tisdag 22 mars 2011

Plankbyggardag!

Vilket härligt väder vi har haft idag! Om man bortser från i princip full storm...men så länge man höll sig i lite lä var det hur skönt som helst, till och med i skuggan!

Efter att jag lämnat Kristoffer på dagis idag så åkte vi hem till svärfar/farfar för att hämta den stora cirkelsågen och för att lämna lite fotografier vi framkallat som vi ville att han skulle få. Då bestämdes även att han skulle köpa med sig semlor och komma till oss klockan tre. Bra, då skulle vi få lite aktivering av Kristoffer! Sen åkte vi hem och började kapa plankor för glatta livet. Vi ska nämligen bygga den andra delen av ett plank. Vi skulle gjort detta i höstas, men samma dag som vi tog hem virket kom all snö...Dålig planering, jag vet! Men vi trodde inte det skulle komma så mycket snö så fort och sen ligga kvar! Det var väl i princip ingen som trodde. Men det har inte gått någon nöd på plankorna i snön. När plankorna var kapade satte vi igång med reglarna. Då visade det sig dock att den långa regeln vi hade kvar sen tidigare inte skulle räcka till båda reglarna! Så det var bara att åka och handla en ny. Då passade vi samtidigt på att inhandla lite lunch så att vi slapp lägga Kristoffer-fri tid på matlagning. Kristoffer är nämligen tokrädd för alla maskiner som låter. Därför försöker vi passa på när han är på dagis i den mån det går! Väl hemma igen så sattes reglarna på plats och så började vi mäta ut och markera hur överliggaren skulle sågas ut. Den blir lite trixig, men det blir nog bra i slutändan!

Nu var det dock dags att hämta Kristoffer på dagis så det gjorde jag. På vägen dit träffade jag en tjej som tidigare bott på området. De flyttade härifrån, men trivdes tydligen inte dit de flyttade utan har nu valt att flytta tillbaka igen. Så då vet jag vilka som bor i lägenheten i grannhuset! Deras lille kille har börjat sin inskolning på den avdelningen Jonathan skulle varit på, så jag kan inte låta bli att undra om det är Jonathans plats de fått...Inte för att det spelar någon roll, men såna tankar finns hela tiden i min skalle! När Kristoffer och jag kom hem igen så hjälpte jag Lucas vidare med plankbygget och Kristoffer lekte lite med en fotboll och en tennisboll. När klockan närmade sig tre avslutade vi och gick in för att förbereda lite kaffe och thé till farfar/svärfar kom.

Kristoffer satte genast farfar i arbete - lek i hans rum! De lekte biltvätt och farfar råkade säga att Kristoffer skulle få hjälpa honom att tvätta hans bil nån gång. Hmmm...det blir jättebra, kruxet är bara att Kristoffer tyckte att de skulle göra det i dag och har tjatat rejält om denna biltvätt! Farfar anser dock att den gärna får bli lite varmare ute först så att de inte behöver stå och frysa ifall de blir blöta, och den risken finns ju onekligen! Sen blev det lite fika med semla. Jag är inte störtförtjust i semlor men det var bara den tredje jag ätit i år så än är det ingen fara! Lucas tog fram sticksågen farfar haft med sig men det visade sig att sågbladet var helt böjt. Så han fick bege sig till affären...Så sen gav vi upp plankarbetet för dagen, vi fortsätter i morgon igen.

Kristoffer har under de senaste dagarna pratat ganska mycket om Jonathan. Han har inte sagt mycket alls om honom annars nu på snart två veckor. Men idag satte han igång just när vi satt och åt middag. Inte precis bästa tillfället för min del då jag har lite problem med matintaget i alla fall! Men det är ändå skönt att han pratar om honom, och han låter oftast väldigt glad när han säger saker som Jonathan gjorde eller annat.

Nu måste jag dock sluta skriva för en stund. Kristoffer sitter i soffan bakom min och tittar på Lejonkungen tre. Och plötsligt började han snörvla väldigt mycket och plötsligt säger han "Jag kommer sakna Jonathan, jag är ledsen", så jag måste sätta mig hos honom och krama honom lite nu innan det är dags för sängen.

Tillbaka igen. Kristoffer är nu tröstad, fått sin välling och har gått och lagt sig. Men himmel vad han pratat om Jonathan ikväll! Tusen miljoner frågor! Vart är Jonathan? Mamma, Jonathan sover och kommer aldrig mer vakna. Fast han kanske vaknar sen... Just nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen själv med alla känslor! Dels min egen smärta och saknaden av Jonathan och sen även smärtan av att veta att Kristoffer har ont och är ledsen... Det blir lite mycket på en gång! Men samtidigt är det väldigt skönt att han pratar om Jonathan. Att han känner att det är ok att göra det, även om både han och jag blir ledsna. För det blir vi, och så kommer det nog vara väldigt länge...

Men nu har han som sagt lagt sig. Han brukar sitta i sängen och leka ett par minuter sen lägger han sig ner och tar på sig täcket. Fast det är alltid avsparkat sen när jag går in och stoppar om honom! Så nu ska jag gå och sätta på en kanna thé och sen väntar en helkväll framför tv:n. Bygglov, DH och Gougar Town. Tur att det finns lite att titta på i kväll nu när allt blev extra jobbigt! Lite att distrahera tankarna med i alla fall, fast de ligger där alltid på lur för att gå till attack när jag minst anar det. Men sånt är livet, tyvärr. Måste komma ihåg att jag lovat Kristoffer att vi ska gå till Jonathans grav och titta på den fina grodan som hans kompis V satte dit igår. Det var en groda i filmen han tittade på ikväll och då började vi prata om grodan vid graven, så då lovade jag honom att vi skulle gå och titta på den någon dag.  Fast det är inte så stor risk att jag glömmer det, min mellanson har nämligen ett väldigt bra minne när han blivit lovad saker. Så jag kommer absolut att bli påmind om jag skulle glömma bort det!

Hej mammas minifis!
Idag har lille storebror pratat väldigt mycket om dig! Han har berättat saker du brukade göra och skrattade och var glad. Men framåt kvällen satt han i soffan och började gråta för att han saknar dig så mycket! Då satte jag mig hos honom och gosade med honom och så pratade vi mycket om dig. Han har så många funderingar den lille killen! Och jag försöker svara på hans frågor så gott jag kan. Vi tittade ju i en bok innan begravningen och i den boken var det en bild på när själen lämnar kroppen. Sen åker själen  iväg på en rymdraket. Så det brukar Kristoffer säga "Jonathan åkte raket till månen!". Och det tycker han är lite kul. Men han har ju inte riktigt förstått att du aldrig mer kommer tillbaka till oss. Han sa idag att du sover och aldrig mer kommer att vakna. Men sen sa han att du kanske vaknar sen...Men det kommer du ju aldrig att göra! Åh, ikväll fick mamma ordentligt ont igen. Dels har jag ju så ont för att jag är så ledsen för att du inte finns i min famn längre. Men ikväll blev jag även så ledsen för att jag vet att Kristoffer är ledsen och också har ont! Han saknar dig också så otroligt mycket, det gör även pappa och Alexander. Och mormor, morfar, farfar, farbror, faster, morbror, moster, kusiner, alla dina och våra vänner...ja, listan kan göras lång... ALLA som kände dig saknar dig otroligt mycket! 

Jag älskar dig och saknar dig min underbart vackra son
Lika mycket som igår och lika mycket som i morgon
För alltid är du min son
För evigt är jag din mamma

6 kommentarer:

  1. Hej igen...
    vad fint du skriver, ni verkar ha ett så kärleksfullt hem. Ta hand om Er alla!! kram ES

    SvaraRadera
  2. Åh, lilla K... Stackarn =( Som läsare blir man berörd och ledsen, för er skull. Klart han saknar sin älskade lillebror. Vilken börda för dig att bära både din egen smärta, men även att det gör ont i K. Vad fint att ni kunde sitta och prata om J och gråta tillsammans. Vilken oerhörd kärlek det finns i er familj. Det är verkligen härligt att läsa om.

    SvaraRadera
  3. Jag satt och bläddrade i Psalmer i 2000-talet och tänkte direkt på er när jag läste följande psalm:

    Alltför omöjlig att fånga,
    alltför kort och underbar,
    själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.

    Som en vindil genom luften,
    som en fjäril flyger bort,
    som en viskning hörs bland bergen,
    blev ditt liv här alltför kort.

    Som ett solsken genom mörkret,
    som en saga kom och gick,
    som en gryning ovan molnen var den enda tid du fick.

    Det kom änglar dig tillmötes,
    tyst togs andan ur ditt bröst.
    Under tusen fåglars stämmor gjordes sommaren till höst.

    Som en havsbris över ytan,
    som en smekning på min kind,
    som ett månsken genom natten var ditt liv här som en vind:

    alltför omöjlig att fånga,
    alltför kort och underbar,
    själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.


    Psalm 906, Psalmer i 2000-talet.
    Text: Gunilla Stjerngren
    Musik: Georg Riedel

    SvaraRadera
  4. Carina, jag blir alltid lika tårögd av hur fint du skriver... och den smärtan du så bra förklarar, svårt att sätta ord på sånt. Har ju varit där du är 3 gånger=( Det kan låta hemskt men det är jättebra att K har öppnat sig och börjar förstå vad som händer. Det är svårt som förälder att finnas när detta sker eftersom man själv inte mår bra. Men du kommer att fixa det, för du är tvungen och det är det som håller en uppe. Man måste leva för sina andra barn,vilket man läser att du verkligen gör. Kämpar för deras skull.... Jag var på kyrkogården i dag för att besöka mina små änglar och tänkte då Hälsa på lille J. men hittade inte dit=( Får jag för dig?? det är ju den viktigaste frågan. Kram och hoppas att du orkar ta hand om dig och din familj, vilket man utgår ifrån när man läser din blogg.... En kraft som växer när man minst anar det

    SvaraRadera
  5. Till Anonym! Får jag fråga vad som hände med dina tre barn? Hur gamla var de när de dog? Bor du här i Kalmar så att de är begravda på samma kyrkogård som Jonathan? Han är begravd på Norra Kyrkogården på den nyare delen som heter skogskyrkogården. Nära den fina dammen precis vid skogsdungen. En jättefin plats! Lugnt och härligt, där kommer jag att kunna sitta i lugn och ro och "hälsa på" på min lille fis!

    SvaraRadera
  6. Carina,två av mina barn gick bort några månader gamla pga för tidig födsel... Min den tredje lille gick bort 7 månader gammal av psd.

    Barnen är ej begravda i kalmar då jag bodde i karlskrona när detta hände. Men har startat om på nu kula med ny man och känner att jag vill gå till minneslunden o tända ljus för mina 3.

    SvaraRadera