Fina stenar!

Hittade så fina stenar i en inredningsaffär i dag är jag var på stan. Ni vet, såna där vanliga stenar de slipar in och målar text. Svart text med ett rött hjärta på varje sten. Först hittade jag två stenar med texterna "Jag älskar dig" och "Saknar dig". Jag tvekade en lång stund på om jag skulle köpa dom för att lägga på Jonathans grav när gravstenen kommer på plats. Men jag hade lite svårt att bestämma mig. Då hittade jag ytterligare en sten med texten "Min ängel" och då kändes det som om det var tecknet jag behövde för att köpa dom. Så jag köpte alla tre! Det blir nog fint!

Idag var det jag som lämnade Kristoffer på dagis. Efter det gick jag hem och duschade. Sen ringde jag Skatteverket för att kolla dels hur det går till att skaffa nytt leg. Jag ska tydligen betala in 400 kr i förväg på ett bankgirokonto och ta med mig kvitto på det. Kort tar man där och så tar det ett par veckor innan allt är klart. Sen var det frågan om dödsbo. Behöver vi upprätta ett dödsbo? Surkärringen på Folksam jag pratade med i tisdags angående Jonathans andra försäkring sa att det måste jag väl ändå begripa att jag måste göra! Nä, jag har liksom inte varit i denna sitsen tidigare, så nä, det fattade jag inte! Men jag sa till henne hur smidigt den andra försäkringens pengar gick att lösa ut med fin hjälp av Swedbank. Detta sätt hade hon ju aldrig någonsin hört talas om! Men hon skulle kolla om det gick. Hörde vi inte av henne igen så skulle det gå bra att betala ut pengarna till mitt konto, men om det inte gick så skulle hon ringa igen direkt. Detta var då i tisdags. Idag kommer det ett brev på posten från kärringen! Man kunde absolut inte göra så, utan utbetalningen görs till dödsboet. På skatteverket säger de dock (och då fick jag prata med en expert på just denna typ av dödsbo) att man i stort sett ALDRIG behöver upprätta dödsbo när det är en minderårig person som avlidit. Inte om det inte gäller väldigt mycket pengar, då kan det behövas. Men inte för en 1-åring! Det är ju ni som är Jonathans dödsbo, så att säga, sa hon... Så det hela slutar tydligen med att vi kommer att få en liknande utbetalning som från förra försäkringen. Men då är det inga problem, då ringer vi bara vänliga damen på banken så hjälper hon oss! Tänk att en del ska vara så jävla sura och inte det minsta hjälpsamma! Men bortsett från sjukhusprästen så är detta den första människa vi behövt ha att göra med som INTE varit snäll och hjälpsam. Och sjukhusprästen var det nog egentligen inte något större fel på, vi gick nog helt enkelt inte riktigt ihop.... Vi delade inte riktigt samma åsikter om "han där uppe"!

Sen var det dags för en liten promenad till bussen. Om jag går till en busshållplats ca 10 minuter bort så kan jag ta en buss som går direkt till sjukhuset. Då tar bussresan "bara" ca 40 minuter... tar max 15 med bil... Det var ju dags för ett besök hos kuratorn idag. Men usch vad jobbig resan dit var, rent känslomässigt! Exakt den turen med bussen, promenaden från hållplats till sjukhuset har jag gjort så himla många gånger tidigare! Men då var jag gravid. Dels med Kristoffer och dels med Jonathan. Kuratorn tillhör ju barnmottagningen och det ligger i samma hus som SpecMVC... Så den vägen var bekant...Många undersökningar och ultraljud har det ju blivit. En period var jag och bäbisen tvungna att kollas två ggr/vecka!Så det gjorde extra ont redan innan jag kom dit idag. Men väl där gick det bra. Nästa vecka är hon tyvärr bortrest med diabetiker-barn så jag fick en tid måndagen i veckan därpå. Väl klar hos kuratorn går jag ut i snöblandat regn och beger mig till busshållplatsen. Tänk att de fortfarande inte fått upp några tidtabeller på den kuren! Jag efterlös dem för 1½ år sedan... Men det kom en buss ganska snabbt. En gul bonna-buss. Tittade på biljetten när jag satte mig och kunde konstatera att byte endast gäller en timme på de gula bussarna. På de blå bussarna gäller bytet 1½ timme! Varför ska det vara olika, det kostar lika mycket att åka med!

Väl i stan begav jag mig till Lek & Hobby för att lämna tillbaka en leksak Kristoffer inte ville ha. I helgen lekte han mycket med sin kusins Bakugan-boll och han lånar gärna sin storebrors. Så det var ju en given sak att köpa tänkte vi! Men nix pix. Min mellankille ville inte ha dem. Kan bara återigen konstatera att han inte är speciellt materialistisk! Till skillnad från vissa andra i familjen... Sen började jag jakten på en fin present till min mamma (ja givetvis får pappa vara med på ett hörn också) för att hon varit ett så underbart stöd för mig och min familj under månaden som gått. Utan henne vet jag inte vad vi skulle gjort! Hon har passat Kristoffer när det behövdes och hon har varit med mig på sjukhuset och även hjälpt till med en massa annat! Helt enkelt funnits där när hon behövdes som mest! Och detta vill jag nu visa henne att det verkligen uppskattades! Men jag tänker inte skriva här vad jag köpte, för jag vet faktiskt inte om hon läser min blogg eller inte. Men jag vågar inte chansa!

Kuvert köpte jag också. Och det var väl bra med tanke på att det var huvudsyftet med turen till stan... Jag lyxade till det lite och köpte såna kuvert man bara sliter av en remsa på och limmar ihop. Inga äckliga slicka-själv-kuvert! Lite nya pennor råkade det också bli...En till att skriva i fotoalbumet med och så lite bra-att-ha-pennor!

Nu ska vi snart äta middag och senare ikväll kommer min gamla granne. Igår döpte jag min gamla barndomsgranne till F, så idag döper jag min gamla vuxengranne till M. Blir lite enklare att skriva så! M kommer runt 8-tiden. Hennes gubbe måste hem från sin dumma träning först för hon kan ju inte gärna lämna barnen själva! Eller kan och kan...men det är inte vidare lämpligt... Har dock sagt till henne att jag ska ta lite hänsyn till hennes diet så jag kommer inte att bjuda på kakor! Snäll jag är va?! Kan nog vara bra för mig också... Det är med hennes besök i åtanke som jag skriver mitt inlägg tidigt även denna dag. Sist hon var här så var klockan runt ett innan hon gick, förlåt, körde hem. Inte för att jag klagar på något sätt, vi hade det så trevligt så! Vi satt och tittade på en massa fotografier och snackade skit! Och en del allvar blev det dock också. Det blir det i stort sett alltid nu för tiden, oavsett vem man pratar med. Verkar vara oundvikligt. Träffade en mamma till en kille i Alexanders fotbollslag häromdagen och hon gav mig en kram och sa bara "jag ska inte säga något för det finns ändå inget att säga". Och det kändes så skönt att slippa stå och prata om det. Lite blev det ju ändå, men den där spända tystnaden när de försöker komma på något att säga behövde vi inte uppleva!

Hej minifisen!
Har du haft poolparty idag? Och lite kuddkrig också tror jag bestämt! Poolparty måste det ha varit så som ni blaskade! Det kommer liksom ner till oss på jorden i form av regn när ni busar och plaskar så i bassängen! Och så är det inte så himla bra att ha kuddkrig i poolen, för här nere blir det så blaskigt med alla blöta kudd-dun! Men det är väl det som är en av de stora fördelarna med att bo i himlen! Ni kan göra precis som ni vill! Vill du ha kuddkrig i poolen så får du ha det! Mamma blev lite ledsen idag när jag skulle åka till sjukhuset. Den vägen åkte ju mamma så många gånger när du låg i magen, för att kontrollera att du mådde bra! Och det gjorde du ju för det mesta då, men inte nu... Eller du mår säkert hur bra som helst däruppe på ditt lilla moln, men vi som fick stanna kvar här nere på jorden mår inte lika bra. Idag har jag köpt jättefina stenar som jag ska lägga på din grav. Det är svart text och röda hjärtan på dom. "Jag älskar dig", "Saknar dig" och "Min ängel" står det på stenarna. När jag såg stenen med Min ängel på så bara visste jag att jag måste köpa dom! För du är ju min underbara ängel, som jag älskar, som jag saknar...för alltid, för evigt...Puss från mamma.