Transportsträcka!

Denna dag har mest känts som en enda lång transportsträcka. En enda lång väntan. Väntan på morgondagen. En dag jag på sätt och vis längtar efter och på samma gång fasar för. Längtar efter för att jag vet att det måste ske och mer redo än jag är nu kommer jag aldrig att bli. Jag vet ju att denna dagen måste komma, det går inte att undvika. Jo, visst jag kan ju låta bli att gå...Och skulle därefter inte på något sätt kunna leva med mig själv längre... Det är inte ett alternativ över huvudtaget att jag inte skulle gå på min yngsta sons begravning. Jag vet att det finns de som inte klarar av en sån sak, men jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv efteråt. Jag la ju för sjutton själv över honom i sin lilla kista, så då vore det väl själva fan om jag inte klarar av morgondagen! Men fy vad hemskt det kommer att vara. Vad ont det kommer att göra. Men det är nog som prästen sa. Det ska vara brutalt. Det måste vara brutalt. Det är det bästa sättet att få ett bra avslut och att sedan kunna gå vidare. Det kommer inte att gå fort, men vidare måste jag ju ta mig. På ett eller annat sätt. Jag måste ju tänka på mina andra två barn, de är inte hjälpta av ett psykfall till mamma... Även om det just nu känns som om risken är ganska stor att det är just det de kommer att få...i alla fall ett tag. Har en liten känsla av att det efter i morgon kommer vara som att sticka hål på en ballong. Luften går ur mig helt och hållet. Men gör det det så gör det. Då får jag försöka laga hålet och blåsa i ny luft. Det kanske tar ett tag, men det ska nog gå. Fast jag kanske inte alls bryter ihop totalt. Det kanske jag bara tror för att det är så många som säger till mig att jag kommer att göra det. Räkna med att du byter ihop efter begravningen när allt är klart, när det inte längre finns något att göra, säger de. Inte alla. Men många.

En sak jag upptäckte med mig själv idag är att jag är väldigt arg. På allt och inget. Bara ARG! Men det är nog mitt sätt att hantera situationen just utan att bryta samman. Tyvärr har det gått ut en hel del över både mina barn och min älskade sambo, men det är ju inget jag gjort med meningen! Så i övermorgon ska jag försöka att inte vara så arg längre, så får vi se hur det går och vad resultatet blir av det. Man kan ju aldrig veta i förväg hur man kommer att reagera på olika situationer. Och det är nog lika så bra det. För hade jag vetat hur fruktansvärt ont det gör att förlora sitt barn så hade jag nog aldrig vågat skaffa några. Och nu menar jag inte barn som dött i magen eller missfall eller liknande. Nu menar jag barn som man verkligen ha fått ha hos sig ett tag och lärt känna deras personlighet. Jag har upplevt båda delarna. Ett barn som dog i magen och nu lilla Jonathan. Nu menar jag inte på något vis att det inte gör ont i hjärtat när man får missfall eller att barnet dör i magen. Självklart gör det ont. Skitont! Men det kommer ändå inte i närheten av den smärta det innebär att förlora en riktig personlighet. En person som du skött om och tagit hand om i ett helt år. Gosat med, lekt med men även blivit arg och irriterad på. En riktig person med andra ord! Självfallet fattade man ju att det måste göra ont att förlora sitt barn, men inte HUR ont det gör. Skulle man vetat det skulle nog människosläktet dö ut...

Denna dagen har som sagt varit väldigt lång och seg. Vi var och handlade lite. Behövde bland annat köpa ett fint kort att skriva lite i och lägga i en peng till tjejen som ska sjunga solo i morgon. Bara ett "Tack" kändes lite för klent. Så jag skrev ihop några rader till henne. Det kan ju inte vara lätt för henne att bara ställa sig där i morgon bland alla oss ledsna människor och börja sjunga, helt själv, en tårdrypande låt! Ok, hon kommer att stå uppe på läktaren hos kantorn som kommer att spela till. Men i alla fall! Så utsatt! Så starkt av henne att göra det bara för att vi vill det! För att vi ska få en ännu finare begravning.

Efter shoppingen bar det av till svärfar för lite förberedelser. Vi plockade fram allt som skulle fram och kollade av hur vi bäst skulle lösa allt. Jag tror nog vi kommer få till det ganska bra! Sista handen får vi lägga i morgon. Då blir det själva dukningen och så kommer blommorna på plats då. Vi har ju beställt två mindre arrangemang med samma blommor som till kistdekorationen som ska står jämte kortet på Jonathan. Sen ska jag köpa två fina buketter till bordet också. Vi får se i morgon vad det blir för blommor! Lucas var iväg och tvättade bilen idag också så att även den är fin! Inte för att det är någon som ska titta på den, men det känns bättre så! Så i morgon blir det en ganska stressig förmiddag tror jag. Till blomaffären och sen till svärfar. Sen hem och göra oss i ordning och sen till kyrkan. Men det ska nog hinnas med allt, det måste ju gå! Men det innebär att jag inte har tid att sitta här längre nu, för nu måste sista sakerna fixas här hemma och sen blir det sängen!

Hej min älskling!
I morgon är dagen inne för din begravning. Du kommer antagligen att sitta däruppe på ditt fina moln och tycka att vi är helt tokiga som vi håller på. Men det är bara för att vi saknar dig så fruktansvärt mycket och vill ha en fin dag att minnas. Men  himmel så jobbigt det kommer att bli. Jag tror att Kristoffer förstår lite bättre nu sen vi förklarade för honom att det bara är ditt skal vi ska gräva ner. Tror även att jag förstår det bättre efter det! Men så mycket jag kommer gråta i morgon, och många med mig. För vi kommer att känna denna fruktansvärda smärta jag alltid känner så fort jag tänker på allt jag inte kommer att få göra med dig. Inte kommer att få se dig göra eller säga. Inte säga pappa, mamma sa du ju faktiskt fast mest när du var arg. Men pappa hann du aldrig lära dig. Inte heller kommer jag att få se dig lära dig gå. Eller springa. Eller cykla...ja listan kan göras milslång. Det finns så mycket jag skulle velat få lära dig och visa dig, men nu kommer jag aldrig att kunna göra det. Men jag kommer fortsätta att "prata" med dig här och även vid din grav. I morgon kommer vi att sjunga fina sånger för dig, men jag tänkte att bara jag skulle sjunga lite för dig redan nu. Vi tar din absoluta favorit, men nu kan du inte sitta i mitt knä när vi sjunger så du får själv hoppa på molnet!

I galopp, lopp ,lopp rider pojkarna, I galopp, lopp ,lopp rider pojkarna 
Fort, fort, fort rider flickorna, Fort, fort, fort rider flickorna
 Lugnt, lugnt, lugnt rider gubbarna, Lugnt, lugnt, lugnt rider gubbarna 
Omkull rider gummorna! Omkull rider gummorna!


Vi tar en favorit till!

Åh min älskling
Åh min älskling
Åh min älskling clementin
Fast jag kan skaffa en låda jaffa
Så tar jag hellre en clementin


Så, nu får det räcka för denna gången, det får bli fler sånger en annan gång. Nu måste mamma snart gå och lägga sig så att jag orkar med morgondagen - din begravning. Jag ska se till att den blir så fin det bara går. Det är du värd. Det och så otroligt mycket mer! Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag saknar dig med hela mitt hjärta. För alltid. För evigt. Du ÄR min son...