Hemska tankar!

Ikväll tror jag mina tankar slår alla rekord på att vara hemska och morbida! Jag håller på att gå under helt ikväll känns det som. Rätt som det var började jag tänka på hur Jonathans fina lilla kropp ser ut nu. Hur mycket har den hunnit ruttna? Jag vet ju bara hur den hann ändras på den tiden han låg på bårhuset... Och så känns det så otäckt på kyrkogården nu. Alla blommorna från begravningen är borttagna så nu ser man den kala jorden ovanför kistan. Den ligger ju kupad ovanför, jag antar att det måste vara "för mycket" jord till en början så att den kan sätta sig ordentligt. Men det ser så otäckt ut! Hoppas att det kommer kännas bättre när de sått gräs över och marken blivit plan igen. Men det kommer antagligen ta ett bra tag så det är bara att vänja sig...

Annars har jag ägnat mycket tid i dag åt att tänka på Jonathans sista minuter i livet. Dessa tankar kommer och går, men i dag har de kommit och stannat. Jag tänker på den panik han måste känt när han hamnade under vattenytan och inte kom upp. Inte fick någon luft. Inte kunde andas... Fy fan vad rädd han måste ha varit! Helt panikslagen min stackars fina lilla älskling! Jag blir ju det bara av att tänka på det, hur måste det inte ha varit för honom då!! Och så ensam och övergiven han måste känt sig! Ingen som kom och hjälpte honom när han som mest behövde det! Aldrig har han behövt mig oss så mycket som då, men vi fanns inte där för honom. Jag kommer ALDRIG att kunna förlåta mig själv för att jag inte fanns där för honom, att jag inte kunde hjälpa honom. Men jag hoppas verkligen att han har kunnat förlåta mig även om jag själv inte kan. Men hur skulle han kunna göra det? Det är ju vårt fel att han är död! Varför skulle han förlåta oss? Det har vi knappast förtjänat!

Mina tårar bara rinner och rinner i kväll. Jag satt mig i sovrummet så att Alexander inte ska behöva se mig så här. Men han känner på sig att jag inte mår bra ikväll, det märks. Det jag just nu är mest rädd för är hur jag ska klara morgondagen. I morgon är det åter fredag. Fredag nummer sju. Jag tycker verkligen inte om fredagar längre! De är den värsta dagen som finns i veckan. Och om jag har mått så här dåligt idag efter två halvtaskiga nätter, hur ska jag då må i morgon om jag fortsätter med en halv tablett? Därför har jag tagit beslutet att i natt blir det en hel tablett. Jag måste sova ordentligt i natt om jag ska klara av morgondagen. Och jag kan även säga att denna kvällen blir nog ganska kort för mig. Jag klarar inta av tankarna mycket längre, så jag kommer nog lägga mig tidigt ikväll för att slippa ifrån tankarna... Det är enda gången jag slipper tankarna, när jag sover med hjälp av tabletter. Tur att jag har dom. Men jag vet att jag inte kan äta dom så länge till... Men i natt kan jag. Inatt måste jag. Annars finns det inte en chans i h-vete att jag klarar av morgondagen... Men med dom har jag vissa förhoppningar att det ska gå någorlunda i alla fall...Men det får morgondagen utvisa. Fredagen. Fredagen nummer sju. Sjunde fredagen utan min Jonathan......

Förrådröjardag!

Inatt sov jag lite bättre än i går natt. Ska testa med en halv tablett ett tag nu innan jag testar helt utan igen. Jag sov ganska oroligt även inatt, men inte så illa som förra natten så det är ju positivt. Går kanske åt rätt håll snart. Men jag har varit ruskigt trött idag. Jag har ju blivit van vid att sova tungt hela nätterna, så det lär nog ta ett tag innan jag kommer känna mig pigg igen! Men idag var det i alla fall jag som gick upp och fixade i ordning Kristoffer och lämnade honom på dagis. Tyckte att Lucas förtjänade en sovmorgon idag!

När jag lämnat Kristoffer så gick jag hem och drack lite frukost. Sen tog jag tag i problemet ytterförråd!! Ut med alla saker som inte skulle vara kvar där! Och det var en hel del! Sen lastade jag min nya röda fina transportkärra med saker och körde till de andra förråden och lastade in sakerna där de ska vara! Fick gå två rundor för att få med allt, men nu är det gjort! Kollade även igenom lådan med kläder i storlek 50/56 för att ta med mig ett par plagg tillbaka. Jag vill spara ett par kläder som jag känner är lite extra mycket Jonathan över och lägga dem i hans minneslåda. Den lilla pyjamasen i storlek 44 som min mamma fick åka och handla till honom medan vi låg på NEO för de flesta kläderna var för stora. Kläderna han hade på sig när vi tog kortet med honom och hans syskon till tidningen efter att han fötts. Skjortan han hade på sig efter dopet. Så det är nu gjort! Försökte även rota igenom kartongerna med Alexanders gamla kläder för att se om jag hittade nån sommarjacka till Kristoffer. Jag hittade en, men den var lite väl stor. Det kanske ligger nån mer där nere, men jag hade verkligen ingen ork att rota mer idag. Får se om jag gör ett nytt försök en annan dag eller så får jag helt enkelt köpa en ny till honom!

När förrådet var färdigrensat så kunde jag äntligen ställa in den röda barnvagnen igen! Innan vi fick Jonathan stod den alltid där, men sen använde vi den i princip dagligen så då fick den stå i hallen. Men nu använder vi den inte så mycket, Kristoffer har vi en annan vagn till om han behöver åka vagn. Men i bland vill han åka i den röda fina vagnen ändå och då får han det! Vet jag om att jag ska vara iväg länge och han kanske är trött och somnar är den röda bättre. Den går ju att fälla till helt sovläge, det går inte med den andra. Så nu känns det så tomt och rymligt i hallen. Både på gott och ont. Visst är det skönt att inte behöva ha vagnen här inne längre, men om Jonathan fortfarande hade varit i livet så hade den antagligen stått i hallen i alla fall. Så det blir en liten extra påminnelse varje gång jag passerar förbi där den stod. Men det är väl som med allt annat, det ger sig med tiden det också.

När detta var klart så blev det lite lunch. Stekt korv med bröd hade Alexander bestämt. Han har ju studiedag i dag och i morgon. Sen tog Lucas och jag en tur till bland annat Blomsterlandet för att inhandla ett par penséer till Jonathans grav. Köpte fyra stycken vinröda, jättefina! Så dom har vi varit och planterat. Jag besprutade dom med lite "antirådjursmedel" så får vi se hur det går, om de får stå fina eller blir mat. Men de penséerna jag såg på en grann-grav igår stod fortfarande kvar, så jag har vissa förhoppningar! Sen blev det en snabb-tur till Clas Ohlson´s för att inhandla ett par solcellslampor. Efter det stannade vi till vid macken och spolade av bilen som såg ut som kriget! Den blir asskitig efter bara ett par minuter om vi låter den stå ute på parkeringen! Och så ibland (ganska ofta) är vi för lata för att ställa in den i garaget, och då får vi skylla oss själva! Men snart måste ju detta evighetsvägarbete vara klart!

Nu ser jag att Kristoffer börjar bli väldigt trött så jag får nog strax ta hand om honom. Tidig sänggång ikväll också för hans del, klockan är inte mer än tio i sex! Så jag tar en liten skrivpaus nu och återkommer senare!

Tillbaka igen! Idag har jag faktiskt bokat klipptid! Välbehövligt kan jag säga. Jag skulle gjort det redan i februari, men något kom emellan... Och sen dess har jag inte haft varken ork eller lust. Frisyren har faktiskt funkat ganska bra nu när den varit lite längre. Har funkat utan att jag behövt stå och göra i ordning varje dag. Men nu börjar det bli för långt även för det. Så på onsdag blir det äntligen av! Sen får jag nog ta och damma av mitt smink. Jag har inte rört en enda sminkgrej på sju veckor i morgon. Men nu måste jag även ta tag i det här med mitt leg! Det gick tydligen ut i höstas och ett giltigt leg kan onekligen vara bra att ha. Och då vill jag ju i alla fall försöka att inte se ut som ett spann skit, för jag ska ju ha det i ett par år sen. Men när detta ska hända är en lite senare fråga. Först och främst ska jag ta itu med håret, så får vi se hur jag känner efter det. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men om jag börjar göra mig i ordning i håret och sminkar mig igen så känns det så verkligt att verkligheten och vardagen går vidare. Men jag vet inte om jag är riktigt redo för det än, så ett steg i taget är nog att rekommendera tills vidare. Kanske låter som fjantiga saker, men för mig är det väldigt verkligt. Det känns inte rätt för mig att göra mig i ordning, göra mig fin, när Jonathan inte längre finns här hos mig. Känns som om jag överger honom på något lustig sätt om jag tillåter mig att gå framåt. Kanske är en bra sak att ta upp med kuratorn nästa gång jag ska dit... För förr eller senare måste jag ju ta klivet framåt i verkligheten och vardagen igen, och då vore det ju bra om jag kunde göra det utan att det känns som om hjärtat slits ur kroppen. För det är så det känns nu, till och med bara av tanken på att vardagen går vidare utan min lille Jonathan.

Hej min fina lilla minifis!
Inatt sov mamma lite bättre, men jag är så trött! Och så tänker jag så mycket på dig hela tiden. Särskilt på dina sista minuter i livet, på den fruktansvärda panik du måste fått när du inte kunde andas. Och den ensamhet och övergivenhet du måste känt när inte mamma eller pappa fanns där för dig. Det gör så fruktansvärt ont i hela mig när jag tänker på det och tårarna börjar rinna. Jag tänker på detta allt oftare för var dag som går, varför vet jag inte. Men jag hoppas att jag kan sluta med det snart, för det gör så ont. Vill hellre tänka på fina saker när jag tänker på dig. Som när du gosade med mig. Du tryckte din lilla panna mot min eller din lilla kind mot min. Så satt du så nån sekund och lutade dig sedan tillbaka. Sen tryckte du dig mot mig igen och så tillbaka. Så kunde du hålla på hur länge som helst och det var så mysigt. Gud vad jag älskade de stunderna, när vi gosade du och jag! Men det kommer vi aldrig mer att kunna göra... Sen tänker jag även på när du var ledsen och skulle krypa fram till mamma så att jag kunde ta upp dig. Först slutar du krypa och sätter dig upp lite för tidigt, lite för långt bort för att mamma skulle nå dig. Då kröp du en liten bit till, ända fram till mamma så att du satte dig på mina fötter! Och då nådde jag dig, då kunde jag ta upp dig! Men inte heller det kommer jag att kunna göra igen...och det är jag så fruktansvärt ledsen över. Jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta mig själv för att jag inte fanns för dig när du behövde mig som mest. Men jag måste lära mig att leva med den skuldkänslan och den fruktansvärda tomhet du lämnat efter dig. Min älskade fina lille kille! Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket att jag blir helt trasig inuti. Nu och för alltid.

Shopping-utflykt!

Idag vaknade jag tröttare än jag var när jag somnade. Tog ingen tablett igår innan jag la mig. Får nog köra på en halv tablett ett tag innan jag testar igen utan. För utan sover jag så oroligt och drömmer konstant. Hjärnan får aldrig vila och jag blir toktrött! Så idag var det Lucas som fick gå upp med Kristoffer. Alexander har varit hemma idag också men nu är det inte mycket feber kvar. Fast i morgon och på fredag ska han vara hemma ändå, de har studiedagar.

Mamma kom och hämtade mig kvart i tio och så åkte vi över till Öland. Jag ville till My´s Blommor. Jag har hört att hon ska ha bra och relativt billiga blommor. Har även hört att hon skulle ha ganska mycket trädgårsprynadssaker. Men tji fick jag! Billig tycker jag absolut inte att hon var! De småblommiga påskliljorna skulle hon ha 30 spänn för och det fick jag tre stycken för på Blomsterlandet förra veckan! De "vanliga" påskliljorna visste hon inte vad de kostade. "Det vet jag inte utan att kolla fraktsedlarna först" sa hon. Men hon hade tydligen inte en tanke på att kolla. Och jag tycker väl inte att jag skulle behöva be henne att göra det, för det var ju ganska tydligt att jag ville veta vad de kostade. Annars hade jag inte frågat! Trädgårdsprynader fanns inte mycket tycker jag. Tror det var fem olika saker ungefär. Penséerna var rangliga och såg inte allt för roliga ut, och jag får klart finare på Blomsterlandet för samma pris! Jag skulle även ha en bukett blommor. Det enda som fanns att erbjuda var ett par rosor och två halvt överblommade buketter tulpaner! Så snacka om att besvikelsen var stor! Dock så fick jag tag i medel man ska spraya på växter för att hålla rådjuren borta. Fast de hade samma på Blomsterlandet också.

