Earth Hour och annan skit

Just nu är det Earth Hour runt om i världen. Jag brukar vara duktig och haka på, men i år orkar jag inte riktigt. Blir lite för deppig stämning med en massa fina ljus tända. Så jag kör på en halvvariant. Jag har släkt alla taklampor och har bara fönsterlamporna tända. En del säger att man inte heller ska använda någon elektronisk apparat, typ tv och dator, medan en del säger att det bara är belysningen som gäller. Jag vet inte vilket, men om man ser reklam för det hela så får jag uppfattningen om att det är belysningen det gäller. De säger ju att vi ska "släcka ner" Sverige. Inte för att det för min del hade spelat nån roll, skriva hade jag kunnat göra i vilket fall. Laptopen har faktiskt batterier.

Idag skulle vi har varit på lite kalas hos en nybliven 30-åring, men hennes lilla prinsessa är sjuk. Och vi vill inte bli smittade! Men Kristoffers feber har kommit tillbaka och nu är han även täppt i sin lilla näsa, så vi får se vart vi hamnar med detta! Mamma och pappa kom hit i stället. Vi fikade och snackade bort nån timme. De fick sina presenter jag hade gjort i ordning och handlat åt dem. De fick en inramad förstoring på bröderna Nilsson och en liten fin oljelampa. Tanken bakom presenterna är ganska given. De kan tända lampan och tänka på Jonathan. Fotot kan de titta på och le lite åt busungarna! Anledningen till att de fick dessa presenter är för att jag ville visa dom hur mycket jag uppskattar allt stöd och all hjälp vi fått, både nu i samband med Jonathans död men även annars också. Mycket hjälp och mycket stöd har vi fått många gånger och det uppskattas verkligen! Ville även visa dem att jag älskar dom och är glad över att just de är mina föräldrar. Mamma blev ganska rörd när hon läste kortet jag skrivit till dom och det blev nog även pappa! Då gick budskapet fram i alla fall!

Har kört ett par maskiner tvätt idag. Och varje gång jag går ut i hallen och ser Jonathans overaller och jackor så funderar jag på om jag ska ta och slänga in dem en maskin så att jag kan få dem rena och torra för att kunna lägga undan dem. Men då kommer jag på att jag måste röra vid dom och tvätta bort det sista som finns kvar av Jonathans doft. Inte för att det egentligen finns någon doft kvar i dom, men det begriper inte min lilla hjärna... Allt annat är redan tvättat och klart. Förutom sängkläderna. Sängen står fortfarande bäddad. Kan inte för mitt liv begripa hur jag ska kunna ta hand om den. Ta ur sängkläderna och madrassen. Skruva ner den och ställa undan det. Nä, den får stå ett tag till, den står ju inte direkt i vägen. Och även om den så gjort hade den fått stå kvar. Har börjat fundera lite kring hans leksaker, hur jag ska sortera dom. En del leker ju Kristoffer fortfarande med så dom kan jag ju inte ta undan. Fast jag kommer inte att plocka undan dom heller än, men jag funderar lite kring om jag ska ta och sortera upp dom lite för att på sikt ställa undan dom. Nån sa till mig att sälja dom, men det kan jag inte. Inte än i alla fall, kanske längre fram i tiden. Med vissa undantag. Vissa saker kommer att hamna i Jonathans minnes-låda. Första saken jag nog kommer att ta itu med är att sälja syskonvagnen. Men det vet jag inte heller när jag kommer orka ta itu med. Men jag tror att det blir rätt snart...Den tar ju liksom lite plats om man säger så...

I morgon blir det in till stan för en fika med min älskade gamla barndomsvän A. Vi har inte träffats efter att Jonathan drunknade, hon och hennes fina familj har varit på semester i flera veckor. Men i morgon ska vi äntligen träffas! Det kommer nog att bli lite jobbigt också, men till största delen skönt. Efter det så bär det av till Vassmolösa för lite 3-årskalas! Alexander har ingen träning i morgon, de har ingen lokal pga innebandyturnering. I stället kan man åka till klubbhuset och kolla på träningskläder och beställa om man vill ha. Och Alexander behöver en hel del nytt så det kommer gå på si så där 1 500 kronor... Men det är i alla fall inte dyrare att köpa klubbens kläder än att gå till en sportaffär, tvärt om skulle jag vilja säga! Kristoffer får de också ta med sig för de ska vara där när jag är på stan och fikar!

