Förrådröjardag!

Inatt sov jag lite bättre än i går natt. Ska testa med en halv tablett ett tag nu innan jag testar helt utan igen. Jag sov ganska oroligt även inatt, men inte så illa som förra natten så det är ju positivt. Går kanske åt rätt håll snart. Men jag har varit ruskigt trött idag. Jag har ju blivit van vid att sova tungt hela nätterna, så det lär nog ta ett tag innan jag kommer känna mig pigg igen! Men idag var det i alla fall jag som gick upp och fixade i ordning Kristoffer och lämnade honom på dagis. Tyckte att Lucas förtjänade en sovmorgon idag!

När jag lämnat Kristoffer så gick jag hem och drack lite frukost. Sen tog jag tag i problemet ytterförråd!! Ut med alla saker som inte skulle vara kvar där! Och det var en hel del! Sen lastade jag min nya röda fina transportkärra med saker och körde till de andra förråden och lastade in sakerna där de ska vara! Fick gå två rundor för att få med allt, men nu är det gjort! Kollade även igenom lådan med kläder i storlek 50/56 för att ta med mig ett par plagg tillbaka. Jag vill spara ett par kläder som jag känner är lite extra mycket Jonathan över och lägga dem i hans minneslåda. Den lilla pyjamasen i storlek 44 som min mamma fick åka och handla till honom medan vi låg på NEO för de flesta kläderna var för stora. Kläderna han hade på sig när vi tog kortet med honom och hans syskon till tidningen efter att han fötts. Skjortan han hade på sig efter dopet. Så det är nu gjort! Försökte även rota igenom kartongerna med Alexanders gamla kläder för att se om jag hittade nån sommarjacka till Kristoffer. Jag hittade en, men den var lite väl stor. Det kanske ligger nån mer där nere, men jag hade verkligen ingen ork att rota mer idag. Får se om jag gör ett nytt försök en annan dag eller så får jag helt enkelt köpa en ny till honom!

När förrådet var färdigrensat så kunde jag äntligen ställa in den röda barnvagnen igen! Innan vi fick Jonathan stod den alltid där, men sen använde vi den i princip dagligen så då fick den stå i hallen. Men nu använder vi den inte så mycket, Kristoffer har vi en annan vagn till om han behöver åka vagn. Men i bland vill han åka i den röda fina vagnen ändå och då får han det! Vet jag om att jag ska vara iväg länge och han kanske är trött och somnar är den röda bättre. Den går ju att fälla till helt sovläge, det går inte med den andra. Så nu känns det så tomt och rymligt i hallen. Både på gott och ont. Visst är det skönt att inte behöva ha vagnen här inne längre, men om Jonathan fortfarande hade varit i livet så hade den antagligen stått i hallen i alla fall. Så det blir en liten extra påminnelse varje gång jag passerar förbi där den stod. Men det är väl som med allt annat, det ger sig med tiden det också.

När detta var klart så blev det lite lunch. Stekt korv med bröd hade Alexander bestämt. Han har ju studiedag i dag och i morgon. Sen tog Lucas och jag en tur till bland annat Blomsterlandet för att inhandla ett par penséer till Jonathans grav. Köpte fyra stycken vinröda, jättefina! Så dom har vi varit och planterat. Jag besprutade dom med lite "antirådjursmedel" så får vi se hur det går, om de får stå fina eller blir mat. Men de penséerna jag såg på en grann-grav igår stod fortfarande kvar, så jag har vissa förhoppningar! Sen blev det en snabb-tur till Clas Ohlson´s för att inhandla ett par solcellslampor. Efter det stannade vi till vid macken och spolade av bilen som såg ut som kriget! Den blir asskitig efter bara ett par minuter om vi låter den stå ute på parkeringen! Och så ibland (ganska ofta) är vi för lata för att ställa in den i garaget, och då får vi skylla oss själva! Men snart måste ju detta evighetsvägarbete vara klart!

Nu ser jag att Kristoffer börjar bli väldigt trött så jag får nog strax ta hand om honom. Tidig sänggång ikväll också för hans del, klockan är inte mer än tio i sex! Så jag tar en liten skrivpaus nu och återkommer senare!

Tillbaka igen! Idag har jag faktiskt bokat klipptid! Välbehövligt kan jag säga. Jag skulle gjort det redan i februari, men något kom emellan... Och sen dess har jag inte haft varken ork eller lust. Frisyren har faktiskt funkat ganska bra nu när den varit lite längre. Har funkat utan att jag behövt stå och göra i ordning varje dag. Men nu börjar det bli för långt även för det. Så på onsdag blir det äntligen av! Sen får jag nog ta och damma av mitt smink. Jag har inte rört en enda sminkgrej på sju veckor i morgon. Men nu måste jag även ta tag i det här med mitt leg! Det gick tydligen ut i höstas och ett giltigt leg kan onekligen vara bra att ha. Och då vill jag ju i alla fall försöka att inte se ut som ett spann skit, för jag ska ju ha det i ett par år sen. Men när detta ska hända är en lite senare fråga. Först och främst ska jag ta itu med håret, så får vi se hur jag känner efter det. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men om jag börjar göra mig i ordning i håret och sminkar mig igen så känns det så verkligt att verkligheten och vardagen går vidare. Men jag vet inte om jag är riktigt redo för det än, så ett steg i taget är nog att rekommendera tills vidare. Kanske låter som fjantiga saker, men för mig är det väldigt verkligt. Det känns inte rätt för mig att göra mig i ordning, göra mig fin, när Jonathan inte längre finns här hos mig. Känns som om jag överger honom på något lustig sätt om jag tillåter mig att gå framåt. Kanske är en bra sak att ta upp med kuratorn nästa gång jag ska dit... För förr eller senare måste jag ju ta klivet framåt i verkligheten och vardagen igen, och då vore det ju bra om jag kunde göra det utan att det känns som om hjärtat slits ur kroppen. För det är så det känns nu, till och med bara av tanken på att vardagen går vidare utan min lille Jonathan.

Hej min fina lilla minifis!
Inatt sov mamma lite bättre, men jag är så trött! Och så tänker jag så mycket på dig hela tiden. Särskilt på dina sista minuter i livet, på den fruktansvärda panik du måste fått när du inte kunde andas. Och den ensamhet och övergivenhet du måste känt när inte mamma eller pappa fanns där för dig. Det gör så fruktansvärt ont i hela mig när jag tänker på det och tårarna börjar rinna. Jag tänker på detta allt oftare för var dag som går, varför vet jag inte. Men jag hoppas att jag kan sluta med det snart, för det gör så ont. Vill hellre tänka på fina saker när jag tänker på dig. Som när du gosade med mig. Du tryckte din lilla panna mot min eller din lilla kind mot min. Så satt du så nån sekund och lutade dig sedan tillbaka. Sen tryckte du dig mot mig igen och så tillbaka. Så kunde du hålla på hur länge som helst och det var så mysigt. Gud vad jag älskade de stunderna, när vi gosade du och jag! Men det kommer vi aldrig mer att kunna göra... Sen tänker jag även på när du var ledsen och skulle krypa fram till mamma så att jag kunde ta upp dig. Först slutar du krypa och sätter dig upp lite för tidigt, lite för långt bort för att mamma skulle nå dig. Då kröp du en liten bit till, ända fram till mamma så att du satte dig på mina fötter! Och då nådde jag dig, då kunde jag ta upp dig! Men inte heller det kommer jag att kunna göra igen...och det är jag så fruktansvärt ledsen över. Jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta mig själv för att jag inte fanns för dig när du behövde mig som mest. Men jag måste lära mig att leva med den skuldkänslan och den fruktansvärda tomhet du lämnat efter dig. Min älskade fina lille kille! Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket att jag blir helt trasig inuti. Nu och för alltid.