Men vi åkte vidare på vår lilla turné och åkte till ÖoB istället. Hittade lite blandade saker som man brukar göra på detta ställe! Sen tog vi en liten tur lite söderut, mamma ville se om vi såg några tranor. Men det gjorde vi inte. Inte om man inte räknar med två stycken i smide som satt på ett staket... Turen gick vidare och vi stannade vid Ölands Köpstad för lite lunchintag. Ingen superhöjdare dock, men rätt ok i alla fall. Efter lunchen åkte vi åter till fastlandet och stannade till på Blomsterlandet. Där fick jag tag i en ny fin orkidé och ett par gröna växter till vardagsrummet. Köpte även mer täckbark och kogödsel till rabatterna. I höstas insåg jag att vi inte gödslat rabatterna sen vi flyttade hit för åtta år sedan. Fast vi gjorde inte det då heller, så jag har inte en aning när mina stackars rabatter fick lite godsaker sist! Men nu ska det bli av! En bukett fina tulpaner köpte jag ju också!

Vi kom hem lagom tills Lucas skulle hämta Kristoffer på dagis så han fick träffa mormor lite också. Efter att hon åkt så ringde farfar och kollade om han kunde komma en stund idag, han hade köpt en bok till Kristoffer som han ville lämna. Och igår när han var här så sov ju båda ungarna hela tiden. Men idag blev det lite lek för ingen sov. Under tiden han var här så kom även Anna.

Under eftermiddagen kollad jag min mail och såg då att 30 minuter efter att jag och mamma åkte i förmiddags så hade jag fått mail från kyrkogårdsförvaltningen. De skulle gräva rabatten idag! Synd att jag inte fick det lite tidigare så att jag kunde köpa påskliljor när jag var iväg! Men detta löste vi i alla fall! Anna och jag stack iväg i eftermiddags till Blomsterlandet och köpte en stor fin kruka påskliljor. Sen åkte vi till Jonathans grav och satte ner den och ett par av sakerna vi köpt och fått. Det blev jättefint! Men i morgon ska jag inhandla ett par penséer också. Jag har ikväll blandat till medlet som ska sprayas på växterna för att förhoppningsvis hålla rådjuren borta, så jag tar med det och sprayar med en gång i morgon! Fast det var ett par grav-rabatter intill som hade satt penséer och de var fortfarande intakta. Fast jag vet ju inte när de satte dem, det kanske var idag så att kräken inte hunnit käka upp dom än! Men jag chansar i alla fall, penséerna är ju så billiga så det är ju inte hela världen om det inte funkar. Och det är ju så jag kommer att få göra med alla blommor, testa och se!

Jonathans fina rabatt!

Väl hemma igen var det bara att ta hand om Kristoffer som hade slocknat på soffan. Så det var bara att byta till pyjamas, ge honom välling och stoppa honom i säng! Väldigt tidigt med andra ord. Vi kom hem strax innan sex och då hade han redan sovit nästan en timme! Så vi får se när han vaknar i morgon...

Nu sitter Anna och jag i soffan och tittar på Arga Snickaren. Ja, jag sitter ju då och skriver här samtidigt... Sen blir det Grey´s, fast det är inte säkert att Anna orkar stanna kvar och titta på det ikväll! Sen blir det nog till att spela in Off the map för jag orkar nog inte vara upp och titta på det ikväll. Eller så kryper jag ner i sängen och tittar på det...hm...det märker vi! Ikväll  har jag åter tagit thé-bryggaren  i bruk, jag har ju inte druckit thé på flera dagar!

Hallå min goseplutt!
Idag har din rabatt blivit färdig. Så idag har jag planterat en stor fin kruka påskliljor till dig. Jag har även satt dit ett par av de fina sakerna vi har till rabatten. I morgon kommer jag att sätta dit lite fler blommor, för det ser lite kalt ut som det är nu. Jag ska försöka komma ihåg att ringa gravstenstillverkaren i morgon och höra om de vet när stenen blir klar och om de meddelar när den är på plats. Men det kommer nog ta ett par veckor till skulle jag tro. Men det känns skönt att rabatten är grävd nu så att jag kan fortsätta planera hur fin den ska bli! Vi kommer nog att sätta kantstenar runt om tror jag... vi får se. Men fint kommer det bli hur som helst! Jag vill göra allt för att det ska vara en fin plats till ditt minne. Det är ju det enda jag kan göra för dig nu...min älskade lilla unge...jag saknar dig och älskar dig precis lika mycket idag som jag gjorde igår och det kommer jag även göra i morgon. Och för alltid och evigt, min älskade ängel.

Bättre än igår!

Jag tänkte börja dagens inlägg med att återknyta till det jag skrev igår om försäkringsbolaget dundertabbe. Det visade sig att det inte slutade med det. Ett par timmar senare kom jag på den ljusa idén att kolla mitt bankkonto. Ungarnas försäkringar betalas via autogiro. Och visst, de hade dragit Jonathans avgift även i mars! Idioter! Så det blev ett nytt telefonsamtal. Men denna gången hamnade jag hos en väldigt trevlig man. Han skulle personligen hålla koll på detta ärende, så att allt avslutades, att det inte dras mer pengar och inte kommer några påminnelser. Skönt, nån som fattar vad det innebär att sitta i kundtjänst! Han skulle även ta ett snack med chefen till den kille jag tidigare talat med. Han var visst ny på jobbet, men det ursäktar ändå inte hans beteende. Tvärt om kan man ju tycka! Hade jag inte jobbat mer än 3-4 veckor och fått ett sånt samtal hade jag inte kunnat bli annat än chockad, och det kan jag lova att han inte blev! Han körde på som en robot! Senare på kvällen fick jag även ett mail från den person som är ansvarig för kundklagomål. Även han tog väldigt illa vid sig att detta hade hänt. Han hade full förståelse för om jag inte vill ha mer med dem att göra eller höra ifrån dem fler gånger. Men han bad ändå att få återkomma till mig när detta klanteri har utretts. Och det kan han gott få göra, då vet jag ju att det har hänt nåt i alla fall. För min del är det redan för sent, men kan någon annan stackars sate slippa genomlida detta så har det kommit nåt gott ur det hela i alla fall! Fram tills mailet igår hade jag inte bestämt mig hur jag skulle göra med Alexanders och Kristoffers försäkringar, om vi skulle ha dom kvar i samma försäkringsbolag eller byta. Men nu känner jag att de verkligen tagit detta på allvar så nu stannar vi kvar. I övrigt är det ett bolag med bra rykte och det är dom bästa försäkringarna vi kan ha på ungarna. Och nu vet jag att jag kommer att få ett brev till angående Jonathans försäkring, så då är jag ju beredd. De måste ju skicka ut ett brev om att försäkringen är avslutad. Med andra ord, det de missade att göra från första början... Men bättre sent än aldrig...

Idag har min stora älskling Alexander fått vara hemma från skolan. Lite feber, yrsel och lite förkyld. Verkar inte ha varit så väldigt farligt, men han har varit väldigt trött. Mest legat i sängen hela dagen, knappt ens orkat sitta vid datorn! Och då är han trött! Men nu verkar han lite piggare. Kanske lite beroende på att han tog lite febernedsättande efter maten...Så vi får se hur han mår resten av kvällen och i morgon. De har "prova-på-dag" på Skutan. Det är högstadiebyggnaden på skolan och han ska ju börja där till hösten. Så de har haft ett tillfälle innan också där de får prova på och träffa lärarna de ska ha till hösten. De får då även träffa eleverna från Rockneby som kommer gå i samma klasser som eleverna på Kalmarsundsskolan. Detta vill Alexander gärna gå på och har han bara inte feber eller är yr så kanske det ordnar sig.

Lucas och jag var iväg en sväng på dan och fixade ett par ärenden. Jag ville inhandla en säckkärra. Fast inte en sån klen som man bara har säckar på utan en rejäl som man kan köra tunga kartonger på. Transportkärra heter de nog! Fick tag i en röd och fin. Så nu kan jag lättare flytta saker mellan hem och förråd utan att Lucas ska behöva ta till bilen! Går liksom lite fortare att fixa saker själv än att vänta på att han ska ha tid/ork/lust...och allt detta på samma gång som man kommer ihåg att det ska göras! Men nu måste vi ta tag i det. Ytterförrådet är helt fullt av saker som ska ner i förrådet. Bl a lådorna med julsaker. Vi kom inte åt förråden när det var så mycket snö så kartongerna har fått stå kvar.

I eftermiddags tog jag bussen till sjukhuset. Hade ny tid till kuratorn och det kändes bra att få prata med henne idag. Särskilt efter gårdagens allt strul! Under tiden jag var där så skulle farfar/svärfar komma på besök för att hälsa på kidsen. Men tydligen sov båda två hela tiden han var där! Alexander sov så gott i sängen att han inte ens visste att farfar varit där! Och Kristoffer slocknade tydligen på soffan direkt efter dagis och vaknade inte förens farfar skulle åka hem igen! Ja, ja. Så kan det gå! Men Lucas fick ju prata lite mer ordentligt med sin pappa en stund i alla fall. Han hör lite illa så det är inte så lätt att samtala med honom när Kristoffer härjar för fullt. Han pratade visst om att han skulle försöka samla ihop oss alla i påsk för en träff, och det låter som en bra idé. Så ni har vi lite planer för påsken i alla fall! En dag hos farfar/svärfar, en dag i Kolboda hon mina föräldrar och så ska jag träffa min älskade vän L en dag också. Och så ska ev Lucas och Alexander köra upp till Stockholm på skärtorsdagen. Lucas bror har golv kvar från renoveringen av huset på Lidingö som han vill få ner till sommarstugan på Revsudden. Och i Stockholms-området kostar det ca tre gånger så mycket att hyra lätt lastbil, eller skåpbil eller vad det nu blir, än vad det gör här nere! Men då måste jag kolla med mina föräldrar om de är hemma för jag känner nog inte för en och en halv dag plus en hel natt själv hemma, bara jag ock Kristoffer. Då känns det bättre att åka ner till Kolboda och få lite sällskap! Sen gäller det bara att styra upp de andra dagarna så att allt passar och att alla andra kan samtidigt... Men det löser sig nog!

Rent känslomässigt har det varit en klart bättre dag idag än det var igår. Men jag är så fruktansvärt trött hela tiden! Och det är lite jobbigt. Jag orkar knappt ta itu med  något alls. Gör bara det absolut viktigaste. Men det börjar bli dags att gå på hemmet med en rejälare städning, men det är så jobbigt! Sen ska ni bara se hur jäkliga mina fönster ser ut! Men dom tänker jag inte göra något åt innan de är klara med det förbannade vägarbetet här utanför. Det skulle varit klart i december, men det kom snö, så de hann inte bli klara...Helt otroligt, det kom snö mitt i vintern! Att de bara kan planera in ett så pass stort vägarbete när det finns risk för snö och kyla! Men nu verkar det som om de äntligen är på G att ta upp arbetet där ute igen! Vår bil ser ut som kriget om vi inte ställer in den i garaget. Det var en silverfärgad bil som stod på besöksparkeringen i helgen. Den var sandfärgad efter bara nån timme...Räcker med bara en liten stund för att bilarna ska bli skitdammiga, särskilt nu när det varit så torrt ute. För ni ska inte tro att de saltar! Nä, då kunde det ju ryka lite mindre och det skulle ju inte alls vara bra...

