Hemska tankar!

Ikväll tror jag mina tankar slår alla rekord på att vara hemska och morbida! Jag håller på att gå under helt ikväll känns det som. Rätt som det var började jag tänka på hur Jonathans fina lilla kropp ser ut nu. Hur mycket har den hunnit ruttna? Jag vet ju bara hur den hann ändras på den tiden han låg på bårhuset... Och så känns det så otäckt på kyrkogården nu. Alla blommorna från begravningen är borttagna så nu ser man den kala jorden ovanför kistan. Den ligger ju kupad ovanför, jag antar att det måste vara "för mycket" jord till en början så att den kan sätta sig ordentligt. Men det ser så otäckt ut! Hoppas att det kommer kännas bättre när de sått gräs över och marken blivit plan igen. Men det kommer antagligen ta ett bra tag så det är bara att vänja sig...

Annars har jag ägnat mycket tid i dag åt att tänka på Jonathans sista minuter i livet. Dessa tankar kommer och går, men i dag har de kommit och stannat. Jag tänker på den panik han måste känt när han hamnade under vattenytan och inte kom upp. Inte fick någon luft. Inte kunde andas... Fy fan vad rädd han måste ha varit! Helt panikslagen min stackars fina lilla älskling! Jag blir ju det bara av att tänka på det, hur måste det inte ha varit för honom då!! Och så ensam och övergiven han måste känt sig! Ingen som kom och hjälpte honom när han som mest behövde det! Aldrig har han behövt mig oss så mycket som då, men vi fanns inte där för honom. Jag kommer ALDRIG att kunna förlåta mig själv för att jag inte fanns där för honom, att jag inte kunde hjälpa honom. Men jag hoppas verkligen att han har kunnat förlåta mig även om jag själv inte kan. Men hur skulle han kunna göra det? Det är ju vårt fel att han är död! Varför skulle han förlåta oss? Det har vi knappast förtjänat!

Mina tårar bara rinner och rinner i kväll. Jag satt mig i sovrummet så att Alexander inte ska behöva se mig så här. Men han känner på sig att jag inte mår bra ikväll, det märks. Det jag just nu är mest rädd för är hur jag ska klara morgondagen. I morgon är det åter fredag. Fredag nummer sju. Jag tycker verkligen inte om fredagar längre! De är den värsta dagen som finns i veckan. Och om jag har mått så här dåligt idag efter två halvtaskiga nätter, hur ska jag då må i morgon om jag fortsätter med en halv tablett? Därför har jag tagit beslutet att i natt blir det en hel tablett. Jag måste sova ordentligt i natt om jag ska klara av morgondagen. Och jag kan även säga att denna kvällen blir nog ganska kort för mig. Jag klarar inta av tankarna mycket längre, så jag kommer nog lägga mig tidigt ikväll för att slippa ifrån tankarna... Det är enda gången jag slipper tankarna, när jag sover med hjälp av tabletter. Tur att jag har dom. Men jag vet att jag inte kan äta dom så länge till... Men i natt kan jag. Inatt måste jag. Annars finns det inte en chans i h-vete att jag klarar av morgondagen... Men med dom har jag vissa förhoppningar att det ska gå någorlunda i alla fall...Men det får morgondagen utvisa. Fredagen. Fredagen nummer sju. Sjunde fredagen utan min Jonathan......