Mår lite bättre idag.

Idag har jag mått lite bättre än jag gjorde igår kväll. Och det var ju en himla tur, för igår var livet inte alls roligt. Har dock haft ytterligare en lugn dag med lite att göra. Kört ett par maskiner tvätt till. Sov länge gjorde jag idag också ändå gick jag och la mig tidigt igår. Strax innan 23 och det är tidigt för att vara mig. Jag vaknade till vid sjutiden för att Kristoffer vaknade och var ledsen. Jag hämtade in honom till oss och så somnade jag om. Efter ett tag, fråga mig inte hur länge, sa Kristoffer att han ville gå upp. Så då gick han upp och satte på tv:n och kollade på barnprogrammen. Ett tag därefter gick Lucas upp och jag tänkte göra detsamma, men mina ögon var inte det minsta samarbetsvilliga! De vägrade hålla sig öppna, så det slutade med att klockan var närmare halv elva innan jag väl tog mig upp! 

Mina föräldrar kom hit vid lunchtid. De hade köpt med sig lite brödbullar så vi åt smörgåsar och pratade lite. Mamma har jag ju träffat väldigt ofta sen olyckan, men pappa inte alls så mycket så det var skönt att få prata och träffa honom också. Mamma lämnade av lite kakor som vi ska ha på vår lilla mottagning efter begravningen. Och så hade hon varit gullig och bytt ut en trasig dragkedja i Alexanders ena vinterjacka. Den svarta som det är tänkt att han ska han på måndag. Jag hade frågat henne redan innan Jonathan gick bort om hon ville byta ut den men sa då att den inte var någon brådska. Han har en annan jacka också. Men nu fick hon fixa den lite snabbare än tänkt så att han kan ha den på begravningen.

Klockan fyra kom Lucas bror med sambo och två barn på besök. De hade köpt med sig en semle-tårta. Hur god som helst! Och då är jag inte den som är så förtjust i semlor. Jag äter ett par stycken varje säsong, mer blir det inte. Men denna var riktigt god, supergod mandelmassa! Kan jag varmt rekommendera! Vi vuxna satt och pratade medan barnen lekte så det såg ut som ett smärre bombnedslag i Kristoffers rum efteråt! Men vad gör väl det, det viktiga var ju att de hade kul! Och det hade de! Det var första gången vi träffade hela familjen sen Jonathan dog, förra gången var det bara Lucas bror som var nere för avskedet, så det var skönt att träffa dom allihopa. Vi pratade ju givetvis om Jonathan en hel del och om begravningen, men även om helt andra saker också!

Tänkte jag skulle visa er våra fina "minnesplatser" vi har här hemma för Jonathan. Det första är i köket på köksbordet. Vi tänder ljuset varje gång vi sitter och äter, fikar eller bara sitter och pratar. Ljusstaken vi har här är en av ett par ljusstakar från Tennesmed som Jonathan fick i doppresent av sin farfar.

Vår lilla minnesplats på köksbordet!

Det andra är i bokhyllan, precis jämte tv:n så att man ser det väl! Många gånger sitter man och tittar mer på fotografierna i digitalramen än man tittar på tv:n. Kristoffer sitter ofta och kommenterar vad Jonathan gör, om han skrattar eller gråter, är arg eller ledsen. I digitalramen har vi ju självklart kort på alla barnen och även på oss själva med barnen. Men det är klart fler på Jonathan än på de andra två älsklingarna. Men jag tror att det är så det måste vara just nu. Alexander och Kristoffer kan jag ju titta på när jag vill, men Jonathan har jag ju bara korten kvar att titta på. Ljuslyktan vi använder här är faktiskt Alexanders. Den fick han i doppresent av min allra äldsta vän och den är väldigt bra att ha här i bokhyllan. Också från Tennesmed! Man kan lugnt säga att det går åt ganska många ljus u för tiden...

Digitalramen som står i bokhyllan i vardagsrummet.

Min äldsta vän som gav min son denna vackra lykta är en underbar person. Vi har känt varandra sen vi var bara ett par månader gammal. Jag var dagbarn hos hennes mamma när jag var liten. Vi gick i samma klass från lekis till nian. Sen gick vi olika utbildningar på gymnasiet, träffade nya vänner och tillbringade inte så mycket tid tillsammans längre. Jag flyttade från stan för studier en termin men flyttade hem när de var klara. Hon flyttade till stan för studier under flera år, men flyttade sedan tillbaka. Vi har ett sånt förhållande där det kan gå månader utan att vi pratar alls, men vi vet alltid att vi finns för varandra. Oavsett vad det gäller. Och det är helt underbart att ha en sån vän. Nu kan hon dock tyvärr inte närvara på Jonathans begravning, vilket jag vet att hon är otroligt ledsen över. Hon är nämligen på en lång utlandssemester med sin underbara man och underbara barn. De åkte bara två dagar efter Jonathans bortgång och kommer inte hem än på ett par veckor. Och det försår man ju verkligen att hon inte varken kan eller vill avstå från en sån härlig semester! Jag skulle inte ha tillåtit henne att göra det heller för den delen! Jag vet att hon är med mig/oss i tankar och i hjärta och det räcker, det betyder så otroligt mycket! Känner att hon är med mig varje gång jag tänder ljuset i den fina ljuslyktan! 

Idag har jag som sagt mått klart bättre än igår. Dock är jag lite orolig över morgondagen. Tidigare berättade jag lite, fast bara väldigt lite, om en komplikation i en familjerelation. I morgon ska jag träffa denna personen igen för första gången sen vi kom ihop oss. Hoppas vi kan lägga allt bakom oss och gå vidare, jag varken orkar eller vill älta allt mer nu. Antingen lägger vi det bakom oss nu och går vidare, eller så är jag färdig i den relationen. Då får det vara. Men som sagt, jag hoppas verkligen vi kan gå vidare!

I morgon ska vi hem till svärfar och förbereda för vår lilla mottagning vi ska hålla där efter begravningen. Vi tänkte förbereda så mycket som möjligt i morgon så att det inte är mycket kvar att göra på måndag. Då ska vi åka och hämta de beställda blomarrangemangen som ska stå jämte fotografiet av Jonathan tillsammans med dopljusstakarna. Så i morgon blir det nog till att fixa med dukning och liknande saker. Se om vi ska ta dit lite leksaker till ungarna, de mindre, så att de har något att göra medan vi vuxna sitter och pratar. De större kidsen blir nog nöjda bara de får låna svärfars dator...Eller så sitter de väl och leker med mobiltelefonerna!  Jag försökte få tag i fina servetter i brun-orange, men det var inte så lätt! Det är ju höstfärger och nu är det vårfärger överallt! Och finns det med dessa färger så är de alldeles för "glada" i mönster och färg. Men till slut hittade jag fina som gick i brun-grönt i stället. Man får ju kompromissa om det inte finns exakt som jag vill ha! Men det blir fint med dessa servetterna också.

Tur att vi har lite att göra i morgon i alla fall, så att dagen inte känns evighetslång. Nu känns den mesta tiden bara som en enda lång väntan. Väntan till måndag. Till begravningen. Tills jag får säga ett sista farväl till min underbara son. Som sagt, lite att göra har vi! Lucas ska åka och tvätta bilen så att den är fin också. Alla kläder är redan tvättade, strykta, avpälsade och undanhängda. Så det är färdigt, det fixade jag i går kväll. Kanske det även blir ett nytt besök av svåger med familj så att ungarna får leka lite till, vi får se. Jag har gjort i ordning en mapp på min dator med bilder till dom. Bilder med dom själva på tillsammans med mina barn. Fast jag gick bara ett år tillbaka i tiden, känns som att det är de korten som är viktigast just nu. Resten kommer senare, för de ska få fler. Men alla mina barn finns med bland bilderna, så tro inte att jag "glömmer" bort de levande två för det gör jag absolut inte! Men det känns som jag tidigare sa att focus ligger lite på korten av Jonathan nu, de andra sötnosarna har jag ju kvar hos mig att beskåda närhelst jag vill! Har även gjort i ordning en likadan mapp till Anna. Fast då givetvis med henne och barnen... Så nu behöver de bara komma med två st USB-minnen så får de sina mappar! Ska även göra en till min bror och hans familj. 

Nu tror jag dock att jag ska sätta mig och titta lite på tv. Tror det börjar en film om en stund som jag inte har sett. Nån på femman, har ingen aning om den är bra eller ej men ska nog glo lite på den. Sen får vi ju se hur koncentrationen fungerar, har ju inte varit den bästa på sista tiden... Melodifestivalens andra chansen skippade jag helt idag. Har missat väldigt mycket i årets festival, men det känns som om det kvittar. Är mest skitlåtar med som vanligt. Får väl kolla på finalen nästa lördag och se om det är nåt att ha då!

Hej min ängel! Jag har sett att du har varit glad idag! Det har varit något stort gult som lyst och värmt gott hela dagen idag och det måste ju ha varit ditt älskade leende! Vad skulle det annars ha varit!? Din farbror och hans familj har varit här idag. Vi har tittat på fotografier av dig och dina syskon. Vi har pratat om begravningen. De har ännu inte bestämt sig om de ska ta med sig barnen eller inte, och vi har sagt att det får de själva bestämma. Du vet ju att de älskar dig och saknar dig även om de inte kommer. Det är inte så lätt för dom att förstå. Kristoffer likaså. Men han kommer givetvis att vara med! Men han blev ganska arg när jag sa att vi skulle gräva ner kistan med din lilla kropp i. "Inte gäva ne Jonthan" sa han. Vi tittade lite i en bok som heter Döden-boken. Där var det en bild när själen lämnade kroppen och så åkte den rymdraket upp till änglarna. Det tyckte Kristoffer om! Så nu har jag berättat för honom att det bara är skalet av dig som är kvar här och att det är skalet som ligger i kistan som vi ska gräva ner. Du vet ju hur dan han är med skal! Allt ska ju skalas! Korven, brödet, frukten...ja, precis allt som går! Så nu tror jag att han förstår lite bättre. Jag också för den delen. Jag behövde nog också se den bilden för att riktigt förstå att det inte är DIG vi ska gräva ner. Det är bara ditt skal. Du finns inte längre här och har inte gjort på 22 dagar. Du sitter ju på ditt fina lilla moln med alla andra änglarna och har det bra! Jag bara önskar så mycket att du inte gjorde det. Jag önskar så att du var här hos mig så att jag kunde krama på dig och busa med dig. Jag önskar så att du inte är död...Min älskade ängel... mamma saknar dig så otroligt mycket! JAG ÄLSKAR DIG!