Nu ska jag ta och ringa min mamma och se om jag kan locka med henne på en liten tur till Öland i morgon. Vi får se hur det går, men jag hoppas att hon vill. Annars kommer jag inte iväg heller, har ju liksom inget körkort! Och jag tror knappast att Lucas är intresserad av det jag vill till Öland för...

Hallå min ängel!
Idag mår mamma lite bättre igen. Men det är som kuratorn säger, det måste få göra ont för att bli bättre. Och det stämmer ju,, men det är så svårt när det gör så ont! Din store storebror har varit hemma från skolan idag. Nu är det hans tur med feber och lite förkyld. Men jag tror inte det är så allvarligt, men han har varit väldigt trött idag. Så nu väntar jag bara på att jag också ska bli sjuk. Jag är trött hela tiden, men det är ju inte så lustigt. Tankarna får aldrig riktigt någon ro, de snurrar och tänker på dig och allt runt omkring hela tiden. Men det blir förhoppningsvis bättre snart. Fast jag tror det kan ta ganska lång tid... Jag hoppas att din rabatt ska bli klar nästa vecka så att jag kan göra det lite fint. Helt i ordning kommer jag ju inte att göra den förens gravstenen också är på plats. Men gräva ner en eller ett par krukor påskliljor ska jag i alla fall göra direkt när den är klar! Sen blir det lite påskris och ett par söta påskkycklingar också! Du ska ju få det påskfint du också! Jag tänker nog strunta i det mesta som har med påsken att göra när det gäller saker här hemma. Tänkte köpa lite nya fjädrar så att jag slipper hämta upp kartongen ur förrådet. Men sen kom jag på att jag ändå måste ha dina syskons påskägg och de ligger ju där också. Men mycket mer än så blir det nog inte, vi får se. Jag kan ju hinna ångra mig flera gånger om än, det är ju ett par veckor kvar! Nu ska mamma gå och ta sig en kopp thé så vi får höras igen i morgon! Jag älskar dig min underbart vackra ängel och jag saknar dig...puss...

Känslomässig chock!

Idag var det dags att ta itu med vardagen på lite mer allvar. I mitt fall handlade det om att bege mig till Arbetsförnedringen. Förlåt, Arbetsförmedlingen, menade jag ju givetvis... Jag var ju där en gång tidigare under min sjukskrivning. Det går ju inte att få klara besked hur länge man kan vänta med att gå till AF efter att man råkat ut för det jag råkat ut för. Min kurator skrev en förfrågan till Försäkringskassan för att få klarhet. De körde ett svar genom att klippa och klistra från sina egna regelböcker! Det skulle göras "inom skälig tid", men det fick inte gå längre tid än som ansågs "skälig". Jo, men tack! Då förstår jag precis! Därför gick jag då till arbetsförmedlingen under min sjukskrivning. Men när jag ett par dagar senare ringde FK för att fråga hur jag skulle fylla i vissa papper så sa hon att jag inte alls hade behövt gå dit innan min sjukskrivning gått ut. Första dagen efter sjukskrivningen räcker alldeles utmärkt. När jag var på AF så sa hon att hon skulle se till att de på Job:en fick reda på att jag skulle komma in idag och att alla papper skulle vara förberedda. Tyckte jag lät bra, kändes som att det skulle kunna gå smidigt. Tji fick jag!

Det hela började ju givetvis redan på bussen. Dagens bakslag nummer ett kommer redan på hållplatsen efter mig där det kliver på en tjej och hennes lille son. Han är nu drygt 4 månader tror jag. Storasystern går på samma dagis-avdelning som Kristoffer. Mamman köpte bärselen och en hel del babykläder innan jul av mig. Så det kändes inte så härligt att se dom! Men dum som man är så satt jag och tittade på om killen hade några av Jonathans gamla kläder på sig! Inte vad jag såg i alla fall och det var väl en himla tur! Annars hade jag nog fått kliva av bussen och bryta ihop lite... Och väl på AF så sitter det ju en mamma och pappa med sin unge som nog var i ett-årsåldern och ungen tjuter mest hela tiden. Bakslag nummer två. Och så kommer bakslag nummer tre. Det fanns väl inte ett papper som var förberett! Ingen på Job:en var informerade att jag skulle komma in idag! Nämen va bra! Men då får jag kanske ett par dagars frist till. De skulle kalla mig, men när har jag inte en aning om. I morgon? Övermorgon? Nästa vecka? Nästa månad? Kunde ju vara av intresse att veta... Men då kunde ju något vara smidigt, och det har vi fått lära oss att det absolut INTE kan få vara. Finns det saker som kan jävlas så jävlas det rejält. Men jag hade i alla fall turen och hann med en buss ganska direkt hem igen efter besöket på AF.

Väl hemma väntade mamma och Kristoffer. Mamma kom in och var barnvakt medan jag var på AF. Kände inte för att ha med honom och på måndagar har han ju inget dagis. Lucas jobbar. Vi käkade lite överbliven pizza, drack kaffe, lekte med Kristoffer och pratade lite. När hon skulle åka så gick jag med ut till brevlådan för att kolla posten och den hade kommit. Så mamma gick till bilen och jag gick in. Väl inne så öppnar jag ett brev som jag fått från barnens försäkringsbolag. Dags att förnya ditt barns försäkring, stod det. Ja ha tänkte jag. Vem av dom? Kristoffer eller Alexander? Men här kommer bakslag nummer fyra! När jag vänder på sidan och tittar vilket namn det står så ser jag att det står Jonathan. Får total panik. Slänger mig på telefonen och ber mamma komma tillbaka igen. Hon hade inte mer än hunnit sätta sig i bilen så det gick fort. Sen ringer jag upp försäkringsbolaget för att få klarhet i vad i helvete de sysslar med. Jag menar, hade det varit väldigt nyss Jonathan dött hade man kunnat förstå att papprena redan var på väg och inte gick att stoppa. Men det har ju för helvete gått över sex veckor! Och det har gått flera veckor sedan de själva betalade ut livförsäkringen! Och dagens brev var daterat den 22/3 så de kund inte skylla på att brevet gått iväg innan de fått in det i registret.  Jag förklarade för den nonchalanta killen i telefonen och  bad att få tala med den som undertecknat brevet, den ansvariga för barnförsäkringar. Killen bad mig vänta och vänta fick jag göra i närmare fem minuter. Då kom killen tillbaka och sa att de blivit informerade om ärendet. Jag försökte få fram hur i helvete det hade kunnat hända och så tyckte jag nog att en ursäkt var på sin plats. Det ända killen sa var att det var "beklagligt" att det hade hänt, och att det inte skulle kunna hända. Nä, men nu har det hänt och jag undrar HUR?? Inget svar. Jag frågade om den ansvariga fått informationen och han sa att de skulle kolla upp ärendet internt...Jo, visst puckelpist! Det tror jag verkligen kommer att hända. Mig har det ju redan hänt, men jag tycker inte att det ska behöva drabba ännu fler! Och så nonchalant som han var fick man intrycket av att samtal liknande mitt var vardagsmat för honom! Jag frågade honom om man verkligen skulle behöva säga upp en barnförsäkring efter att de själva betalat ut livförsäkringen. Det borde väl säga sig självt att personen ifråga inte längre behöver en försäkring. Denna fråga fick jag heller inget svar på.

Så nu var jag ännu argare än när jag öppnade brevet! Kände att jag inte fått skälla tillräckligt och att min sorg över det inträffade inte tagits på allvar. Kom då att tänka på den kvinna som har hjälp oss teckna försäkringarna. Både Kristoffers och Jonathans. Alexanders var så länge sedan så det var ett annat ombud då. Så jag letade upp mailadressen till denna kvinna och förklarade mitt ärende. Undrade om hon kunde kolla upp det inträffade, om det gjordes någon "intern utredning" eller om det inte görs något alls. Jag visste ju inte alls vart jag skulle vända mig, för på försäkringsbolagets hemsida fanns ingen mailadress. Och ringa igen ville jag inte. Var rädd att bli bemött på samma känslokalla sätt ännu en gång och det hade jag inte klarat! Men denna kvinnan har varit väldigt trevlig de gånger vi tidigare haft kontakt. Sagt och gjort, jag skickade iväg ett mail till "kvinnan" och hon svarade inom 30 minuter! Hon hade vidarebefodrat mitt mail till den som är ansvarig för barnförsäkringar, just den personen jag bett att få tala med när jag ringde! Så nu känner jag att jag kanske blivit hörd i alla fall. Att informationen kommit fram till rätt person. Men att det ska behöva hända en sån här sak. Det är ju för fan psykisk misshandel! Fatta hur jag mådde när jag läste brevet. Blev helt yr i huvudet, för trycket över bröstet kom så fort, jag kunde inte andas. Det var som om någon släppt ett betongblock på mig! Tur att jag har någorlunda effektiva tabletter hemma. Och att mamma var där för jag klarade inte av att ta hand om Kristoffer! Men det känns piss att jag ska behöva gå omkring i dvala för att ett försäkringsbolag klantar till det! Och hur mycket tabletter jag än tar, så finns smärtan där i alla fall! Och jag som tyckte att jag hade nog bara med AF idag! Och så visar det sig att det var den lättaste delen av dagen...


Ja, ja. Nog om det. Under eftermiddagen har min älskade Mr K byggt med sina klossar igen. Och nu ser det ut ungefär som det brukar göra i vardagsrummet när klossarna varit framme! Nämligen såhär!

Kristoffer och alla klossarna!

Men han har så roligt med dom och han bygger helt otroliga saker! Fattar inte att de inte går sönder tidigare än de gör! Och han bygger med stor koncentration och vill gärna att man kommer och tittar när han är färdig med ett bygge. Han vill gärna att man tar kort också och det gör jag så gärna! Allt för min mellanälskling! Men man kan dock bli otroligt trött på alla dessa förbenade klossar som ligger över hela golvet. För han är inte lika duktig på att plocka upp dom som han är att riva ut dom...lustigt...

Sitter och funderar på vad kvällen har att erbjuda. Ullared på TV kanske? CSI är givet. Men annars vet jag inte. Lär bli tidig sänggång idag också tror jag. Börjar bli en vana, jag som annars har så svårt att komma i säng! Kommer alltid på en massa saker som bara måste göras just då! Och så går klockan och hux flux är det sent igen. Men som sagt, sista veckan har jag faktiskt kommit i säng ganska tidigt och det har jag nog behövt. Igår la jag ifrån mig boken strax innan elva. Hade tagit en tablett. Somnade som en gris. Hämtade in Kristoffer någon gång under natten när han vaknade och var ledsen. Kommer dock inte alls ihåg vad klockan var då! Somnade om igen, snabbt som ögat! Sen vet jag att Lucas sa "Jag åker nu". Hörde inte när Alexander gick iväg till skolan. Jag sov så hårt! Vet inte när Kristoffer gick upp heller, vet bara att han sa att han ville gå upp. Och han går ju upp själv och sätter på barnprogrammen. Halv tio slog jag upp gluggarna! Och då skulle min mamma komma ungefär runt den tiden! Så då gick jag upp, men himmel vad trött jag var!

Hejsan älskade ängel!
Hur har du det på ditt moln? Hoppas du har vant dig och trivs med din nya familj! Idag har mamma mått lite upp och ner. Det började bra men slutade sämre. Men det tänker jag inte tynga ner dig med mer än nödvändigt! Jag mailade till snälla damen på kyrkogårdsförvaltningen idag för att höra om hon eller någon annan hör av sig till mig när din rabatt är klar. Hon skulle kolla upp det med "arbetarna" och återkomma till mig på onsdag. Men jag tror och hoppas att den kan bli klar nån gång nästa vecka! Och då ska du få lite fina påskliljor och förhoppningsvis får de står kvar fint för rådjur brukar inte tycka om påskliljor! Jag frågade henne även om man blir meddelad när stenen kommit på plats. Då sa hon att jag skulle ringa till de som tillverkar stenen och kolla med dom om de visste än när det skulle bli, annars be att dom höra av sig när de varit och satt upp den. Längtar tills allt blir klart så att jag kan gå och göra det fint för dig! Fast det är i och för sig mest för mig jag gör fint, du har det ju redan så fint i ditt nya fina hem! Men jag vill ha en fin plats att titta på och tänka lite extra på dig! Inte för att jag egentligen vet vad jag menar med att tänka extra på dig. Jag tänker ju på dig mest hela tiden i alla fall! Men hur eller hur så vill jag ha en fin plats som bara är för dig min älskade ängel! Där jag kan sitta och tänka fina minnen och antagligen gråta en hel del också...för det gör jag ofta..och kommer antagligen att göra ett bra tag till! Jag saknar ju dig så ofantligt mycket! Och älskar dig! Puss och kram i massor från din mamma.

Kalasdag.

Denna söndag har varit ganska ok rent känslomässigt. Rent händelsemässigt har den varit bättre än ok!

Det började med att jag blev hämtad här hemma av bästaste A för en fika på stan. Det blev nere på Baronen. Eller uppe på Baronen, kanske jag ska säga. Det ligger nere om man pratar om själva stan. Men det ligger ju på andra våningen så då blir det uppe...Vi har ju då som sagt inte träffats på flera månader så det fanns mycket att prata om. Mest blev det dock prat om Jonathan och allt kring det. Lite blev det även om hennes familjs långsemester, men det kommer vi att få prata mer om nästa gång vi ses! Att det blev mest prat om Jonathan är ju inte så lustigt, vi har ju inte pratat mer än en gång sen han dog och det var dagen efter. Så det fanns ju en hel del att prata om. Jag hade med mig korten från begravningen som A fick titta på. Vissa gånger blev det ganska ledsamt, så då grät vi en tår eller två. Vi bestämde att vi skulle gå tillsammans till kyrkogården och sätta en blomma. Men det får nog vänta lite, i alla fall tills rabatten är klar. Kanske även till stenen är på plats. Vi får se. A kommer att ha fullt upp i alla fall ett par månader framöver då hon ska arbeta på annan ort. Men kontakt per telefon, sms och mail kommer vi nog att ha i alla fall!

Under tiden jag var i stan och fikade så fick Lucas, Alexander och Kristoffer åka till Alexanders klubblokal för att titta på träningskläder och beställa. Jag hade dock skrivit upp allt han skulle ha och vilken storlek det skulle vara, så det var ganska enkelt gjort för dom! Så får vi hoppas att vi kom ihåg allt och inte glömde bort något. Men skulle det vara så, så kommer det visst ett tillfälle till att beställa i maj. Då kanske vi också har hunnit gå igenom hans garderob och kollat om det är något mer han behöver...Fast bara kanske...

Efter fikan blev det endast ett snabbstopp hemma igen. Vi skulle vidare till Vassmolösa för lite kalas. En av killarnas kusiner fyller tre år idag! Det blev ännu en fika och en hel del prat! Dock stannade vi inte mer än knappt två timmar. Sambon ville hem till hockey-matchen! Men det var nog ganska lagom. Kom på att det idag var första gången vi som familj åkte iväg på något kalasigt utan Jonathan. Kändes så lustigt. Men det är ju bara att vänja sig, för så kommer det ju alltid att vara i fortsättningen. Det kommer alltid att vara en som saknas. Det är som en vän skrev till mig på FB. Det var något en pappa som förlorat sitt barn hade sagt "Vi kommer alltid att vara fem i familjen, nu måste vi bara lära oss att leva fyra på jorden". Så sant så. Det kommer inte bli lätt att lära sig det, men det måste gå. Finns ju inga andra alternativ.

Nu är vi hemkomna igen. Alexander väntar på att en kompis ska komma. Lucas sitter i sovrummet och tittar på hockeyn. Kristoffer sitter i soffan och undersöker godiset han fick i fiskdammen på kalaset. Min mellanson äter inte mycket godis. I princip enbart mjölkchoklad. Men det hindrar inte att han vill ha annat godis också när vi handlar lördagsgodis. Han smakar lite på en bit och sen lägger han den i en skål. Och sen kan vi slänga det! Men det är ju dock ingen nackdel att han inte äter godis!

Funderar åter igen på om jag ska ta och slänga in Jonathans ytterkläder i tvättmaskinen. Tror nog att jag ska göra det idag faktiskt. Blir ju inte lättare ju längre man väntar. Vissa saker tror jag faktiskt är precis tvärt om. Svårare ju längre man väntar. Men som jag så igår, en del av leksakerna och hans säng får stå kvar ett tag till. Det känns allt för slutgiltigt att ta undan det.

Middagen idag blir enkelt fixad. För första gången på flera år kommer vi att använda oss av utkörning av pizza! Vi har svårt att få ihop matlagning med hockeyn och jag känner inte för att laga mat. Det är ju inte mitt jobb i detta hushåll! Jo, då. Jag kan laga mat. Är till och med bra på det. Men oftast tycker jag att det är så jäkla tråkigt! Framför allt vardagsmatlagning! Den är riktigt tråkig! Och sen är det så att jag gör det mesta i övrigt här hemma så då tycker jag att gubben får stå för matlagningen. Och han tycker att det är kul att laga mat och är också väldigt duktig på det så det funkar bra. Dock fungerar det inte så bra de dagar hans arbete består av Nybro-rundan. Då kommer han oftast inte hem innan klockan sex på kvällen. Så då får jag fixa maten. Och så fixar jag faktiskt maten om gubben inte är hemma alls också! Så jag kan, bara jag vill, eller framför allt måste!

Hej min lille fisunge!
Idag har mamma träffat sin gamla kompis A och det var så härligt att äntligen få träffa henne. Hon fick se korten från din fina begravning, och då blev hon lite ledsen. Hon var också ledsen över att hon inte kunnat komma på begravningen och även över att hon inte kunnat komma och träffa mig tidigare. Men hennes familj har varit på en jätte-lång och härlig semester på andra sidan jordklotet! Mamma är inte så lite avundsjuk kan jag säga! Vi kom överens om att vi skulle gå till din grav lite längre fram när det är mer i ordning.  Idag har vi varit på vårt första kalas utan dig, och det kändes så tomt och lustigt. Din kusin T fyller tre år idag. Men det kändes jätte-konstigt att du inte var med. Din kusin N brukade ju alltid ta hand om dig och leka en massa med dig, hon älskar småbarn! Och så brukade ju hunden W försöka ta din napp också! Men det gick ändå ganska bra för mammas del, det måste jag säga. Men jag tror inte att jag någonsin kan göra något med hela familjen utan att känna saknad av dig, mitt lilla underverk. Jag har fått tre underverk i mitt liv. Alexander, Kristoffer och så lilla du. Mina tre underbara killar som är bäst i hela världen bara för att ni är ni! Jag älskar er alla precis lika mycket, hela tiden! Men det vet ni redan, för det säger jag till er alla tre ofta, ofta. Särskilt nu. För nu har jag verkligen insett att rätt var det är kan det vara för sent! Men jag sa ofta till dig att jag älskar dig när du var i livet också. Minst flera gånger varje dag, så du visste det redan då! För det gör jag verkligen. Jag älskar dig av hela mitt liv! Nu och för alltid, mitt fina lilla underverk! 

Earth Hour och annan skit

Just nu är det Earth Hour runt om i världen. Jag brukar vara duktig och haka på, men i år orkar jag inte riktigt. Blir lite för deppig stämning med en massa fina ljus tända. Så jag kör på en halvvariant. Jag har släkt alla taklampor och har bara fönsterlamporna tända. En del säger att man inte heller ska använda någon elektronisk apparat, typ tv och dator, medan en del säger att det bara är belysningen som gäller. Jag vet inte vilket, men om man ser reklam för det hela så får jag uppfattningen om att det är belysningen det gäller. De säger ju att vi ska "släcka ner" Sverige. Inte för att det för min del hade spelat nån roll, skriva hade jag kunnat göra i vilket fall. Laptopen har faktiskt batterier.

Idag skulle vi har varit på lite kalas hos en nybliven 30-åring, men hennes lilla prinsessa är sjuk. Och vi vill inte bli smittade! Men Kristoffers feber har kommit tillbaka och nu är han även täppt i sin lilla näsa, så vi får se vart vi hamnar med detta! Mamma och pappa kom hit i stället. Vi fikade och snackade bort nån timme. De fick sina presenter jag hade gjort i ordning och handlat åt dem. De fick en inramad förstoring på bröderna Nilsson och en liten fin oljelampa. Tanken bakom presenterna är ganska given. De kan tända lampan och tänka på Jonathan. Fotot kan de titta på och le lite åt busungarna! Anledningen till att de fick dessa presenter är för att jag ville visa dom hur mycket jag uppskattar allt stöd och all hjälp vi fått, både nu i samband med Jonathans död men även annars också. Mycket hjälp och mycket stöd har vi fått många gånger och det uppskattas verkligen! Ville även visa dem att jag älskar dom och är glad över att just de är mina föräldrar. Mamma blev ganska rörd när hon läste kortet jag skrivit till dom och det blev nog även pappa! Då gick budskapet fram i alla fall!

Har kört ett par maskiner tvätt idag. Och varje gång jag går ut i hallen och ser Jonathans overaller och jackor så funderar jag på om jag ska ta och slänga in dem en maskin så att jag kan få dem rena och torra för att kunna lägga undan dem. Men då kommer jag på att jag måste röra vid dom och tvätta bort det sista som finns kvar av Jonathans doft. Inte för att det egentligen finns någon doft kvar i dom, men det begriper inte min lilla hjärna... Allt annat är redan tvättat och klart. Förutom sängkläderna. Sängen står fortfarande bäddad. Kan inte för mitt liv begripa hur jag ska kunna ta hand om den. Ta ur sängkläderna och madrassen. Skruva ner den och ställa undan det. Nä, den får stå ett tag till, den står ju inte direkt i vägen. Och även om den så gjort hade den fått stå kvar. Har börjat fundera lite kring hans leksaker, hur jag ska sortera dom. En del leker ju Kristoffer fortfarande med så dom kan jag ju inte ta undan. Fast jag kommer inte att plocka undan dom heller än, men jag funderar lite kring om jag ska ta och sortera upp dom lite för att på sikt ställa undan dom. Nån sa till mig att sälja dom, men det kan jag inte. Inte än i alla fall, kanske längre fram i tiden. Med vissa undantag. Vissa saker kommer att hamna i Jonathans minnes-låda. Första saken jag nog kommer att ta itu med är att sälja syskonvagnen. Men det vet jag inte heller när jag kommer orka ta itu med. Men jag tror att det blir rätt snart...Den tar ju liksom lite plats om man säger så...

I morgon blir det in till stan för en fika med min älskade gamla barndomsvän A. Vi har inte träffats efter att Jonathan drunknade, hon och hennes fina familj har varit på semester i flera veckor. Men i morgon ska vi äntligen träffas! Det kommer nog att bli lite jobbigt också, men till största delen skönt. Efter det så bär det av till Vassmolösa för lite 3-årskalas! Alexander har ingen träning i morgon, de har ingen lokal pga innebandyturnering. I stället kan man åka till klubbhuset och kolla på träningskläder och beställa om man vill ha. Och Alexander behöver en hel del nytt så det kommer gå på si så där 1 500 kronor... Men det är i alla fall inte dyrare att köpa klubbens kläder än att gå till en sportaffär, tvärt om skulle jag vilja säga! Kristoffer får de också ta med sig för de ska vara där när jag är på stan och fikar!

Sitter just nu och funderar på om det finns något på tv av intresse denna lördagskväll. Men jag tror inte ens att jag orkar kolla efter, har ingen ro att sitta i soffan och glo på något i alla fall. Blir säkerligen en tidig kväll i kväll också.. Ju tidigare jag somnar, ju kortare tid behöver jag vara vaken på kvällen när det alltid gör som ondast i mitt hjärta. Dagarna går fortfarande klart bättre än kvällarna. Oftast i alla fall, i bland är det skit samma. Funderar på att kolla upp vilka stödgrupper som finns att tillgå. Skulle faktiskt kunna vara skönt att få prata med någon som gått igenom samma sak som jag gjort och gör. Bara det inte är nån sån grupp där "deltagarna" ska försöker göra det till en tävling - det är mest synd om mig! För så har jag förstått att den del grupper fungerar... Försökte ju att få en tjej som har lämnat lite kommentarer här på min blogg att ta kontakt med mig, just för att få prata med någon som verkligen fattar hur jag mår. Men hon verkade inte intresserad av det, vilket jag tycker är tråkigt. Jag känner ingen som har förlorat sitt barn. Bara en som nästan gjorde det pga sjukdom, men hon klarade sig som tur var! Föräldrarna till henne är väl kanske de som kan komma närmst i tankarna på hur vi har det, men ändå inte hela vägen. Det är så många som har sagt till mig att de har funderat på hur det skulle kännas om deras barn dog. Ja, det har vi nog alla gjort någon gång. Även jag. Och jag kan bara säga att ni kommer inte ens i närheten av den verkliga känslan! Och var glada för det, hoppas ni aldrig någonsin kommer att behöva få reda på skillnaden mellan tanke och verklighet! För skillnaden är gigantisk...

Just det ja! Får inte glömma att ställa om klockorna till i morgon! En timme framåt ska dom, för vi ser ju fram emot sommaren nu! Undra hur många år det tagit innan jag kom ihåg när man skulle ställa fram och när det var tillbaka! Men för ett antal år sedan lossnade det! På våren ser man fram emot sommaren, så då ska klockan fram en timme. På hösten ser vi tillbaka på sommaren, alltså tillbaka med visarna! En del kör med utemöblerna. Fram på våren och tillbaka på hösten. Allt knep är tillåtna, bara man själv vet!

Har en aning om att jag kommer få dela kudde med lilla Kristoffer inatt igen. Han ligger och sover i sin säng nu men hostar ganska bra. Så det finns viss risk för att han vaknar och vill ligga hon sin mamma istället. Och då får han ju givetvis det! Fast jag har aldrig tyckt om att ha barnen i min säng, jag sover så dåligt då. Jag sover väldigt lätt i normala fall. Inatt däremot fattade jag först ingenting. Jag tog en tablett innan jag gick och la mig för som jag mådde igår fanns inget alternativ. Rätt som det är så kändes kudden så hård och knölig. Det kändes trångt och jag hade svårt att vända på mig. Det tog ett bra tag innan jag fick upp gluggarna och kunde konstatera att Kristoffer låg som en boll över hela min kudde... Han hade vaknat och Lucas hade hämtat honom och lagt in honom i vår säng. I vanliga fall så kan knappt Lucas vända sig om utan att jag vaknar, definitivt inte lägga in vår son! Men jag sov lugnt vidare. Så man kan lugnt säga att tabletterna gör nytta!

Hej gosefisen!
Idag har mamma mått lite bättre än igår. Tur det! Din lille storebror har däremot fått tillbaka sin feber, är täppt i näsan och han nu under kvällen även börjat hosta. Precis som du hade det sista veckorna av ditt allt för korta liv. Fast du hade ju inte feber! Glömmer aldrig den kvällen jag var själv hemma med dig och Kristoffer och du vaknade och hade 41.1 graders feber! Det var riktigt otäckt! Men febern gick snabbt ner och dagen efter var du helt feberfri igen! Vet inte vad det är med dig och dina bröder och era febertoppar! Jag skulle kunna ge allt för att få ta hand om dig och badda din febriga kropp igen! Fast nu när du bor hos änglarna blir du kanske aldrig sjuk? Jag vet ju inte hur det fungerar där uppe! Men jag tror inte att änglar blir sjuka, jag hoppas inte det i alla fall. Blir du det så får du skicka ner det sjuka till mamma istället så är jag sjuk åt dig! Usch, nu blev det så där jobbigt igen, går inte riktigt att andas och tårarna rinner... Tomheten du lämnade efter dig är så otroligt stor och att veta att det inte finns något eller någon som kan fylla den...ja, jag vet inte vad jag ska känna...annat än sån obeskrivlig smärta som nu är en så stor del av min vardag.  Älskade fina lilla Jonathan, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar dig eller beskriva den smärta som sliter sönder min kropp. Jag hoppas bara att du inte kan känna mammas smärta, utan endast kan känna hur mycket jag älskar dig! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ. I går. I dag. I morgon.

Fredagskväll...och massor av tankar...

Då var det åter fredagskväll. Jag brukar försöka låta bli att titta på klockan mellan 18-20 på fredagar. Det finns så många klockslag däremellan som har så mycket tråkigheter med sig. Men ikväll lyckades jag inte alls. Eller så lyckades jag väldigt bra, beroende på hur man ser det. Just nu är det exakt 8 minuter sedan Jonathan dödförklarades och 6 minuter kvar tills jag fick ta upp hans livlösa kropp i min famn. För sex veckor sedan. Jag kan inte begripa att det har gått sex veckor! På ett sätt känns det som om det gått mycket längre tid och på ett sätt känns det som om det var förra veckan det hände! Men hur eller hur så har det varit de klart värsta veckorna i hela mitt liv. Saknaden är fruktansvärd, särskild på fredagskvällarna. Men även lördagar är jobbiga. Den dagen och den tiden vi skulle varit samlade här hemma för 1-årskalas var vi i stället samlade på sjukhuset och tog farväl av vår underbart vackra pojk.

Idag vill inte tankarna alls vara där jag vill ha dom. Jag tänker på Jonathan hela tiden. Alla dessa tänk om! Varför gjorde vi inte si eller så istället? Man blir helt knäpp av alla dessa tankar, samtidigt så går det ju inte att stoppa dom. De poppar upp som gubben i lådan när du minst anar det, vare sig du vill det eller ej! Det blev ju inte bättre efter att jag hämtat in posten idag heller. I brevlådan låg ett brev från polisen. Obduktionsprotokollet. Ingen rolig läsning alls. Fy vad ont det gjorde i hjärta och själ att läsa denna rapport! Så mitt humör har varit riktigt kasst och irritationen har funnit på allt och alla. Inklusive min stackars familj!

Strax ska Lucas hämta hem Alexander från fotbollsträningen. Kristoffer sover sött i sin säng. Jag sitter vid köksbordet och skriver. Funderar lite på vad jag ska se ikväll. Det är "Så ska det låta" men det är även final i "Let´s dance". Förra veckan tittade vi på "Så ska det låta" först och slog sen över och såg slutet av dansandet. Men ikväll är det ju final, kanske man ska se hela i alla fall? Det andra går ju i repris om jag gärna vill se det! Eller så gör jag som förre veckan... Jaja, jag har en liten stund kvar på mig att besluta det!

I eftermiddags var vi iväg och handlade lite. Mat och lördagsgodis tycks alltid behövas! Sen tog vi en runda runt kyrkogården så att vi fick se den fina grodan. Alexander blev förvånad över hur liten den var, han trodde den skulle vara skitstor! Men jag tycker att den var precis lagom stor, för det måste ju finnas plats till många andra fina saker också! Tände ett nytt ljus, jag vill ju göra det på fredagar. Och även en del andra dagar...

Nu har jag fått leveransbesked på de båda gula blommorna jag beställde. De kommer att levereras första halvan av maj, precis som jag ville. Hoppas bara stenen har kommit på plats då. Alexanders klass ska eventuellt stanna till vid Jonathans grav efter att de har varit på utflykt till slotten nån gång i maj. Då hoppas jag att allt är klart och fint! Och jag hoppas verkligen att det blir så, det beror väl lite på vad de i klassen känner och vill. Men det skulle betyda väldigt mycket för Alexander att få "visa upp" Jonathans grav. Så jag håller tummarna för det!

Idag har jag även betalat in alla räkningarna. Det är ju trist i vanliga fall, men denna månaden blev det sju resor värre. Dels rent ekonomiskt, men framför allt känslomässigt. Det var flera räkningar som har med Jonathans död att göra. Blommorna till begravningen. Begravningsbyrån. Gravvårdsavgiften. Men nu återstår "bara" gravstenen, ytterligare 15 000 kronor. Men fin är den, så den är värd vart enda öre!

I kväll känner jag inte för thé. Ja, det kan faktiskt hända, men inte många gånger på ett år! Fortsätter på min back med Loka istället. Känner inte för läsk heller, och det är nog ännu ovanligare än att jag inte känner för thé! Men jag har druckit väldigt mycket mindre läsk de senaste veckorna. Och ätit klart mindre med godis också. Kanske kan få någon belöning av vågen om jag vågar kliva upp på den snart igen. Men man ska kanske inte hoppas på för mycket. Men nu när det börjar bli fint väder så kan det nog bli lite mer promenader. Om inte annat till kyrkogården! Men det får gärna bli lite varmare, men framför allt sluta blåsa! Och så måste jag nog äntligen ta tag i det där med mina fötter. Måste nog helt enkelt gå och gjuta den där sulan jag borde gjort för flera år sedan! Sen kanske jag till och med kan gå lite fort! Det ska bli spännande och se hur mycket det hjälper, men det kan ju inte bli värre i alla fall! Hoppas jag...

Nu ska jag lämna denna skärmen för en större skärms skull, så hej på er!

Hej igen!
Idag har det fått bli lite lugnande tabletter till mamma. Idag har mamma mått riktigt dåligt. Det är ju åter fredagskväll och jag tycker inte om dom längre, för det var ju en fredagskväll du togs ifrån mig för alltid! Jag tänker så mycket på den panik, skräck, rädsla och övergivenhet du måste känt den där kvällen för sex veckor sedan. Den kvällen du tog ditt sista andetag. Du måste ju ha varit så fruktansvärt rädd! Och haft total panik! Och känt dig helt övergiven. Mamma och pappa ska ju ta hand om sitt barn när de inte klarar sig själva. Men det fanns ingen mamma och pappa som kom och hjälpte dig när du behövde det som allra mest! Och detta är nog en av de värsta sakerna för mig kring allt som har med din död att göra. Att jag inte fanns där för dig. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det, även om det inte gjort någon skillnad. Allt gick ju så otroligt fort, man hann inte fatta förens det redan var för sent. Men den panik du kände när du drunknade, den paniken känner jag varje gång jag tänker på det. Och det är fruktansvärt. Det gör så ont. Nu får jag nog sluta skriva för idag, för nu behöver jag gå och snyta mig och torka mina tårar. För miljonte gången idag... Min älskade fina lille pojke, jag älskar dig och jag saknar dig. För alltid. För evigt.

Tycker inte om fredagar!

Jag tycker verkligen inte om fredagar längre!
Kan man inte radera ut dem ur kalendern?
Jag satt och tittade i en kalender för att se när nästa fredag med datum 11 dyker upp.
Det verkar inte vara förens i november, så det är ju alltid något positivt!
Men jag vill inte ha fredagar alls!
Fredagar gör ont!
Från morgon till kväll!

Men lördagar känns också svåra.
Dagen efter att Jonathan dog var det lördag.
Vi skulle ha 1-årskalas för honom här hemma med våra familjer samlade.
Istället får vi och våra familjer samlas på ett rum på barnkliniken för att säga farväl till lilla Jonathan!
Klockan två skulle vi haft kalaset.
Klockan två sitter vi på sjukhuset.
Så lördagar är heller ingen stor favorit!

I eftermiddag ska jag, Lucas och barnen ta en tur till Jonathans grav.
Vi har ju lovat Kristoffer att han ska få se grodan familjen H satte dit.
Så vi åker i eftermiddag när Alexander också kan följa med.
Han har inte varit där på ett tag nu.

Hej gosis!
Idag ska mamma, pappa, Alexander och Kristoffer åka till dig grav.
Vi ska titta på den fina grodan du fått.
Vi ska tända ett ljus för dig.
Idag är det sex veckor sedan du lämnade oss.
Sex veckor fyllda av sorg och saknad.
Jag älskar dig, jag saknar dig.
För alltid, för evigt

Läkarbesök och utvecklingssamtal

Sov som en gris inatt. Tack du vita lilla piller! Lite sovmorgon blev det också. Lucas fick gå upp klockan sju för att se till att Alexander kom iväg ordentligt. Han klarar sig egentligen själv på morgonen, men jag anser att han har rätt till lite sällskap! Fast han sitter dock på sitt rum hela tiden, så man kan ju undra varför man kliver upp ibland! Själv klev jag upp vid åtta. Gjorde mig i ordning och tog bussen in till stan. Hade tid på vårdcentralen klockan tio. När jag anmälde mig och betalade undrade hon i luckan om jag hade något högkostnadskort. Nä, sa jag , det har jag inte. Det är länge sedan jag behövde uppsöka er nu. Fast då kom jag på att det inte alls var länge sedan. Det var den 7:e februari. Samma vecka som Jonathan dog. Jag och Jonathan hade ju så jobbiga förkylningar då som suttit i över en månad, så jag gick dit för att få lite hostmedicin och så att de kunde kolla så att det inte var någon bakterie vi gav varandra. Efter att jag kommit ihåg detta så kändes det väldigt tungt att sitta ner i väntrummet och vänta. Tårarna började rinna på mig och folk undrade säkerligen vad jag var för pucko. Och man kan lugnt säga att det var mycket folk, helt fullt! Särskilt en massa gubbar som gnällde över att det var så mycket folk så att de inte fick träffa sin egen läkare. Nä, men var glada att ni får träffa nån alls! Gnällgubbar! Sen var det i alla fall min tur att träffa läkaren och det gick bra. Hon (läkaren) ansåg inte att det var det minsta lustigt att jag behövde sov-hjälp ett tag till. Funkar inte sömnen så funkar ju inget annat häller. Och det märkte jag verkligen i söndags! Fick även reda på att ett av mina recept på smärtstillande kan bli problem att hämta ut. Det är dexofen/doloxene det gäller. Alla tabletter är ju farliga att blanda med alkohol, men dessa är extra farliga. Det står på burkarna att man inte får dricka alkohol 24 timmar före eller 48 timmar efter intag. Då det är svårt att i förhand veta när jag behöver ta tabletterna så har det gjort mig till, i princip, nykterist. Gäller att noga avväga om det är värt att dricka alkohol och inte få ta en tablett på ett dygn i fall jag får migrän. Ofta anser jag inte att det är värt risken. Men tydligen är det många jävla idioter i EU som antingen inte är läskunniga eller helt enkelt inte rädda om livet. Det har nu skett för många dödsolyckor där idioter blandat tabletterna och sprit. Därför dras de nu in i HELA EU! Skitkul! Och detta är en tablett som verkligen funkar, oftast i alla fall. Så nu får vi se vad det blir istället och om den funkar! Blir bara så sur att jag som sköter tablettintagen ska behöva lida för kukhuven som inte gör det! Låt dom jävlarna dö då! Liksom inte mitt problem!

Efter besöket på vårdcentralen blev det ett besök på apoteket. Mycket riktigt, dexofen/doloxene gick inte längre att få tag på! Så nu måste jag ringa vårdcentralen för att få recept på en ny medicin! Men det är ingen brådska, jag har så jag klarar mig ett tag till. Men mina insomningstabletter fick jag i alla fall med mig hem och det var det viktigaste! Passade även på att lösa ut en omgång migränmedicin. Det var sista dagen på högkostnadskortet idag och då gäller det att passa på, migränmedicinen kostar annars över 900 kronor. Inte så roliga pengar att lägga ut i morgon när jag kunde få dom gratis idag! Sen gick jag till bokhandeln och inhandlade ett par böcker till Kristoffer som Anna hade sett igår. Hon visste dock inte om han var för stor för dom eller inte, men det var han inte. De hade bara en av varje kvar så då köpte jag dem åt henne så att de inte skulle hinna ta slut! Köpte även fyra nya Naruto-böcker till Alexander vilket han blev överlycklig för! Sen ringde jag Anna och vi bestämde oss för att luncha lite tillsammans. Det blev en bakad potatis, det är alltid gott! Sen gick vi lite i ett par affärer, mest för att fördriva lite tid tills min buss skulle gå hem igen. I en affär hittade Anna en sten till Jonathans grav, samma modell som jag tidigare köpt fast med annan text. På denna stod det "Älskade bror" så den blir perfekt för mina stora killar att lägga till sin lillebror! Sen gick jag till bussen och Anna återvände till sitt arbete!

Väl hemma igen så lägger jag mig på sängen och tittar på Of the map. Jag orkade inte titta på det igår så jag spelade in det istället! Sen blev det lite plock av massor av träklossar och trästavar så att jag kunde komma fram med dammsugaren ett litet varv. Lucas gick ut och gjorde klart planket så nu är det färdigt! Det blev jättefint! Han påminde mig även om att vi skulle på utvecklingssamtal på Kristoffers dagis idag. Det hade jag totalt glömt bort! Och det brukar vara tvärt om. Jag kommer ihåg och påminner och Lucas glömmer. Och så glömmer han oftast även efter att jag påminner...Tror det är ett vanligt manligt fenomen... Tanken var att Kristoffer skulle vara hemma med storebror så att vi kunde prata i lugn och ro. Men det blir sällan som man tänkt sig... Han ville absolut inte lämnas kvar hos storebror utan skulle med oss. Så då fick han helt enkelt följa med. Alexander är iväg hos en kompis som också tränar parkour och idag är det kompisens föräldrars tur att köra. Så idag slipper taxi-Lucas rycka ut! Alexander kommer hem lite efter nio om de håller på lite länge som vanligt.

Kristoffer har varit feberfri idag. Så det verkade som om det bara var tråkig endagarsfeber. Inget nytt för mina barn med andra ord! Men vi får väl se, den kan ju vara tillbaka i morgon igen...Man vet ju aldrig! Däremot kan jag vara ganska säker på att han kommer att gå och lägga sig tidigt ikväll, för han har inte sovit idag och är ganksa trött nu. Så strax blir det lite tandborstning, blöjbyte, pyjamas och gosstund i soffan under tiden han dricker sin välling. Fast innan dess blir det till att plocka upp klossarna IGEN. Fast denna gång med Mr K:s hjälp! Sen blir det sängen och jag skulle tro att han knoppar in på ett par minuter! Sitter kanske och leker lite som vanligt. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra av kvällen. Dumburken erbjuder ingenting kul att titta på, så jag får väl se om jag kan hitta någon film jag kan anse sevärd. Har dock mina aningar om att det blir relativt tidig sänggång idag också. Är konstant trött nu för tiden, men man kan ju inte annat bli när tankarna ständigt snurrar runt. Hjärnan får ju aldrig vila riktigt. Och sen förlorar jag ju så mycket sömn de nätter jag är utan tabletten, och det är inte något man tar igen så snabbt. Det tar ett tag. Men jag hoppas att sömnen kommer att börja fungera bättre snart utan tabletterna. Visst, det är störtskönt att sova så hårt som jag gör med tabletternas hjälp, jag sover nämligen extremt lätt i vanliga fall. Men jag vet väldigt väl att det inte är en lösning som är bra på sikt. Så jag är helt medveten om att det bara är tillfälligt. Men det är en himla tur att hjälpen finns!

Hejsan gulleplutten min!
Idag har mamma varit hos doktorn och fått fler tabletter som hjälper mig att sova. Jag klarar det inte utan dom än, men snart så! Jag gick lite i affärer efteråt och vet du vad jag hitta till dig? Jo, en jättefin katt som jag ska ställa vid din sten! Självklart var den svart! Fast även en del vitt i för annars tror jag att den skulle försvinna mot din fina sten. Den var inte så stor, men väldigt söt! Sen köpte jag också en fin sten med texten "Älskade bror" som jag tänkte att dina storebröder ska få lägga vid stenen. Det är samma stil på den stenen som på de andra tre jag redan har köpt! Hittade även en superfin groda med en krona på huvudet, men familjen H har ju redan satt dit en groda så jag lät bli att köpa den. Nu började Kristoffer precis leka med din stora fina giraff, den med bollarna som spelar musik, som du tyckte så mycket om! Jag blir både glad och ledsen när jag hör melodin. Glad för att jag vet hur mycket du tyckte om den, hur du ställde dig mot den och gungade på rumpan, dansade, och skrattade. Ledsen blir jag därför att jag vet att du själv inte kommer att kunna leka med den igen... Vet inte vad jag ska göra med alla dina leksaker. Än så länge står de kvar som de gjorde när du var här och lekte med dom. Jag kan fortfarande inte tänka mig att gå in i vardagsrummet utan att se giraffen stå där! Åh, vad jag saknar dig...min älskade lille unge!

Efterlysning!

Jag vill härmed efterlysa en person. 
Det är en tjej som har skrivit kommentarer här i min blogg vid ett par tillfällen.
Du har själv mist tre barn och har fyra i livet.
Det skulle vara roligt att komma i kontakt med dig.
Vi kanske kunde dela erfarenheter lite.
Det skulle vara skönt att prata med någon som själv gått igenom samma sak.
Så hör väldigt gärna av dig till mig på mailadressen: 

angelnjonathan@gmail.com  

Febrig kille idag!

Idag har Kristoffer fått vara hemma från dagis. När vi skulle klä på honom i morse tyckte vi att han var varm, och mycket riktigt hade han feber! Nära på 40 grader! Så det var bara att ringa dagis och säga att han kommer vara hemma idag och i morgon. Fredag är han ju hemma hur eller hur. Han var med oss ute en stund på förmiddagen när vi byggde lite på planket. När Lucas behövde såga så gick vi till lekplatsen en liten stund. Sen har han bara legat på soffan resten av dagen, tittat lite på film och sovit. Och så har han gråtit lite mer även idag för att han saknar lilla Jonathan... Min stackars fina kille! Tidigare har jag inte oroat mig så mycket för feber. Alla mina tre killar kan få väldigt hög feber. Dels när de är sjuka, men även annars. De kan få toppar på 41 grader och ett par timmar senare kan de vara feberfria igen. Men nu är Kristoffer även ganska snorig. Det beror nog dels på att han är lite förkyld, men även en hel del på att han är lite småledsen ganska ofta. Han saknar ju sin lillebror! Men angående oro och feber. Tidigare har jag ju då inte oroat mig så mycket för feber. Men nu hux flux börjar jag tänka på om det är något virus eller annat farligt som är på G. Någon köttätande hemsk bakterie eller annan skit som kommer göra Kristoffer jätte-sjuk! Man tänker verkligen helt annorlunda efter att en hemsk olycka inträffat kan jag säga! Jag har aldrig tillhört den skara mammor som konstant oroar sig för ditten och datten. Det kan nog de flesta som känner mig intyga. Självklart har jag varit orolig för alla mina barn vid olika tillfällen. Men en del ser oro och farligheter precis överallt, men det har jag inte gjort. Jag har nämligen lite svårt att förstå hur man hinner med att njuta av sina barn då... Men som sagt, detta innebär inte att jag inte brytt mig om mina barn. Jag har alltid varit väldigt hård på allt som har med säkerhet att göra. Det tullar jag inte på! Men nu plötsligt känns det som om jag oroar mig för allt!

Själv har jag inte gjort så mycket idag. Hjälpte till lite med plankbygget och stod och pratade med grannen ett bra tag. Fick ringa till Alexanders skola så att de kunde påminna honom om kuratorstiden. Glömde påminna honom i morse! Jag har varit väldigt trött idag och är fortfarande för den delen! Jag gick och lade mig igår utan tablett. Det gick bättre än förra gången, helt klart. Men man kan lugnt säga att det blev lite si och så med sömnen. Jag har bara två tabletter kvar nu och det kan vara lite för få för att klara "avvänjningen", så i morgon blir det en tur till vårdcentralen och se om jag kan få ett paket till. Hoppas det, annars kan det bli lite knivigt. Om inte annat så känns det ju klart lättare att lägga sig utan när jag vet att det finns tabletter i nödfall. Annars är risken stor att jag framkallar en panikattack bara för att jag inte har några tabletter som nödfall! Jag har tillbringat nån timme i sängen framför tv:n och kollat lite på program jag har spelat in tidigare i veckan men inte hunnit med att se. Fick ett sms av Anna som undrade om vi kände för lite besök i eftermiddag/kväll så hon kommer efter jobbet.

Igår glömde jag ju helt bort att skriva att jag nu har bestämt vilka perenna blommor vi ska plantera på Jonathans grav. Det kommer att bli en gul, fin daglilja och en gul låg marktäckande växt som även är vintergrön. Båda blommar från vår till höst om man har lite tur. Liljan brukar heller inte rådjur tycka om, men garantier finns aldrig. Tror och hoppas att de heller ej gillar gul fetknopp... Men det är bara att testa och se! Jag ville gärna ha gult för gult, grunt och orange har blivit lite av Jonathans färger!

"Stella de oro"

Gul fetknopp

Jag hoppas att det kommer att bli fint! Planen är att liljan ska stå i högre bakkant. Den blir inte mer än ca 30 cm hög så den kommer inte täcka gravstenen! Och marktäckaren är tänkt att den ska vara emellan korgarna med stenar. Förhoppningsvis är det inte en snabbväxande variant som brer ut sig för mycket! Det stod i alla fall inte något om det på just denna marktäckaren, men det stod det på en hel del andra. Men annars så får man ju bara ta bort det som blir för mycket! Det kommer även att finnas plats för säsongsblommor och vaser. Vi kommer att vänta med att gräva ner korgarna för stenarna tills gravstenen är på plats. Blir lättare att känna av hur det blir bäst då. Så jag har beställt blommorna för leverans till första halvan av maj, för då hoppas jag att stenen kommer på plats! Men så fort rabatten är klar kommer jag att plantera lite påskliljor och sätta din de söta kycklingarna!

Nu kom Alexander hem från skolan. Kuratorn hade visst varit sjuk så han kunde inte träffa henne idag! Så nu sitter han på sitt rum och äter semlan som blev kvar från igår. Måste dock tjata lite på honom om att plugga, han har historiaprov i morgon. Visst, de räknar inte med att han ska vrålplugga och få super-resultat på detta prov. Men jag känner ändå att det är bäst för hans egen skull att han tränar på ganska bra i alla fall. Blir inte roligt om han kommer allt för mycket efter. Bara för att han kan ta det lugnt just nu med skolan, att de inte har några direkta krav på honom, innebär ju inte att det alltid kommer att vara så! Han måste ju ta ifatt det han missar, men det har han nog lite svårt att själv inse just nu...

Om jag inte kommer ihåg helt fel så är det idag min allra äldsta vän kommer hem från sin långsemester. Fast jag vet inte om de kommer hem "hem" eller hem som till Sverige idag. Men jag har en liten känsla av att jag kommer få ett samtal från henne när hon väl är hemma och kommit i ordning igen. Och så skulle jag tro att jag får ett litet besök av henne så fort hon hinner! Längtar efter att få träffa henne och prata med henne. Vi har under många år haft den typen av relation att det kan gå månader utan att vi varken pratar i telefonen eller träffas. Men det gör inget. Det är ganska skönt att ha vänner där det inte är en massa krav på att umgås hela tiden. Och jag vet att hon har fullt upp med jobb och familj och så. Men det som är så skönt är att vi alltid vet att vi finns för varandra om det skulle vara något. Då är det bara att ringa! Och det är så skönt. Men nu har jag saknat henne riktigt mycket...

Idag skriver jag tidigare än jag har gjort nån gång tidigare! Men jag kommer som sagt få besök sen och så är det lite på tv att titta på ikväll. Och så behöver jag komma i säng i vettig tid, och det gör jag inte om jag ska sätta mig och skriva efter att tv-programmen jag ska se är slut! Om jag nu kommer orka se allt...Men det märker vi! Fast det är inte heller helt omöjligt att det kommer ett inlägg till senare... det beror på hur jag mår under kvällen, om jag behöver "skriva av mig" mer eller om det går bra ändå. För det är ju det som är syftet med att jag sitter här och skriver. Terapi!

Älskade ängel!
Idag har lille storebror fått vara hemma från dagis. Han har feber och är lite snorig. Även idag har han varit ledsen för att han saknar dig så mycket. Alexanders kurator var sjuk idag så han kunde inte träffa honom. Jag ska ta och fråga honom om han behöver, eller vill, prata med mig lite istället. Tror inte att han har sett de fina korten från din begravning än, kanske ska kolla om han vill göra det idag. Men han måste plugga också, så att han inte blir allt för lat! Och så har han fotbollsträning...fullt schema som vanligt för din store storebror! Igår beställde jag blommorna som jag ska plantera på din grav. Det kommer att bli så fint! Ikväll kommer Anna hit och hälsar på. Blir nog lite thé som vanligt... Inatt provade mamma att sova utan tablett igen, och det gick i alla fall lite bättre denna gången. Så det är kanske på rätt väg i alla fall när det gäller den biten. Allt annat känns som om det är en väldigt lång väg kvar på...Men du kommer aldrig någonsin att bli bortglömd! Du har för evigt en plats i mammas hjärta och i mitt minne! Jag älskar dig min underbart fina lille son!

Plankbyggardag!

Vilket härligt väder vi har haft idag! Om man bortser från i princip full storm...men så länge man höll sig i lite lä var det hur skönt som helst, till och med i skuggan!

Efter att jag lämnat Kristoffer på dagis idag så åkte vi hem till svärfar/farfar för att hämta den stora cirkelsågen och för att lämna lite fotografier vi framkallat som vi ville att han skulle få. Då bestämdes även att han skulle köpa med sig semlor och komma till oss klockan tre. Bra, då skulle vi få lite aktivering av Kristoffer! Sen åkte vi hem och började kapa plankor för glatta livet. Vi ska nämligen bygga den andra delen av ett plank. Vi skulle gjort detta i höstas, men samma dag som vi tog hem virket kom all snö...Dålig planering, jag vet! Men vi trodde inte det skulle komma så mycket snö så fort och sen ligga kvar! Det var väl i princip ingen som trodde. Men det har inte gått någon nöd på plankorna i snön. När plankorna var kapade satte vi igång med reglarna. Då visade det sig dock att den långa regeln vi hade kvar sen tidigare inte skulle räcka till båda reglarna! Så det var bara att åka och handla en ny. Då passade vi samtidigt på att inhandla lite lunch så att vi slapp lägga Kristoffer-fri tid på matlagning. Kristoffer är nämligen tokrädd för alla maskiner som låter. Därför försöker vi passa på när han är på dagis i den mån det går! Väl hemma igen så sattes reglarna på plats och så började vi mäta ut och markera hur överliggaren skulle sågas ut. Den blir lite trixig, men det blir nog bra i slutändan!

Nu var det dock dags att hämta Kristoffer på dagis så det gjorde jag. På vägen dit träffade jag en tjej som tidigare bott på området. De flyttade härifrån, men trivdes tydligen inte dit de flyttade utan har nu valt att flytta tillbaka igen. Så då vet jag vilka som bor i lägenheten i grannhuset! Deras lille kille har börjat sin inskolning på den avdelningen Jonathan skulle varit på, så jag kan inte låta bli att undra om det är Jonathans plats de fått...Inte för att det spelar någon roll, men såna tankar finns hela tiden i min skalle! När Kristoffer och jag kom hem igen så hjälpte jag Lucas vidare med plankbygget och Kristoffer lekte lite med en fotboll och en tennisboll. När klockan närmade sig tre avslutade vi och gick in för att förbereda lite kaffe och thé till farfar/svärfar kom.

Kristoffer satte genast farfar i arbete - lek i hans rum! De lekte biltvätt och farfar råkade säga att Kristoffer skulle få hjälpa honom att tvätta hans bil nån gång. Hmmm...det blir jättebra, kruxet är bara att Kristoffer tyckte att de skulle göra det i dag och har tjatat rejält om denna biltvätt! Farfar anser dock att den gärna får bli lite varmare ute först så att de inte behöver stå och frysa ifall de blir blöta, och den risken finns ju onekligen! Sen blev det lite fika med semla. Jag är inte störtförtjust i semlor men det var bara den tredje jag ätit i år så än är det ingen fara! Lucas tog fram sticksågen farfar haft med sig men det visade sig att sågbladet var helt böjt. Så han fick bege sig till affären...Så sen gav vi upp plankarbetet för dagen, vi fortsätter i morgon igen.

Kristoffer har under de senaste dagarna pratat ganska mycket om Jonathan. Han har inte sagt mycket alls om honom annars nu på snart två veckor. Men idag satte han igång just när vi satt och åt middag. Inte precis bästa tillfället för min del då jag har lite problem med matintaget i alla fall! Men det är ändå skönt att han pratar om honom, och han låter oftast väldigt glad när han säger saker som Jonathan gjorde eller annat.

Nu måste jag dock sluta skriva för en stund. Kristoffer sitter i soffan bakom min och tittar på Lejonkungen tre. Och plötsligt började han snörvla väldigt mycket och plötsligt säger han "Jag kommer sakna Jonathan, jag är ledsen", så jag måste sätta mig hos honom och krama honom lite nu innan det är dags för sängen.

Tillbaka igen. Kristoffer är nu tröstad, fått sin välling och har gått och lagt sig. Men himmel vad han pratat om Jonathan ikväll! Tusen miljoner frågor! Vart är Jonathan? Mamma, Jonathan sover och kommer aldrig mer vakna. Fast han kanske vaknar sen... Just nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen själv med alla känslor! Dels min egen smärta och saknaden av Jonathan och sen även smärtan av att veta att Kristoffer har ont och är ledsen... Det blir lite mycket på en gång! Men samtidigt är det väldigt skönt att han pratar om Jonathan. Att han känner att det är ok att göra det, även om både han och jag blir ledsna. För det blir vi, och så kommer det nog vara väldigt länge...

Men nu har han som sagt lagt sig. Han brukar sitta i sängen och leka ett par minuter sen lägger han sig ner och tar på sig täcket. Fast det är alltid avsparkat sen när jag går in och stoppar om honom! Så nu ska jag gå och sätta på en kanna thé och sen väntar en helkväll framför tv:n. Bygglov, DH och Gougar Town. Tur att det finns lite att titta på i kväll nu när allt blev extra jobbigt! Lite att distrahera tankarna med i alla fall, fast de ligger där alltid på lur för att gå till attack när jag minst anar det. Men sånt är livet, tyvärr. Måste komma ihåg att jag lovat Kristoffer att vi ska gå till Jonathans grav och titta på den fina grodan som hans kompis V satte dit igår. Det var en groda i filmen han tittade på ikväll och då började vi prata om grodan vid graven, så då lovade jag honom att vi skulle gå och titta på den någon dag.  Fast det är inte så stor risk att jag glömmer det, min mellanson har nämligen ett väldigt bra minne när han blivit lovad saker. Så jag kommer absolut att bli påmind om jag skulle glömma bort det!

Hej mammas minifis!
Idag har lille storebror pratat väldigt mycket om dig! Han har berättat saker du brukade göra och skrattade och var glad. Men framåt kvällen satt han i soffan och började gråta för att han saknar dig så mycket! Då satte jag mig hos honom och gosade med honom och så pratade vi mycket om dig. Han har så många funderingar den lille killen! Och jag försöker svara på hans frågor så gott jag kan. Vi tittade ju i en bok innan begravningen och i den boken var det en bild på när själen lämnar kroppen. Sen åker själen  iväg på en rymdraket. Så det brukar Kristoffer säga "Jonathan åkte raket till månen!". Och det tycker han är lite kul. Men han har ju inte riktigt förstått att du aldrig mer kommer tillbaka till oss. Han sa idag att du sover och aldrig mer kommer att vakna. Men sen sa han att du kanske vaknar sen...Men det kommer du ju aldrig att göra! Åh, ikväll fick mamma ordentligt ont igen. Dels har jag ju så ont för att jag är så ledsen för att du inte finns i min famn längre. Men ikväll blev jag även så ledsen för att jag vet att Kristoffer är ledsen och också har ont! Han saknar dig också så otroligt mycket, det gör även pappa och Alexander. Och mormor, morfar, farfar, farbror, faster, morbror, moster, kusiner, alla dina och våra vänner...ja, listan kan göras lång... ALLA som kände dig saknar dig otroligt mycket! 

Jag älskar dig och saknar dig min underbart vackra son
Lika mycket som igår och lika mycket som i morgon
För alltid är du min son
För evigt är jag din mamma

Sång från ovan

Min lilla älskling har skickat mig en sång från sitt lilla moln idag!

(melodi: Öppna landskap)

Jag trivs bäst på molnets guldkant
nära solen vill jag stå,
så den värmer mig på huvudet
och ha själen i det blå.

Jag är fri men inte ensam
där jag svävar som jag vill
med min morfars far och farmor
och en katt som heter Tessan.

Sista veckan på sjukskrivningen...

Idag är det första dagen på sista veckan av min sjukskrivning. Sen blir det till att gå till AF och bråka lite. Usch vad jag INTE vill det! Men, men, ibland har man inget val!

Idag har vi haft besök av min snälla svägerska A och hennes lille, eller kanske inte så lille?, kille T och hennes yngsta dotter N. Kristoffer och T lekte väl bitvis ganska bra. Men två fruktansvärt envisa små killar är inte alltid en bra kombination! Men över lag så gick det bra! Efter att vi ätit lite makaroner och köttbullar till lunch så körde A mig till sjukhuset. Jag hade tid hos kuratorn. Jag fick beröm av kuratorn idag! Hon är väldigt imponerad över hur mycket jag klarar/orkar att finnas till hands för mina barn. Att jag alltid har tid för dom och alltid finns där för dom. Att jag inte bara nöjer mig med att bara göra det viktigaste. Det verkar som om det är vanligare att göra så efter en sådan här händelse... Men jag har ju två barn kvar i livet, klart jag måste göra allt jag kan för att de också ska må bra. Eller så bra de kan må under omständigheterna. Så därför har jag regelbunden mailkontakt med Alexanders lärare för att kolla av att allt är ok. Jag orkar påminna honom om när han har kuratortid, att han fixar med läxorna, kommer i säng när han ska, äter frukost...osv... listan kan nog göras oändlig! Lika så med Kristoffer. Vem ska se till att allt går som det ska för hans del om inte jag gör det? Kontakten med dagis blir ju automatisk när man lämnar och hämtar. Jag har bett att de ska ha extra koll på hur han äter, för han äter väldigt dåligt hemma nu. Jag ser till att han kommer i säng, tröstar honom när han är ledsen, försöker distrahera honom när han blir arg eller så trött att han håller på att somna när det inte är läge...även denna lista kan göras längre. Men jag tror ni förstår det jag vill ha fram. Vem ska ta hand om mina barn om inte jag själv gör det? Givetvis hjälper ju Lucas till, men då detta är en blogg om mig och mina dagar så blir jag lite lätt självcentrerad... Visst, jag hade kunnat nöja mig med att göra som de flesta tydligen gör i dessa situationer. Jag hade kunnat nöja mig med att se till att de kom iväg till skola och dagis. Att de la sig på kvällen. Att de fick mat. Men allt annat kan man tydligen skita i...om man inte känner för det. Men hur sjutton ska då Alexander och Kristoffer klara sig i det långa loppet? De måste väl för sjutton kunna känna att mamma finns där för dom hela tiden! SÄRSKILT NU!!! Men det är bara min åsikt, jag vet att alla inte delar den. Du behöver inte vara så stark, säger en del. Vad då stark? Tar inte du hand om dina barn? Varför skulle inte jag göra det också? Och det kanske är så att livet känns lite lättare när jag gör dessa saker. När jag känner att jag fortfarande har en uppgift i livet. Att mitt "arbete" som mamma inte tog slut med Jonathan. För det gjorde ju inte det! Det fortsätter, även om mycket annat runt om kring stannar upp. Och hur skulle jag må längre fram när jag tänker tillbaka på denna tiden om jag inte hade tagit hand om mina två underbara barn som finns kvar här hos mig? Nä fy! Det vill jag inte ens veta! Men hur eller hur så kändes det ändå lite "roligt" att få lite uppskattning för det jag gör. Det har jag även fått från Alexanders lärare och det kändes också lika bra!

När jag kom hem från kuratorn så låg det två gröna plastkuvert i brevlådan och väntade på mig! Det var förstoringarna! Äntligen, som jag längtat! Nu visade det sig dock att den största förstoringen kan jag inte sätta upp idag i alla fall. Vi hade tänkt oss en svart ram utan passepartout för att den inte skulle bli så himla stor. Vi vill ha ett stort fotografi utan att själva tavlan blir asastor! Men nu blev det alldeles för mörkt med fotot direkt intill den svarta ramen så vi får köpa en större med passepartout i alla fall! Så det blir en ny tur till IKEA...Men det kunde ju varit värre! Förstoringarna blev i alla fall väldigt bra och fina!

Under eftermiddagen fick jag ett samtal från den polisen som hållt i utredningen kring Jonathans död. Både han och vi har ju hela tiden vetat att det handlade om en tragisk olycka, men det måste ändå göras en utredning. Så är det bara. Och på sätt och vis är väl det bara bra, för det är ju inte alltid det är olyckor när barn dör. Det finns faktiskt de föräldrar som är så jävla dumma i huvudet att de har ihjäl sina egna barn! Dessa människor anser jag dock att man skulle skjuta i huvudet på en gång...Men åter igen, det är bara min åsikt! Åter till telefonsamtalet med Herr Mycket Trevlig Polis. Han ville berätta att obduktionsprotokollet hade kommit och undrade om vi ville ha det hemskickat. Och i så fall, hela eller bara första och sista sidan? Första och sista räcker gott. Där framgår dödsorsak, vilket vi i och för sig redan vet. Men i alla fall så vill vi ha rapporten. De andra sidorna, de i mitten vill vi dock inte ha. Där berättas alla detaljer. Ex hjärtat hade den färgen och vägde så mycket...Det är detaljer jag klarar mig utan! Det räcker med att veta att de plockat bort allt ur honom och stoppat tillbaka det igen, jag behöver inte plåga mig själv med att läsa det också. Och det kan jag lova att så dum hade jag varit om vi fått dessa papper också! Men de andra två sidorna vill vi i alla fall ha!

Fick även under eftermiddagen ett MMS från söta M. Hon och familjen hade varit vid Jonathans grav och ställt dit en fin groda! Jag visste att de skulle dit idag och att de skulle sätta dit något, men jag visste inte vad så jag var lite lätt nyfiken om man säger så! Så det var uppskattat att få nyfikenheten stillad! Så här kommer en bild på den fina grodan!

Fina grodan från familjen H!

Just nu sitter jag här och skriver och väntar på att M ska komma hit och snacka lite och dricka lite thé! Det ska bli trevligt. Funderar lite på att stoppa in en blåbärspaj i ugnen, men det stämmer inte riktigt överens med M:s diet...Jag köpte den till förra gången hon var här, men då var varken hon eller jag sugna! Men kanske ikväll. Om inte annat så tror jag min älskade sambo är lite sugen på den...

Nu ska jag ta och gå ut i köket och städa undan efter middagen. Orkade inte, eller hade ingen lust kanske är ärligare, att göra det direkt efter middagen idag! Kände mer för att sätta mig här och skriva lite!

Hej skruttis!
Idag har familjen H varit vid din grav och satt dit en söt groda! Har du sett den? Jag tror nog att du tycker den är jättesöt! Snart kommer vi ha så mycket saker att sätta hos dig att jag inte kommer få rum med allt! Tur att mamma köpte en fin plastback igår att lägga sakerna i. Så får jag helt enkelt byta ut sakerna lite då och då! Allt kan ju inte stå där hela tiden, det blir lite för mycket och för rörigt tycker jag! Idag har mamma mått bättre än jag gjorde igår. Fast jag blir fortfarande ledsen...Jag har så svårt att släppa det som jag tror måste varit dina sista tankar. Den panik du måste känt och hur övergiven du måste känt dig! Jag kan inte sluta tänka på detta och det gör mig så ledsen och det gör så fruktansvärt ont! Men jag vet i alla fall att du inte har ont eller lider nu längre på något vis. Det är bara vi som lämnades kvar här på jorden som gör...Jag älskar dig min lilla skruttis och saknar dig! Pussfiss på magen!

Jobbig eftermiddag och kväll

Dagen började ganska bra. I alla fall om man bortser från att jag i princip inte sovit något på hela natten! Igår var första gången jag la mig utan insomningstablett. Eller andra gången var det ju, fast första gången gav jag upp efter drygt en timme. Denna gången gick det bättre rent känslomässigt. Däremot ville inte tankarna försvinna tillräckligt länge för att jag skulle kunna somna ordentligt. Somnade till flera gånger, men vaknade igen efter bara ett par minuter. Så höll det på hela natten och fram emot morgonen började jag bli ledsen och trycket över bröstet kom. Så jag har varit lätt seg och trött idag om man säger så!

Alexander hade fotbollsträning på förmiddagen och Kristoffer härjade omkring i vanlig ordning. Ser ut som ett bombnedslag med alla jäkla kapplastavar (straffet för att man köpte 300 st...) och andra klossar över halva vardagsrumsgolvet. Vi har ju fått ta ut en del leksaker till vardagsrummet för han vill inte längre vara själv på sitt rum och leka, och det är ju inte alltid man varken har lust eller tid att sitta där inne själv. Då funkar det bättre att han har lite mer saker här ute. Man får plocka upp lite oftare bara.

Anna kom och hämtade mig vid halv tolv-tiden och så åkte vi till Plantagen. Blev ungefär lika besviken som vanligt när jag var där. Fattar inte att man inte ger upp! Men nån gång har det faktiskt hänt att jag hittat något! Vi hann även med en tripp till Rusta, Jula och Coop. Sen blev det ytterligare en tur till kyrkogården. Jag har äntligen bestämt hur stor rabatten ska vara så det kändes lika bra att åka ditt och markera ut det idag när det var så fint väder! Väl hemma igen så borrade jag hål i en del saker jag vill ha i rabatten så att jag kunde sätta järnpinnar i dom så att de står stilla. Anna följde med hem en stund och drack lite kaffe och åt en macka, lekte med Kristoffer och tittade på när Alexander spelade nåt spel på datorn. När vi var på Coop köpte jag ett par nya basketkängor till Alexander, han ville ha svarta. Men de var lite för små, men som tur var passade de på Annas fötter så hon köpte dom av mig så slipper jag lämna tillbaka dom! Himla bra! Passade även på att plantera påskliljorna jag köpte igår. Så nu är det ingen ledsen ljung längre utanför dörren utan fina påskliljor! Inte för att de blommar än, men i alla fall!

I eftermiddags och nu under kvällen har jag känt mig helt ur gängorna. Rastlös. Har inte riktigt orkat med något och varit ganska ledsen och låg. Har ett konstant tryck över bröstet och allt känns piss. Ringde lite till ett par stycken vänner för att fördriva lite tid, men det var givetvis ingen hemma! Lucas har duschat Kristoffer så jag ska strax smörja in honom sen blir det välling och sängen. Just nu sitter han och tittar på Bionicle 3. Himla bra film...näää! Sen blir det till att plocka upp alla förbenade klossar så att det kan se lite fint ut i morgon. Då kommer nämligen svägerskan hit med T för lite lek med Kristoffer. Troligen har hon även yngsta dottern med sig, de hade visst studiedag i morgon. Ska bli skönt att sitta ner och prata lite, både strunt och allvar, med henne! Och killarna brukar leka bra tillsammans så då kanske vi kan få sitta i lite lugn och ro...stort kanske, dock!

Resten av kvällen får bli först i soffan framför tv:n. Solsidan är ju ikväll! Sen blir det en dusch och rätt troligt tidig sänggång. Får väl om inte annat lägga mig och läsa lite. Funderar på om jag ska göra som läkaren sa och köra varannan natt med tabletterna eller om jag ska försöka utan inatt igen. Problemet är bara om jag inte kan sova inatt heller så kommer jag att vara ett vandrande lik i morgon. Hjärnan får liksom ingen vila över huvud taget! Och son läkaren sa är sömnen väldigt viktig för mig nu. Får klura på det en stund.

Hejsan sockertoppen!
Ikväll är mamma lite ledsen igen. Jag tänker så mycket på dig och då blir jag ledsen. För då inser jag åter igen att jag aldrig mer kommer att få ta upp dig i famnen och gosa med dig. Det gör så ont i mig när jag tänker på det. Så ikväll kommer jag inte att säga så mycket till dig, det gör allt för ont! Jag nöjer mig med att säga att du alltid finns i mina tankar och att jag älskar dig och saknar dig så otroligt mycket! Nu och för alltid, min lilla smulpaj.