Sitter just nu och funderar på om det finns något på tv av intresse denna lördagskväll. Men jag tror inte ens att jag orkar kolla efter, har ingen ro att sitta i soffan och glo på något i alla fall. Blir säkerligen en tidig kväll i kväll också.. Ju tidigare jag somnar, ju kortare tid behöver jag vara vaken på kvällen när det alltid gör som ondast i mitt hjärta. Dagarna går fortfarande klart bättre än kvällarna. Oftast i alla fall, i bland är det skit samma. Funderar på att kolla upp vilka stödgrupper som finns att tillgå. Skulle faktiskt kunna vara skönt att få prata med någon som gått igenom samma sak som jag gjort och gör. Bara det inte är nån sån grupp där "deltagarna" ska försöker göra det till en tävling - det är mest synd om mig! För så har jag förstått att den del grupper fungerar... Försökte ju att få en tjej som har lämnat lite kommentarer här på min blogg att ta kontakt med mig, just för att få prata med någon som verkligen fattar hur jag mår. Men hon verkade inte intresserad av det, vilket jag tycker är tråkigt. Jag känner ingen som har förlorat sitt barn. Bara en som nästan gjorde det pga sjukdom, men hon klarade sig som tur var! Föräldrarna till henne är väl kanske de som kan komma närmst i tankarna på hur vi har det, men ändå inte hela vägen. Det är så många som har sagt till mig att de har funderat på hur det skulle kännas om deras barn dog. Ja, det har vi nog alla gjort någon gång. Även jag. Och jag kan bara säga att ni kommer inte ens i närheten av den verkliga känslan! Och var glada för det, hoppas ni aldrig någonsin kommer att behöva få reda på skillnaden mellan tanke och verklighet! För skillnaden är gigantisk...

Just det ja! Får inte glömma att ställa om klockorna till i morgon! En timme framåt ska dom, för vi ser ju fram emot sommaren nu! Undra hur många år det tagit innan jag kom ihåg när man skulle ställa fram och när det var tillbaka! Men för ett antal år sedan lossnade det! På våren ser man fram emot sommaren, så då ska klockan fram en timme. På hösten ser vi tillbaka på sommaren, alltså tillbaka med visarna! En del kör med utemöblerna. Fram på våren och tillbaka på hösten. Allt knep är tillåtna, bara man själv vet!

Har en aning om att jag kommer få dela kudde med lilla Kristoffer inatt igen. Han ligger och sover i sin säng nu men hostar ganska bra. Så det finns viss risk för att han vaknar och vill ligga hon sin mamma istället. Och då får han ju givetvis det! Fast jag har aldrig tyckt om att ha barnen i min säng, jag sover så dåligt då. Jag sover väldigt lätt i normala fall. Inatt däremot fattade jag först ingenting. Jag tog en tablett innan jag gick och la mig för som jag mådde igår fanns inget alternativ. Rätt som det är så kändes kudden så hård och knölig. Det kändes trångt och jag hade svårt att vända på mig. Det tog ett bra tag innan jag fick upp gluggarna och kunde konstatera att Kristoffer låg som en boll över hela min kudde... Han hade vaknat och Lucas hade hämtat honom och lagt in honom i vår säng. I vanliga fall så kan knappt Lucas vända sig om utan att jag vaknar, definitivt inte lägga in vår son! Men jag sov lugnt vidare. Så man kan lugnt säga att tabletterna gör nytta!

Hej gosefisen!
Idag har mamma mått lite bättre än igår. Tur det! Din lille storebror har däremot fått tillbaka sin feber, är täppt i näsan och han nu under kvällen även börjat hosta. Precis som du hade det sista veckorna av ditt allt för korta liv. Fast du hade ju inte feber! Glömmer aldrig den kvällen jag var själv hemma med dig och Kristoffer och du vaknade och hade 41.1 graders feber! Det var riktigt otäckt! Men febern gick snabbt ner och dagen efter var du helt feberfri igen! Vet inte vad det är med dig och dina bröder och era febertoppar! Jag skulle kunna ge allt för att få ta hand om dig och badda din febriga kropp igen! Fast nu när du bor hos änglarna blir du kanske aldrig sjuk? Jag vet ju inte hur det fungerar där uppe! Men jag tror inte att änglar blir sjuka, jag hoppas inte det i alla fall. Blir du det så får du skicka ner det sjuka till mamma istället så är jag sjuk åt dig! Usch, nu blev det så där jobbigt igen, går inte riktigt att andas och tårarna rinner... Tomheten du lämnade efter dig är så otroligt stor och att veta att det inte finns något eller någon som kan fylla den...ja, jag vet inte vad jag ska känna...annat än sån obeskrivlig smärta som nu är en så stor del av min vardag.  Älskade fina lilla Jonathan, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar dig eller beskriva den smärta som sliter sönder min kropp. Jag hoppas bara att du inte kan känna mammas smärta, utan endast kan känna hur mycket jag älskar dig! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ. I går. I dag. I morgon.