sri Lanka. Jag trodde att man skulle få träffa olika klasser varje vecka men det verkar vara samma hela tiden. Ganska kul att se hur en hel del av dem automatiskt faller in i samma roller de hade på högstadiet! Vad jag däremot har svårt att förstå är hur man överhuvudtaget inte känner igen en del av sina gamla klasskompisar! OK om man inte känner igen dom om man springer på dom på stan kanske, men i ett sammanhang när man vet att alla som är där har gått i samma klass som man själv har gjort! Då tycker jag att man borde kunna lista ut vilka alla är, så fruktansvärt länge sedan är det ju inte de gick ut! Så jag satte mig och funderade själv på vilka jag kanske skulle ha svårast att känna igen. De flesta har jag ju gått i samma klass med sen i lekis och ettan. Men en del gick jag bara högstadiet tillsammans med, så det kan kanske vara ett par av dom killarna jag kanske skulle ha lite svårare att placera. Men jag tror verkligen inte att jag inte skulle känna igen dom alls! Hoppas inte det! Får väl se om jag fortsätter titta på det men det kan nog vara lite småkul! Och så finns det ju inte särskilt mycket annat på tv denna dag vid denna tidpunkt, och jag tittar gärna på tv på kvällarna för då går dom så mycket fortare! När det programmet var slut så tittade jag på Hawaii five-o. Också en serie som inte kräver så mycket hjärnaktivitet och det passar mig utmärkt nu. Peter Stormare dök upp i en roll och helt otippat spelade han en europeisk skurk med vapen... Men nu är programmen slut för denna kväll och jag sitter här och skriver. Kontrollering av det jag skrivit hoppar jag över idag, för jag orkar helt enkelt inte! Så eventuella felskrivningar eller felstavningar bjuder jag på även denna kväll!
Hej gosekillen min!
Idag har jag träffat en söt liten bäbis som blir fyra månader nästa vecka. Det innebär att det bara är två veckor kvar till dy blir fyra månader som ängel. Tiden har gått så fort, fast samtidigt känns det som om det var i går jag höll dig i min famn. Svårt att få ihop, allt är en enda röra. I morgon kommer jag, Kristoffer och mormor till din grav och sätter nya fina blommor i vasen. Pappa jobbar så det blir så sent och stressigt om vi ska vänta på honom. Och pappa har ju inte samma behov som mamma att gå till din grav och det respekterar jag. Han känner din närhet i alla fall. Det gör ju givetvis jag också, men jag vill ändå gå dit. Och i morgon är det ju fredag så då vill jag ju tända ett nytt ljus i din fina lykta. Och som sagt så behöver blommorna i "vår" vas bytas ut. Mormor kommer och hämtar oss på eftermiddagen men jag kanske åker in till stan med Kristoffer under dagen och inhandlar blommor. Funderar på att gå till Lindéns igen och se om de har de fina småblommiga liljorna jag köpte sist. De var ju så himla vackra och så stod de ganska länge också! Men vi får se vad jag känner för i morgon. Nu ska mamma gå och sova. Får se hur det går för jag tror att mina tankar kommer vara extra aktiva ikväll och i natt. Mamma älskar sin lilla gosekille så mycket det går, ända till månen och tillbaka igen och jag saknar dig så det för ont i hjärtat och hela kroppen... Puss på dig min älskade Jonathan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar