onsdag 16 mars 2011

Ensam hemma!

Kan idag konstatera att det jag är helt själv, förutom knäppa katten Busen, för första gången på ett bra tag. Inte bara sen Jonathan dog utan för första gången HELT själv hemma på över 13 månader!!! Jag var aldrig hemma utan att något barn eller Lucas också var hemma. Jag var dock iväg en del utan barn, helt själv. Men aldrig hemma helt själv. Och det var något jag verkligen längtade efter! Under andra omständigheter hade jag antagligen tyckt att det hade varit helt underbart! Men inte under dessa omständigheter! Så det känns ganska skrämmande på något vis. Men jag har ringt efter understöd! Min snälla fina mamma kommer om en timme eller två för att hålla mig sällskap. För annars hade jag haft först 5 timmar helt själv och sen ca 3 timmar själv med Kristoffer. Och jag känner inte att jag klarar av det riktigt än. Jag är i alla fall inte på humör för att prova idag. Men vem vet, det kanske skulle gå skitbra. Och egentligen har jag inte så mycket att göra heller att fördriva tiden med! Annars hade det varit lite lugnar tror jag. Men nu ska jag nog titta lite på Dr House. Fick ju spela in det igår för det krockade med DH och DH gör först, utan diskussion!

Jag nämnde ju vår knasiga katt Busan tidigare i inlägget. Det är egentligen Alexanders katt. Han fick henne när han var ca 5 år har jag bestämt för mig. Hon har lite roliga sovstilar, precis som mina barn har. Och om man tittar på hur våra barn sover och sen tittar på Busan så är det inte så svårt att lista ut vem barnen lärt sig av!

Busan 
Jonathan

Man kan väl säga att det finns vissa likheter i sovstilen! Tydligen tyckte båda två att det var för ljust, för de har ju lagt armen över ögonen! Så söta! Och dessa två kort är tagna vid samma tillfälle. Jonathan och Busan låg i varsin ände av soffan och sov så här. Det gjorde det hela ännu roligare att de sov likadant samtidigt!


Hej Min Ängel!
Idag ska mamma vara hemma själv och jag tycker att det är lite läskigt. Så jag har ringt efter mormor så hon kommer in och håller mig sällskap en del av dagen. Jag hittade lite fina bilder på dig och knasiga katten när ni ligger och sover så sött! Ni är så gulliga! Hon brukade ju sova tillsammans med dig i din säng och där ligger hon fortfarande och sover ofta! Hon tycker nog det är lugnt och skönt och där inne slipper hon ju Kristoffer! Han är inte alltid helt snäll mot henne och det var ju inte du heller! Nu ska mamma titta lite på tv innan mormor kommer! Ha det så bra idag så hörs vi senare! Puss min ängel!

1 kommentar:

  1. Jag har följt din blogg sedan första inlägget, tårarna har varit många, det har knytit sig i bröstet på mig när jag läst, ibland har jag känt att jag inte "har rätt" att dela din sorg genom att läsa, ibland har det känts "helt rätt" att försöka förstå och dela din sorg, som du beskriver så otroligt levande, kort kan jag säga, att det du skriver berör! Ditt sätt att försöka beskriva er vardag varvat med fruktansvärd sorg och vanmakt berör! Jag försöker förstå, men kan ändå inte sätta mig in i vad ni går igenom, det är så ogreppbart. Jag lider med er, men det gör givetvis inte er sorg mindre för det......Det har fört med sig att jag känner en allt större tacksamhet över livet i stort, och över min familj i smått. Mina barn får höra att deras mamma älskar dem ännu oftare än förut, och det är delvis tack vare dig.
    Jag skänker dig och din familj många tankar varje dag, och jag hoppas av hela mitt inre att ni så småningom ska må bättre.

    SvaraRadera