Kalasdag.

Denna söndag har varit ganska ok rent känslomässigt. Rent händelsemässigt har den varit bättre än ok!

Det började med att jag blev hämtad här hemma av bästaste A för en fika på stan. Det blev nere på Baronen. Eller uppe på Baronen, kanske jag ska säga. Det ligger nere om man pratar om själva stan. Men det ligger ju på andra våningen så då blir det uppe...Vi har ju då som sagt inte träffats på flera månader så det fanns mycket att prata om. Mest blev det dock prat om Jonathan och allt kring det. Lite blev det även om hennes familjs långsemester, men det kommer vi att få prata mer om nästa gång vi ses! Att det blev mest prat om Jonathan är ju inte så lustigt, vi har ju inte pratat mer än en gång sen han dog och det var dagen efter. Så det fanns ju en hel del att prata om. Jag hade med mig korten från begravningen som A fick titta på. Vissa gånger blev det ganska ledsamt, så då grät vi en tår eller två. Vi bestämde att vi skulle gå tillsammans till kyrkogården och sätta en blomma. Men det får nog vänta lite, i alla fall tills rabatten är klar. Kanske även till stenen är på plats. Vi får se. A kommer att ha fullt upp i alla fall ett par månader framöver då hon ska arbeta på annan ort. Men kontakt per telefon, sms och mail kommer vi nog att ha i alla fall!

Under tiden jag var i stan och fikade så fick Lucas, Alexander och Kristoffer åka till Alexanders klubblokal för att titta på träningskläder och beställa. Jag hade dock skrivit upp allt han skulle ha och vilken storlek det skulle vara, så det var ganska enkelt gjort för dom! Så får vi hoppas att vi kom ihåg allt och inte glömde bort något. Men skulle det vara så, så kommer det visst ett tillfälle till att beställa i maj. Då kanske vi också har hunnit gå igenom hans garderob och kollat om det är något mer han behöver...Fast bara kanske...

Efter fikan blev det endast ett snabbstopp hemma igen. Vi skulle vidare till Vassmolösa för lite kalas. En av killarnas kusiner fyller tre år idag! Det blev ännu en fika och en hel del prat! Dock stannade vi inte mer än knappt två timmar. Sambon ville hem till hockey-matchen! Men det var nog ganska lagom. Kom på att det idag var första gången vi som familj åkte iväg på något kalasigt utan Jonathan. Kändes så lustigt. Men det är ju bara att vänja sig, för så kommer det ju alltid att vara i fortsättningen. Det kommer alltid att vara en som saknas. Det är som en vän skrev till mig på FB. Det var något en pappa som förlorat sitt barn hade sagt "Vi kommer alltid att vara fem i familjen, nu måste vi bara lära oss att leva fyra på jorden". Så sant så. Det kommer inte bli lätt att lära sig det, men det måste gå. Finns ju inga andra alternativ.

Nu är vi hemkomna igen. Alexander väntar på att en kompis ska komma. Lucas sitter i sovrummet och tittar på hockeyn. Kristoffer sitter i soffan och undersöker godiset han fick i fiskdammen på kalaset. Min mellanson äter inte mycket godis. I princip enbart mjölkchoklad. Men det hindrar inte att han vill ha annat godis också när vi handlar lördagsgodis. Han smakar lite på en bit och sen lägger han den i en skål. Och sen kan vi slänga det! Men det är ju dock ingen nackdel att han inte äter godis!

Funderar åter igen på om jag ska ta och slänga in Jonathans ytterkläder i tvättmaskinen. Tror nog att jag ska göra det idag faktiskt. Blir ju inte lättare ju längre man väntar. Vissa saker tror jag faktiskt är precis tvärt om. Svårare ju längre man väntar. Men som jag så igår, en del av leksakerna och hans säng får stå kvar ett tag till. Det känns allt för slutgiltigt att ta undan det.

Middagen idag blir enkelt fixad. För första gången på flera år kommer vi att använda oss av utkörning av pizza! Vi har svårt att få ihop matlagning med hockeyn och jag känner inte för att laga mat. Det är ju inte mitt jobb i detta hushåll! Jo, då. Jag kan laga mat. Är till och med bra på det. Men oftast tycker jag att det är så jäkla tråkigt! Framför allt vardagsmatlagning! Den är riktigt tråkig! Och sen är det så att jag gör det mesta i övrigt här hemma så då tycker jag att gubben får stå för matlagningen. Och han tycker att det är kul att laga mat och är också väldigt duktig på det så det funkar bra. Dock fungerar det inte så bra de dagar hans arbete består av Nybro-rundan. Då kommer han oftast inte hem innan klockan sex på kvällen. Så då får jag fixa maten. Och så fixar jag faktiskt maten om gubben inte är hemma alls också! Så jag kan, bara jag vill, eller framför allt måste!

Hej min lille fisunge!
Idag har mamma träffat sin gamla kompis A och det var så härligt att äntligen få träffa henne. Hon fick se korten från din fina begravning, och då blev hon lite ledsen. Hon var också ledsen över att hon inte kunnat komma på begravningen och även över att hon inte kunnat komma och träffa mig tidigare. Men hennes familj har varit på en jätte-lång och härlig semester på andra sidan jordklotet! Mamma är inte så lite avundsjuk kan jag säga! Vi kom överens om att vi skulle gå till din grav lite längre fram när det är mer i ordning.  Idag har vi varit på vårt första kalas utan dig, och det kändes så tomt och lustigt. Din kusin T fyller tre år idag. Men det kändes jätte-konstigt att du inte var med. Din kusin N brukade ju alltid ta hand om dig och leka en massa med dig, hon älskar småbarn! Och så brukade ju hunden W försöka ta din napp också! Men det gick ändå ganska bra för mammas del, det måste jag säga. Men jag tror inte att jag någonsin kan göra något med hela familjen utan att känna saknad av dig, mitt lilla underverk. Jag har fått tre underverk i mitt liv. Alexander, Kristoffer och så lilla du. Mina tre underbara killar som är bäst i hela världen bara för att ni är ni! Jag älskar er alla precis lika mycket, hela tiden! Men det vet ni redan, för det säger jag till er alla tre ofta, ofta. Särskilt nu. För nu har jag verkligen insett att rätt var det är kan det vara för sent! Men jag sa ofta till dig att jag älskar dig när du var i livet också. Minst flera gånger varje dag, så du visste det redan då! För det gör jag verkligen. Jag älskar dig av hela mitt liv! Nu och för alltid, mitt fina lilla underverk!