Det hela började ju givetvis redan på bussen. Dagens bakslag nummer ett kommer redan på hållplatsen efter mig där det kliver på en tjej och hennes lille son. Han är nu drygt 4 månader tror jag. Storasystern går på samma dagis-avdelning som Kristoffer. Mamman köpte bärselen och en hel del babykläder innan jul av mig. Så det kändes inte så härligt att se dom! Men dum som man är så satt jag och tittade på om killen hade några av Jonathans gamla kläder på sig! Inte vad jag såg i alla fall och det var väl en himla tur! Annars hade jag nog fått kliva av bussen och bryta ihop lite... Och väl på AF så sitter det ju en mamma och pappa med sin unge som nog var i ett-årsåldern och ungen tjuter mest hela tiden. Bakslag nummer två. Och så kommer bakslag nummer tre. Det fanns väl inte ett papper som var förberett! Ingen på Job:en var informerade att jag skulle komma in idag! Nämen va bra! Men då får jag kanske ett par dagars frist till. De skulle kalla mig, men när har jag inte en aning om. I morgon? Övermorgon? Nästa vecka? Nästa månad? Kunde ju vara av intresse att veta... Men då kunde ju något vara smidigt, och det har vi fått lära oss att det absolut INTE kan få vara. Finns det saker som kan jävlas så jävlas det rejält. Men jag hade i alla fall turen och hann med en buss ganska direkt hem igen efter besöket på AF.
Väl hemma väntade mamma och Kristoffer. Mamma kom in och var barnvakt medan jag var på AF. Kände inte för att ha med honom och på måndagar har han ju inget dagis. Lucas jobbar. Vi käkade lite överbliven pizza, drack kaffe, lekte med Kristoffer och pratade lite. När hon skulle åka så gick jag med ut till brevlådan för att kolla posten och den hade kommit. Så mamma gick till bilen och jag gick in. Väl inne så öppnar jag ett brev som jag fått från barnens försäkringsbolag. Dags att förnya ditt barns försäkring, stod det. Ja ha tänkte jag. Vem av dom? Kristoffer eller Alexander? Men här kommer bakslag nummer fyra! När jag vänder på sidan och tittar vilket namn det står så ser jag att det står Jonathan. Får total panik. Slänger mig på telefonen och ber mamma komma tillbaka igen. Hon hade inte mer än hunnit sätta sig i bilen så det gick fort. Sen ringer jag upp försäkringsbolaget för att få klarhet i vad i helvete de sysslar med. Jag menar, hade det varit väldigt nyss Jonathan dött hade man kunnat förstå att papprena redan var på väg och inte gick att stoppa. Men det har ju för helvete gått över sex veckor! Och det har gått flera veckor sedan de själva betalade ut livförsäkringen! Och dagens brev var daterat den 22/3 så de kund inte skylla på att brevet gått iväg innan de fått in det i registret. Jag förklarade för den nonchalanta killen i telefonen och bad att få tala med den som undertecknat brevet, den ansvariga för barnförsäkringar. Killen bad mig vänta och vänta fick jag göra i närmare fem minuter. Då kom killen tillbaka och sa att de blivit informerade om ärendet. Jag försökte få fram hur i helvete det hade kunnat hända och så tyckte jag nog att en ursäkt var på sin plats. Det ända killen sa var att det var "beklagligt" att det hade hänt, och att det inte skulle kunna hända. Nä, men nu har det hänt och jag undrar HUR?? Inget svar. Jag frågade om den ansvariga fått informationen och han sa att de skulle kolla upp ärendet internt...Jo, visst puckelpist! Det tror jag verkligen kommer att hända. Mig har det ju redan hänt, men jag tycker inte att det ska behöva drabba ännu fler! Och så nonchalant som han var fick man intrycket av att samtal liknande mitt var vardagsmat för honom! Jag frågade honom om man verkligen skulle behöva säga upp en barnförsäkring efter att de själva betalat ut livförsäkringen. Det borde väl säga sig självt att personen ifråga inte längre behöver en försäkring. Denna fråga fick jag heller inget svar på.
Så nu var jag ännu argare än när jag öppnade brevet! Kände att jag inte fått skälla tillräckligt och att min sorg över det inträffade inte tagits på allvar. Kom då att tänka på den kvinna som har hjälp oss teckna försäkringarna. Både Kristoffers och Jonathans. Alexanders var så länge sedan så det var ett annat ombud då. Så jag letade upp mailadressen till denna kvinna och förklarade mitt ärende. Undrade om hon kunde kolla upp det inträffade, om det gjordes någon "intern utredning" eller om det inte görs något alls. Jag visste ju inte alls vart jag skulle vända mig, för på försäkringsbolagets hemsida fanns ingen mailadress. Och ringa igen ville jag inte. Var rädd att bli bemött på samma känslokalla sätt ännu en gång och det hade jag inte klarat! Men denna kvinnan har varit väldigt trevlig de gånger vi tidigare haft kontakt. Sagt och gjort, jag skickade iväg ett mail till "kvinnan" och hon svarade inom 30 minuter! Hon hade vidarebefodrat mitt mail till den som är ansvarig för barnförsäkringar, just den personen jag bett att få tala med när jag ringde! Så nu känner jag att jag kanske blivit hörd i alla fall. Att informationen kommit fram till rätt person. Men att det ska behöva hända en sån här sak. Det är ju för fan psykisk misshandel! Fatta hur jag mådde när jag läste brevet. Blev helt yr i huvudet, för trycket över bröstet kom så fort, jag kunde inte andas. Det var som om någon släppt ett betongblock på mig! Tur att jag har någorlunda effektiva tabletter hemma. Och att mamma var där för jag klarade inte av att ta hand om Kristoffer! Men det känns piss att jag ska behöva gå omkring i dvala för att ett försäkringsbolag klantar till det! Och hur mycket tabletter jag än tar, så finns smärtan där i alla fall! Och jag som tyckte att jag hade nog bara med AF idag! Och så visar det sig att det var den lättaste delen av dagen...
Ja, ja. Nog om det. Under eftermiddagen har min älskade Mr K byggt med sina klossar igen. Och nu ser det ut ungefär som det brukar göra i vardagsrummet när klossarna varit framme! Nämligen såhär!
 |
| Kristoffer och alla klossarna! |
Men han har så roligt med dom och han bygger helt otroliga saker! Fattar inte att de inte går sönder tidigare än de gör! Och han bygger med stor koncentration och vill gärna att man kommer och tittar när han är färdig med ett bygge. Han vill gärna att man tar kort också och det gör jag så gärna! Allt för min mellanälskling! Men man kan dock bli otroligt trött på alla dessa förbenade klossar som ligger över hela golvet. För han är inte lika duktig på att plocka upp dom som han är att riva ut dom...lustigt...
Sitter och funderar på vad kvällen har att erbjuda. Ullared på TV kanske? CSI är givet. Men annars vet jag inte. Lär bli tidig sänggång idag också tror jag. Börjar bli en vana, jag som annars har så svårt att komma i säng! Kommer alltid på en massa saker som bara måste göras just då! Och så går klockan och hux flux är det sent igen. Men som sagt, sista veckan har jag faktiskt kommit i säng ganska tidigt och det har jag nog behövt. Igår la jag ifrån mig boken strax innan elva. Hade tagit en tablett. Somnade som en gris. Hämtade in Kristoffer någon gång under natten när han vaknade och var ledsen. Kommer dock inte alls ihåg vad klockan var då! Somnade om igen, snabbt som ögat! Sen vet jag att Lucas sa "Jag åker nu". Hörde inte när Alexander gick iväg till skolan. Jag sov så hårt! Vet inte när Kristoffer gick upp heller, vet bara att han sa att han ville gå upp. Och han går ju upp själv och sätter på barnprogrammen. Halv tio slog jag upp gluggarna! Och då skulle min mamma komma ungefär runt den tiden! Så då gick jag upp, men himmel vad trött jag var!
Hejsan älskade ängel!
Hur har du det på ditt moln? Hoppas du har vant dig och trivs med din nya familj! Idag har mamma mått lite upp och ner. Det började bra men slutade sämre. Men det tänker jag inte tynga ner dig med mer än nödvändigt! Jag mailade till snälla damen på kyrkogårdsförvaltningen idag för att höra om hon eller någon annan hör av sig till mig när din rabatt är klar. Hon skulle kolla upp det med "arbetarna" och återkomma till mig på onsdag. Men jag tror och hoppas att den kan bli klar nån gång nästa vecka! Och då ska du få lite fina påskliljor och förhoppningsvis får de står kvar fint för rådjur brukar inte tycka om påskliljor! Jag frågade henne även om man blir meddelad när stenen kommit på plats. Då sa hon att jag skulle ringa till de som tillverkar stenen och kolla med dom om de visste än när det skulle bli, annars be att dom höra av sig när de varit och satt upp den. Längtar tills allt blir klart så att jag kan gå och göra det fint för dig! Fast det är i och för sig mest för mig jag gör fint, du har det ju redan så fint i ditt nya fina hem! Men jag vill ha en fin plats att titta på och tänka lite extra på dig! Inte för att jag egentligen vet vad jag menar med att tänka extra på dig. Jag tänker ju på dig mest hela tiden i alla fall! Men hur eller hur så vill jag ha en fin plats som bara är för dig min älskade ängel! Där jag kan sitta och tänka fina minnen och antagligen gråta en hel del också...för det gör jag ofta..och kommer antagligen att göra ett bra tag till! Jag saknar ju dig så ofantligt mycket! Och älskar dig! Puss och kram i massor från din mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar